Som 14-åring tvingades Zinat att gifta sig med en äldre man i sina föräldrars hemland. Hon fördes dit mot sin egen vilja.

Zinat berättar att hennes man ofta utsatte henne för våld för att sedan våldta henne. Zinat sa ingenting, hon var rädd för att blir slagen. Under två år pågick våldet. Hon planerade att rymma, men det var svårt, för hon fick aldrig gå ut ensam. Hon kunde bara lämna hemmet i mannens eller någon kvinnlig släktings sällskap.

Efter två år lyckades hon kontakta svenska ambassaden som hjälpte henne att komma tillbaka till Sverige. Då hade Zinat hunnit bli 16 år och placerades i ett skyddat boende. När hon fyllde 18 fick hon en träningslägenhet. Vid 20 flyttade hon tillbaka till sin familj eftersom familjen hade lovat att hon skulle få vara ”fri”. Tvärtemot vad hon trodde fortsatte våldet, denna gång var det hennes bröder som förnedrade henne, kallade henne hora och sa att hon var en skam för familjen. Ibland slog de henne. Den polisanmälan som gjordes har inte lett till åtal.

Våldtäkt, liksom andra former av könsbaserat våld i nära relationer, är ett missbruk av en människas tillit.

Enligt Terrafems erfarenhet är det mycket vanligt att våldtäkt och sexuellt våld förekommer i samband med att kvinnor utsätts för fysisk misshandel av sin partner. Vår erfarenhet är att för många kvinnor är de sexuella övergreppen svårast att tala om. Känslan av förnedring och skam över att också ha utsatts sexuellt kan göra att kvinnan inte vill eller orkar berätta om alla övergrepp hon upplevt. Ofta känner dessa kvinnor skam och förnedring eftersom de inte tycker sig ha andra alternativ än att ”ställa upp” – som en strategi för att undvika det fysiska våld som de lever i.

Terrafem har, precis som hela kvinnojourrörelsen, arbetat för att ge stöd till våldsutsatta kvinnor, men även arbetat för att sprida den kunskap som kvinnojourrörelsen har fått i möten med miljontals kvinnor. Kunskapen att våldet är både fysiskt, psykiskt och ekonomiskt. Att våldet inte är besinningslöst och okontrollerat utan beräknande och med ett specifikt mål: att ha och behålla makten. Att isolering och kontroll är en del i en strategi för att ta makten över en kvinna.

Kvinnojourörelsen har alltid arbetat för att besegra fördomar och föreställningar om begreppet våld – och utvidga det. Flera feministiska våldsforskare har också gett begreppet våld en vidare innebörd när de har tagit hänsyn till kvinnors erfarenheter av våld.

Enligt FN är våld mot kvinnor ”varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet”.
Våld mot kvinnor är en kränkning av den kroppsliga integriteten och kvinnors grundläggande friheter och rättigheter. Det är också en brottslig handling.

Så nu när sexualbrottsutredningen föreslår att ordet ”våldtäkt” ska ersättas med ”sexuellt övergrepp” och argumenterar mot att fortsätta kalla brottet för våldtäkt för att det ”skulle kunna ge sken av att det fortfarande ställs ett krav på att gärningen ska ha genomförts med våld,” eller att begreppet våldtäkt skulle hindra män att erkänna brottet och kvinnor från att anmäla, undrar jag var de förkunskaper som vi har skaffat oss i Sverige har tagit vägen och hur Sveriges ratificering av ett flertal internationella konventioner såsom FN:s kvinnokonferens 1995, Pekingdeklarationen, Istanbulkonventionen 2011 och Europarådets konvention för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och barn, går ihop med förståelsen av begreppet våld.