Den 5 februari inleddes huvudförhandling i Nacka tingsrätt. Mamman, som vi kallar Lena, hade sökt återfå vårdnaden om de tre barnen i fallet som Feministisk perspektiv uppmärksammade 2012 då den misshandelsdömde pappan för första gången tilldömts ensam vårdnad.

Sedan dess har modern under långa perioder hållits skild från sina barn, och umgänge – även sådant som hon haft rätt till enligt vårdnadsdomar – har förhindrats. Nu är flickorna omhändertagna enligt lagen om vård av unga (LVU) från Petter efter att ha berättat om hur han misshandlat dem.

Innan förhandlingarna inleds kallar domaren till sig parterna. Hon vill att döttrarna ska förordnas en så kallat särskild vårdnadshavare. Och hon gör klart för Lena att vill hon trots allt pröva möjligheten att få vårdnaden om sina döttrar, inte bara sonen, kommer hon att tvingas stå för både sina egna och Petters rättegångskostnader.

Detta har Lena inte råd med. I en deldom beslutas därför omgående att döttrarna ska ha en särskild vårdnadshavare. Den fortsatta förhandlingen, som varar i fyra dagar, kommer att handla enbart om äldsta barnet, den snart tolvårige sonen.

Överhuvudtaget kännetecknas förhandlingen av att Petters våld mot Lena och flickorna försvinner ut ur rummet, som om det skulle sakna betydelse. Domaren bortser helt från dimensionen förövare-brottsoffer och Lena rädsla för Petter, som hela tiden varit ett av de starkaste argumenten för att hålla henne och barnen åtskilda, vänds återigen emot henne. Att döttrarna tvångsomhändertagits från Petter sedan de berättat om hans misshandel ökar inte rättens förståelse för att Lena är rädd för honom. I stället hånas Lena för att hon vill undvika direktkontakt med sin förövare.

I domen, som meddelas den 13 mars, ges Petter fortsatt ensam vårdnad om sonen. Nu förbereder Lenas brottsofferstödjare Monica Dahlström Lannes en JO-anmälan.

– Domaren var partisk, aggressiv och avbryter mammans advokat men inte pappans, och stoppar inte heller de oetiska kränkningar som pappans advokat utsätter mamman för, säger hon.

Dahlström Lannes ser domarens inledande varning om att Lena skulle få stå rättegångskostnaderna, ifall hon sökte vårdnad även om döttrarna, som ett hot. Hon ser även tecken på partiskhet till Petters fördel i uttalanden som rör vänskaplighet från umgängesstödjare. Vänskaplighet riktad till pappan har inte ifrågasatts, medan vänskapliga uttryck från umgängesstödjare, när de riktats mot mamman, lyfts fram som tecken på partiskhet.

En psykolog från BUP, som Lenas advokat kallat som vittne, citeras dessutom felaktigt i domen. I ett mejl till Lenas advokat skriver psykologen:

”Jag läser i domen att det står att jag sagt att en flytt till /mammans och barnens tidigare hemort/ skulle kunna vara skadlig för Filip, då han härmed riskerar att få bekräftat att ingenting är beständigt. Detta har jag inte sagt. Jag håller inte med om det påståendet.”

Sammantaget ser Monica Dahlström Lannes skäl att pröva om domstolen gjort sig skyldig grovt rättegångsfel.

Fotnot: Samtliga namn på parter i målet är fingerade, även i citat.