Attacker på fackliga medlemmar har dokumenterats i 59 länder under det gångna året. Antalet länder där arbetare utsätts för hot och våld har på samma tid ökat med 10 procent, vilket enligt Internationella fackliga samorganisationen (IFS) spär på en växande oro över jobb och löner. 60 procent av länderna i IFS globala rättighetsindex exkluderar hela grupper av arbetare från fackliga rättigheter. Värst just nu är situationen i Bangladesh, Colombia, Egypten, Guatemala, Kazkhstan, Filippinerna, Qatar, Sydkorea, Turkiet och Förenade arabemiraten.
– Att förneka arbetare skydd under arbetsrättslagstiftning skapar en dold arbetskraft, där regeringar och företag vägrar ta ansvar, särskilt för migrantarbetare, hushållsarbetare och de med tillfälliga anställningar. I alltför många länder undermineras grundläggande demokratiska rättigheter av företagsintressen, säger Sharan Burrow, IFS generalsekreterare, i ett pressmeddelande.
IFS organiserar genom 308 medlemsorganisationer, däribland svenska LO och TCO, 175 miljoner fackföreningsmedlemmar globalt. Sedan 30 år har organisationen dokumenterat kränkningar av demokratiska rättigheter som rätten att organisera sig fackligt och rätten till kollektiva förhandlingar. För fjärde året presenteras nu statistiken i formen av ett globalt rättighetsindex, som 2017 rangordnar 139 länder mot 97 internationellt erkända indikatorer när det gäller skyddet för fackliga rättigheter, i lagstiftning och i praktiken.
– De här chockerande siffrorna räcker för att förstå varför den ekonomiska ojämlikheten är högre än någonsin tidigare i modern historia. Arbetande människor förnekas de grundläggande rättigheter genom vilka de kan organisera sig och förhandla kollektivt för en rättvis andel. Det här, tillsammans med växande inskränkningar av yttrandefriheten, driver på populism och hotar själva demokratin, säger Sharan Burrow.
– Utmaningen för regeringar är att acceptera sitt ansvar att regera för folket, inte bara i stora företags intressen, genom lagstiftning som respekterar internationella fackliga normer. Även under de mest förtryckande omständigheter kommer arbetare att fortsätta organisera fackföreningar, och det är på tiden att politiker stod upp för dem i stället för att trampa på deras rättigheter.
