Den fascist som sköt i Macerata sköt med siktet inställt på personer med svart hudfärg. För att rättfärdiga sig sade han sig vilja hämnas mordet på en vit kvinna, Pamela, i vilket en svart man är inblandad. Att hämnden har inneburit att en annan kvinna, en svart invandrarkvinna, Jennifer Otioto, skadades verkar inte vara relevant för någon. Således motiverar det patriarkala deliriet den mest rasande rasismen, samtidigt som rasismen döljer det patriarkaliska våldet mot kvinnor.
I de spaltmetrar som har skrivits de senaste dagarna är kvinnorna osynliga eller finns med som offer, immigranterna existerar inte ens. Det är idel vita män som försöker ”skipa rättvisa på egen hand” när någon berör ”deras kvinnor”, vilket ständigt upprepas, inte bara av aktivisterna på den extrema högerkanten som försvarar attentatsmannen, utan även tjänstgörande psykologer, domare och inrikesministern.
Det finns vita män, understödda av högerpartier och uppburna av neo-fascistiska grupper, som går runt med svastikan tatuerad i ansiktet och skjuter mot svarta män. En svart man finns bara om han begått ett brott mot ”den italienska rasen”, om han våldtar eller hotar ”våra kvinnor”, men blir plötsligt bortblekt om en fascist skjuter på honom. På sjukhuset anonymiseras offren till ”utländska medborgare” eller ”otursdrabbade”.
