Det var för några veckor sedan som Wolfsburg, ett av världens bästa klubblag i fotboll, vann den tyska cupfinalen. En kort tid innan hade de säkrat Bundesligatiteln och planen var att de sedvanligt skulle bli firade tillsammans med stadens borgmästare. Men då fick Nilla Fischer och hennes lagkamrater läsa i media att deras firande hade blivit uppskjutet till början av nästa säsong. Skälet: Herrarna skulle kvala för att inte åka ur den högsta ligan.

Till slut blev det ett firande. För herrarna. När de lyckades hålla sig kvar uppstod ett spontant firande för dem, men Fischer och lagkamraterna får vänta tills i höst.

– Det är ett typexempel på att herrarna är norm och att vi får anpassa oss efter det. Det blev stor uppståndelse och det var bra att det inte sopades under mattan. Vi kommer att få ett firande. Men om det hade varit omvänt, tror ni då att det skulle blivit samma sak?, frågade Nilla Fischer publiken och fortsatte:

– Vi har fem, sex spelare som lämnar klubben som inte får vara med, den emotionella glädjen är ju borta då. Det är så det ser ut, fortfarande 2017, sade Nilla Fischer när hon under söndagen hade bytt sin backposition på planen till föreläsare på Idrottens hus på Linköping arena.

Hon och Sanna Detlefsen, direktor på Linköpings stadsmission, varvade teorier om intersektionalitet, maktordning och genussystem med praktiska exempel hämtade från fotbolls- och idrottsvärlden. De båda känner varandra genom Nilla Fischers fru som är Sanna Detlefsens bonussyster. Deras långa samtal genom åren om jämställdhet, heteronorm och fotbollsvärlden har utmynnat i söndagens välbesökta seminarium. Både Fischer och Detlefsen började spela fotboll som femåringar. Fischer är nu 33 och på topp som back i landslaget och i Wolfsburg. Detlefsen spelade fram till 22 år, men har genom åren fortsatt ha ett starkt fotbollsintresse och har nu barn som spelar. När hon som sextonåring började träna ett flicklag blev hon varse hur olika flickorna och pojkarna behandlades, en orättvisa som hon har sett i många skepnader inom fotbollsvärlden sedan dess.

– När jag hör om Nillas verklighet är det som att flytta sig hundra år tillbaka i tiden. Hade jag som arbetsledare bemött folk på Stadsmissionen på ett liknande sätt hade jag inte gjort annat än sitta i arbetsdomstolen, sade Sanna Detlefson.

Fick stöd för regnbågsbindel

Trots klubbens agerande vad gäller firandet av cup- och ligaguldet förklarade Nilla Fischer att Wolfsburg ändå har kommit långt på många sätt eftersom de erbjuder bra villkor för sina spelare. Det är hög nivå på allt runt omkring matcher och träningar, som resor, tillgång till sjukgymnaster och löneläget. Och när hon ville bära sin kaptensbindel i regnbågsfärger under säsongen fick hon stöd av klubben trots att det tyska fotbollsförbundet ansåg att det var en politisk handling och därmed otillåtet.

– Jag ville göra det eftersom det är en symbol för mänskliga rättigheter. Förbundet sade nej. Klubben sade: ”Det skiter vi i, du får spela i den.”, så klubben har många positiva sidor.

– Jag vill ifrågasätta den heteronorm som vi lever i. För mig är det ett enkelt sätt att göra det. Jag har fått många positiva reaktioner men också mycket hat.

Det är inte många år sedan Fotbollsgalan i ett par års tid gjorde bort sig rejält. Det är en allvarlig plump i protokollet att Anders Svensson prisades med en bil för flest antal landskamper trots att Therese Sjögran hade spelat betydligt fler (som dessutom bara fick en blombukett ett par år tidigare). Men många andra saker i och kring galan är också problematiska. När Nilla Fischer blev utsedd till årets back 2014 möttes hon av förminskande och förlöjligande på sociala medier, blev kallad ”köksback” för hon var klädd i svart och vitt, fick höra att hon såg ut som en kille. Men hela landslaget förminskades också av arrangörerna som gjorde tydlig åtskillnad i behandlingen mellan dam- respektive herrlandslaget galan igenom. Bland annat lät de damspelarna gå in med övrig publik när galan börjar vid 17.30-tiden medan herrspelarna presenterades med pompa, ståt och glitter i samband med att tv-sändningen började vid 20-tiden:

– Fem i åtta går herrarna in och all publik ställer sig upp och applåderar dem. Varför inte låta båda lagen gå in samtidigt, eller att inget av lagen gör det, undrade Nilla Fischer.

– Det här är något som sker exakt hela tiden. Många reagerar inte för de är så vana att bli behandlade på det här sättet, sade Sanna Detlefsen som också var på plats på samma gala för Linköpings räkning.

Exemplen från Fotbollsgalan och Wolfsburgs framskjutna firande fick illustrera tanken om genussystemet som det presenterats av historikern Yvonne Hirdman – som bygger på könens isärhållande och upprättandet av mannen som norm och överordning. Män – i det här fallet herrlandslaget och herrlaget i Wolfsburg – blir norm och deras behov överordnade. De pratade också vad som händer när en underordnad grupp säger ifrån. Att sitta ner i protest mot skillnaden i hur dam- respektive herrspelare behandlas kan vara svårt, och budskapet uppifrån är ”så beter man sig inte i landslaget”.

– Unga personer som har en dröm sköter sig för annars tror de kanske att man inte blir uttagen. Det är inte så direkt det funkar men det leder till att man tar till sig en bild av att man inte är lika mycket värd.

Nilla Fischer var kritisk i media efter att Wolfsburg flyttat fram deras firande. Hon berättar att hon hann uttala sin kritik innan de fick direktiv om att inte ”låta negativa” vad gällde beslutet, eller att gärna säga att de ”förstår situationen”.

– Jag är gammal i gamet, jag tror på mig själv så jag vågar stå emot det sätt de försöker styra oss på.