De politiska analytikerna i Latinamerika är oroliga i dag. De försöker förstå mönster och modeller och tittar på prognoser och tabeller för att ge råd eller förstå vad det är som händer.

70-talets diktaturer har ersatts av stabila populistiska regeringar i de flesta latinamerikanska länder. En period av politiskt stabilitet och växande ekonomi har fått analytikerna att tro att förändringarna var för gott, att kontinenten hade mognat. Men dagens landskap vittnar om djupa motsättningar och starka krafter som vill tillbaka till en tid då länderna styrdes av militärerna med järnhand.

I Latinamerika finns ett gammalt spöke, El Caudillo, den starke mannen som styr landet som sin egen gård. Den paraguayske författaren Augusto Roa Bastos skildrade detta i sin roman Jag den högste. Romanen berättar om Paraguays diktator José Gaspar de Francia som förvandlade Paraguay till en modern stat på 1800-talet. Diktatorn som både farsfigur och sträng ledare är en gammal politisk arketyp som har varit förebild på kontinenten under lång tid. El Caudillo har funnits över hela den politiska skalan.

Venezuelas politiska kris har fördjupats och till och med Uruguays vänsterregering har tagit avstånd från Nicolas Maduros regering. Till och med Maduros förre kamrat, Uruguays förra president José Mujica, har kritiserat honom hårt. Den förre uruguayske utrikesministern Luis Almagro, är nu generalsekreterare för OEA, Latinamerikas och USA:s äldsta gemenskap, som härstammar från 1889. Almagro har kritiserat Venezuelas regering och dess oförmåga att förhandla med oppositionen och detta har gjort Almagro persona non grata i Venezuela och på Kuba. Han anklagas för att vara betald av CIA.

I Venezuela lever människor under svåra förhållanden med brist på mat och medicin, blöjor och tandkräm. Vännerna berättar att på den svarta marknaden kostar en tandkrämstub så mycket att många har börjat att borsta tänder med citron som man gjorde innan tandkrämen uppfanns.

Landets tillgångar i olja används för att betala statliga löner och det råder brist på bensin, en ironisk paradox i ett av världens största oljeländer. Pessimisterna talar om ett annalkande inbördeskrig och ingen vet hur USA och Donald Trump kommer att agera. Trots den retoriska krigföringen mellan länderna tror få att USA kommer att öppna ytterligare en krigsfront på sin egen backgård.

I Brasilien har rättegången mot den sittande president Temer ställts in. Han anklagas för korruption. Dilma Rouseff, som fick avgå på grund av detta och hennes anhängare trycker på från hennes självvalda exil i Porto Alegre. En artikel i en ledande tidning hävdade att varenda politiker i Brasilien borde dömas för korruption och svågerpolitik.

Skandalen med det ruttna köttet var bara toppen på ett isberg. Vanan att tvätta köttet med klorin för att döda bakterier har länge varit känd men i det här fallet ägdes det utpekade slakteriet av en son till förra presidenten Ignacio Lula da Silva. Sonen, Fabio, var bara för några år sedan en anspråkslös tjänsteman på en djurpark. I dag är han en miljardär som säljer kött till världen via ett stort slakthus. Många säger att inspektörerna har blundat för det som görs med köttet, men oppositionen ville komma åt Lula via sonen.

Den latinamerikanska ekonomin är just nu mycket sårbar och priset på råvaror som länge har varit kontinentens största export har fallit på de utländska börserna. Köttet är Brasiliens, Argentinas och Uruguays största inkomstkälla, men ses med misstänksamhet av utländska köpare efter skandalen med det brasilianska köttet.

Dåliga skördar och naturkatastrofer har förstört för soyabönderna och det är bara pappersmassafabriker som expanderar över hela Latinamerika. Prognoserna är dystra och vi som har genomlevt fängelser, tortyr och exil har packat resväskorna igen. Frågan är bara: var finns paradiset där vi kan leva och skapa.