Vårdpersonal har länge larmat om den kaotiska situationen inom vården. Personalen flyr för att de inte vill eller orkar jobba under de villkor som ges. Befolkningen ökar, men antalet vårdplatser har halverats de senaste tio åren. Det finns anledning att tro att kvinnor är de som drabbas hårdast.
Vårdfrågan berör hela befolkningen, vem som helst kan bli sjuk eller ha en anhörig som blir det. Kvinnor är dock sjukare än män, vilket bland annat framgår genom att de söker vård oftare, och står för cirka två tredjedelar av alla sjukskrivningar enligt Försäkringskassans statistik. Hälso- och sjukvårdslagen fastslår att hela befolkningen ska ha rätt till vård på lika villkor, men i SKL:s vårdbarometer framkommer att bara 54,8 procent av befolkningen anser att detta uppfylls. Samma bild framkommer i Jämställdhetsutredningen från 2014, som visar att kvinnor fortfarande prioriteras lägre inom vården. Exempelvis får kvinnor i lägre utsträckning än män vård på en särskild strokeenhet efter en stroke, och vissa könsskillnader kvarstår inom cancer- och hjärtsjukvård.
Sjukdomar som endast eller till stor del drabbar kvinnor har ofta låg status, och mindre resurser läggs på att forska om detta. Neddragningar i vården tenderar att drabba kvinnor i första hand. Med cirka 600 stängda vårdplatser bara i Stockholm ökar konkurrensen om de platser som finns kvar, och det finns alltså anledning att tro att kvinnor kan bli de som prioriteras lägst.
Att kvinnor är sjukare än män är sant även inom vård- och omsorgsyrken, som är den grupp som är näst mest drabbad av sjukdomsfall (högst ligger ”övriga servicearbetare”). Störst är ohälsotalen bland undersköterskor och sjuksköterskor, men även bland kvinnliga läkare har antalet personer som är sjukskrivna för utmattningssyndrom och stressreaktioner ökat från 2,7 per 1000 sysselsatta år 2010, till 8,6 år 2015. En bidragande orsak till kvinnors arbetsrelaterade sjukskrivningar är enligt Arbetsmiljöverket att arbetsvillkoren är mer pressade och arbetsmiljön sämre inom kvinnodominerade yrken.
Den rådande situationen inom vården omöjliggör för vårdpersonal på alla nivåer att göra sitt jobb på ett tillfredsställande sätt. Patienter vårdas i korridorerna på akuten, eller skickas hem innan de är färdigbehandlade. I värsta fall skadas eller dör människor. När sjukvården misslyckas med sitt uppdrag läggs ett större ansvar på anhöriga att ge omsorg till den som är sjuk. Även här finns en tydlig ojämlikhet, då drygt 70 procent av de 15 000 personer som fick närståendepenning 2016 var kvinnor, enligt Försäkringskassan.
Oavsett om vi tittar på vårdpersonal, patienter eller anhöriga, är det alltså kvinnorna som är de största förlorarna när resurserna till vården stramas åt. Men det här är en fråga som berör oss alla, och därför måste vi tillsammans kräva att partierna presenterar hållbara lösningar som främjar en jämlik vård för hela befolkningen. Som ett första steg vill vi i #Vårdenvittnar att det skapas förutsättningar för att bemanna och öppna upp de stängda vårdplatserna, så att fler patienter kan få den vård de behöver och har rätt till.
