Jämställdhet och jämlikhet måste gå hand i hand om kvinnors och mäns villkor ska kunna närma sig varandra, men utvecklingen går åt långsamt eller åt fel håll enligt rapporten Sveriges jämställhetsbarometer 2018 som LO presenterade i veckan.

Endast 4 av 10 kvinnor i arbetaryrken har en tillsvidareanställning på heltid.  Mellan 1997 och 2017 ökade andelen arbetarkvinnor som har fasta heltidsanställningar med 5 procentenheter, från 36 till 41 procent. Den ökning som har skett har varit liten och gradvis. För arbetarkvinnorna har det också skett en minskning av fasta deltider. Detta har skett parallellt med att de tidsbegränsade anställningarna har ökat.

De otryggaste anställningarna – vid behov, anställd per timme och allmän visstid – är de som har ökat mest de senaste 20 åren. 2017 hade 58 procent av de tidsbegränsat anställda arbetarkvinnorna en sådan anställning, vilket är en ökning med 28 procentenheter sedan 1997.

Vikariat är vanligare bland kvinnor än män, dock har andelen med vikariat minskat ganska drastiskt de senaste 20 åren. 22 procent av de arbetarkvinnor som har en tidsbegränsad anställning har ett vikariat (2017), motsvarande andel för män i tjänstemannayrken är 13 procent.

Avsevärt fler kvinnor än män arbetar deltid. Av kvinnor i arbetaryrken arbetar hälften deltid. Motsvarande andel för kvinnor i tjänstemannayrken är ungefär en fjärdedel.

Sedan 1995/1997 har andelen arbetarkvinnor som uppger att de inte kan bestämma när olika arbetsuppgifter ska göras, ökat från 62 till 71 procent. För alla övriga arbetstagargrupper har andelen som uppger detsamma minskat, vilket tyder på att dessa grupper snarare fått en större kontroll över sitt arbete. De som i minst utsträckning uppger att de inte/aldrig kan bestämma över när arbetsuppgifter ska göras är manliga tjänstemän, vars andel 2013/2015 uppgår till 26 procent.