Den här veckan firar vi Pride i Stockholm. Det sänder en viktig signal till omvärlden att Sverige ser hbtq-personers rättigheter som mänskliga rättigheter som vi lyfter fram och försvarar. Prideveckan är ett utmärkt tillfälle för oss alla att visa färg i frågan om asylsökande hbtq-personers rätt till skydd.

Begreppet ”pinkwashing” används av forskare och aktivister som menar att västvärlden använder hbtq-vänliga policies för att marknadsföra västerländska ideér och bistånd medan man samtidigt förvägrar queera asylsökande skydd.

I städer i vårt närområde slås aktivister och politiker blodiga för sin kamp för politiska och sexuella fri- och rättigheter. I flera städer i Europa, Östeuropa och Ryssland försöker människor organisera Pride-festivaler som ofta slås ned av motdemonstranter. Det senaste exemplet hittar vi i det alltmer auktoritära Turkiet. Vad värre är, motdemonstranterna är oftast understödda av polis och regimerna i länderna, som ofta kännetecknas av en svag demokrati.

Det mest kända exemplet är Rysslands fascistoida lagar riktade mot hbtq-samhället. Under president Putin har duman antagit en lagstiftning mot ”gaypropaganda” vilket gör det olagligt att prata om homosexualitet med minderåriga eller likställa olika sexuella läggningar med varandra. Lagen förbjuder också adoption av ryska barn till samkönade par. Lagarna är i det ryska fallet så vagt skrivna att i princip vad som helst kan anses vara just ”gaypropaganda”. Liknande tendenser finns i EU-landet Litauen.

Samtidigt som fler och fler röster höjs i Sverige och Europa för att stötta hbtq- och MR-aktivister, avslås hbtq-personer asylansökan i stor utsträckning. Enligt svensk lagstiftning är förföljelse på grund av sexuell läggning eller könsidentitet giltiga asylskäl, ändå är rättsläget mycket osäkert för hbtq-personer som söker asyl.

I Storbritannien får 98-99 procent av hbtq-personer avslag på sina asylansökningar. I Sverige finns ingen statistik på hur många som söker asyl på grund av sexuell läggning eller könsidentitet men majoriteten uppskattas få avslag enligt RFSL. Hbtq-personers tystnad eller ovilja att prata om sina upplevelser och att identifiera sin sexualitet enligt västerländska föreställningar om ”att komma ut” tas ofta som ett tecken på osäkerhet och inkonsekvens. Resultatet blir att migrationsmyndigheter helt enkelt inte tolkar den sökande som trovärdig.

Många organisationer och experter har pekat på att lagstiftningen är tillräcklig. Det stora och allvarliga problemet är hur lagen tillämpas hos ansvariga myndigheter. Det är uppenbart att våra ansvariga myndigheter har en alltför låg hbtq-kompetens. Vad värre är, det verkar finnas en politisk acceptans för att fortsätta skicka hotade och förföljda hbtq-personer tillbaka till sina hemländer – i vissa fall tillbaka till en säker död.

Vi firar Pride den här veckan, låt detta bli ett tillfälle då vi sänder en tydlig signal till omvärlden att i Sverige är hbtq-personer skyddade. Men det är också en signal svenska politiker och myndigheter måste ta till sig. Det är politikens ansvar att se till att våra myndigheter har den kompetens som behövs för att garantera hbtq-personer en rättvis asylprövning.