Vad önskar du att valrörelsen inför riksdagsvalet 2018 ska handla om?
– Jag anser att den absolut mest akuta självbevarelsefrågan för mänskligheten, borde komma upp under valrörelsen, nämligen klimatfrågan. Ifall klimatkrisen förvärras kommer inte bara klyftan mellan det globala nord och syd att fördjupas utan även klassklyftor, rasism, sexism och krigsaggressioner att öka. Klimatfrågan är en globalrättvisefråga men framför allt en överlevnadsfråga. Om vi inte får stopp på klimatkrisen kommer inga av de hittills kända ”ismer” såsom feminismen kunna vara ett alternativ eftersom vår art kommer att gå under.
– Förutom denna långsiktiga livsavgörande fråga skulle jag önska att det pågående tysta och icke-förklarade kriget mot halva mänskligheten uppmärksammades under valet. Jag syftar på de sexuella patriarkala övergreppen och våld mot kvinnor som nu synliggjorts genom bland annat #metoo-rörelsen visat hur dessa förekommer inom alla klasser, yrkesgrupper, åldrar, etniska grupper och religiösa grupper. Vi har nu visat inte bara omfattningen utan även konkreta exempel på hur dessa kränker och begränsar våra utrymmen och undergräver vårt självförtroende och i sin yttersta form även stympar kroppar och skördar liv. Att minst halva befolkningen drabbas sedan tidiga år av det patriarkala våldet är en demokratifråga. Därför måste vi feminister se till att den blir en valfråga.
– Önskar även att fler partier lyfte fram solidaritetsfrågor. Internationell och intersektionell solidaritet är motgift mot rasism, klassklyftor, islamofobi, funkofobi, homo- och transfobi samt inte minst mot koloniala strukturer och kvarlevor. Vi måste stärka globala samarbeten med syfte att få de nyliberala angreppen att upphöra. Det får vara nog nu med denna människofientliga världsordning och det är bara genom lokala och globala allianser som vi kan åstadkomma detta. Vi måste se till att få liv i hoppet om att en annan värld och ett annat Sverige är möjligt.
Vilka är dina farhågor?
– Att de populistiska och rasistiska budskapen överröstar alla andra frågor. Att hat, egoism och exkludering styr debatten och att fler partier flyttar sina positioner högerut och tar över rasisternas diskurs med syfte att fiska populistiska röster. Vi har redan sett denna trend och den kommer knappast att minska av sig själv inför valet. Tyvärr finns det koloniala arvet och rasismen i de allra flestas bagage och då är det lätt att få dessa att komma fram såsom hundbajs kommer fram efter att snön smält.
Och hur tror du att rikstäckande medier kommer att klara uppgiften den här gången?
– Jag hoppas att de inte fortsätter trenden som vi sett med att normalisera rasismen. Jag sätter mitt hopp till de alternativa medierna som redan nu bidrar till att fler röster som annars inte hörs får komma till tals. Men jag vill inte att vi lämnar över ansvaret till de alternativa medierna. Alla vi måste bli kommunikatörer och motverka apatin å ena sidan och hatet å andra sidan. Vi kan genom bland annat de sociala medierna se till att nå fler av de som inte ens nås av mainstreammedia utan främst av hatarna. Vi måste inse att hatbudskap och fördomar kan inte motverkas genom texter, fyrfärgstryckt material eller appeller på stan. Vi kan genom folkbildningsmetoder och kreativitet och ”artivism”, det vill säga konstnärliga inslag inom aktivismen se till att nå flera med vår budskap.
– Även våra sätt att kommunicera måste visa att vi bejakar mångfald istället för enfald, kärlek i stället för hat, livet och kreativitet istället för våld, krig och förgörelse och solidaritet i stället för egoism. Vi människor har olika starka sinnen och tar intryck inte enbart genom logiska argument eller enbart fakta. Både funktionsnedsättningar, bristfälliga språkliga kunskaper på svenska, etcetera, kan vara hinder för att nå fler. Därför måste vi förutom skrivna texter satsa på att stimulera fler sinnen och förnya våra kommunikativa metoder. Endast så kan vi vända den negativa spiralen.
