När kvinnokommissionen (CSW) samlades i mars för 61:a gången var kvinnors ekonomiska självständighet och delaktighet på en föränderlig arbetsmarknad huvudtema, och urfolkskvinnors självbestämmande ett särskilt fokusområde.

Marie Persson Njajta var på plats som Sametingets representant i den svenska delegationen, för att bidra med urfolks perspektiv. Efter att ha tagit del av det preliminära slutdokumentet är hon besviken. Framför allt över avsaknaden av skrivningar kring urfolkskvinnors landrättigheter.

”Vi vet att urfolkskvinnor, såväl i Sápmi som internationellt, hade behövt starkare skrivningar kring landrättigheter och självbestämmande. Detta för att ge konkret stöd till urfolkskvinnor som kämpar mot olika markexploateringar, landgrabbing, klimatförändringar och för att få sina rättigheter respekterade. Urfolkskvinnor går ofta i frontlinjen för kampen för marker och vatten som är avgörande för vår kultur, mat, hälsa och kommande generationer. Detta trots att det innebär en ökad risk för smutskastning och hot samt är ett oerhört resurskrävande och mödosamt, ofta osynliggjort arbete”, skriver Marie Persson Njajta på Sametingets hemsida.

Vid de urfolkssammankomster som Persson Njajta deltog i, och på temadagen om urfolkskvinnors självbestämmande, under kvinnokommissionen var kampen för mark, vatten och inflytande över beslutsprocesser en grundläggande och återkommande fråga. Hon beskriver vidare bakgrunden till frågans avgörande betydelse.

”Jag beklagar därför att slutdokumentet inte ger starkare konkret stöd till urfolkskvinnor och barn i markfrågor,” summerar Marie Persson Njajta.