Ana Luisa Valdés föddes 1953 i Montevideo, Uruguay, men kom till Sverige Sverige som politisk flykting 1978. Hon debuterade 1982 med boken Albatrossernas krig och 2008 kom hennes senaste bok Er tid skall komma, som handlar om hennes tid i fängelset och hennes engagemang i Palestina. Nu bor hon i Uruguay igen, och det var också där hon träffade Ahmed Adnan, och bestämde sig för att tillsammans med honom skriva en bok om hans tid på Guantanamo och de drömmar som fick honom att överleva fängelsevistelsen.
Vad är motivationen till att skriva denna bok?
– Jag skriver denna bok eftersom den är nödvändig, berättar Valdés. Ahmeds historia måste berättas. Lika mycket som jag tyckte att min egen historia behövde berättas, inte för min egen skull utan för min generations skull, vi som alla som drömde om en rättvisare värld och som var beredda att fängslas och dö för det. Vi var femtiotalister och vårt uppvaknande gjorde oss till radikaler. Vi kände oss odödliga.
– Min egen bok handlar om min egen fängelsetid. I Er tid skall komma skildrar jag vad som hände i Latinamerika på sjuttiotalet, mörkrets tid, där hundratusentals människor fängslades, försvann och mördats från Salvador till Uruguay. I min bok med Ahmed skildrar vi hans liv, hans tro, hans kamp för att leva med integritet och glädje, i en också mörk tid.
Du och Ahmed tillhörde nästan motsatta politiska grupperingar, med helt olika ideologiska grunder. Med tanke på Ahmeds bakgrund och en del oklarheter i hans fall och historia, varför tycker du det är intressant att ta upp hans berättelse?
– Häromdagen diskuterade vi detta Ahmed och jag. Vi konstaterade att det som enar oss är solidaritet och att vi är syskon i smärta. Det är smärtan som gör oss till fränder. Och både han och jag tar avstånd från våldet. Det är en viktig grogrund.
Berätta lite mer om bokens innehåll?
– Ahmeds bok handlar om oss, om vårt möte, om våra samtal, om våra drömmar om en rättvisare värld.
Hur ska boken finansieras?
– Boken ska följas av en film och vi söker just nu stöd på olika sätt. Ett sätt är ”crowdfunding”, en metod som har blivit mycket populär tack vare de sociala nätverken. Vi ber människor som känner att detta är viktigt att sätta in en slant och få ett ex av boken som tack, På det sättet säljer vi boken i förväg.
Ahmed Adnan liv förändrades plötsligt när han blev tagen av afghansk polis och såld till amerikanska soldater som fängslade honom utan rättegång på Guantánamo. Han föddes i Aleppo, men bor sedan han blev frisläppt i Montevideo, Uruguay, och det var där han träffade Valdés.
Hur träffade du Ana Valdés?
– Ana var en av de första som kom till oss, säger han. Vi befann oss i ett hus som vi hade lånat från Uruguays arbetarrörelse. Hon berättade om sin egen fängelsetid, om hennes tid i exil i Sverige, om dessa 32 år som hade format henne som vuxen. Vi blev vänner och hon erbjöd mig att skriva min historia. Men jag ville inte att den skulle handla enbart om Guantánamo, jag ville att den skulle handla om mitt liv nu, om mina drömmar, om min lust att bilda en familj, att återse mina släktingar som jag har inte sett på sjutton år.
Hur beskriver du ditt nya hemland?
– Jag är tacksam för Uruguay och är glad att vara här. Jag har fått vänner och ett liv i frihet och jag känner stor tacksamhet till de som har tagit emot mig som en fri man. Jag vill bygga vidare på mitt liv och inte fastna i det som hände mig i Guantánamo.
