På Tunisiens nationella kvinnodag, den 13 augusti 2016, meddelade presidenten Beji Caid Essebsi att en kommission ska tillsättas för att se över arvslagen så att den garanterar lika arvsrätt till kvinnor och män. I dag ger lagen kvinnorna bara rätt till hälften av arvet. Sedan dess har kvinnorättsorganisationer, människorättsaktivister, jurister och fackföreningar arbetat med att ta fram ett nytt lagförslag inom arvsrätten.

Kommissionen har dock skjutit på att presentera sin nya jämställhetsplan till efter den 6 maj då Tunisien håller kommunala val. Detta har uppfattats som ett försök att undvika spänningar under valet, framförallt för de konservativa muslimska grupper som motsatt sig lagförslaget. De anser att lika arvsrätt strider mot islamiska lagar, där kvinnor ärver hälften av vad männen ärver med argumentet att detta är rättvist eftersom männen ansvarar för familjeförsörjningen. De som stödjer lagändringen avvisar argumentet eftersom det i dag finns tusentals kvinnor i Tunisien som har ensamt eller delat försörjningsansvar för sina familjer.

Redan förra året i augusti skrev människorättsaktivister, tillsammans med sekulära och liberala muslimer, historia med lagändringar som skärper straffen för fysiskt, moraliskt och sexuellt våld, och även för ekonomiskt våld mot kvinnor. När jag då talade med Monia Ben Jemia, professor i juridik och ordförande för Tunisian association of democratic women, berättade hon att nästa kamp skulle bli arvslagen, en strid som pågått i över 20 år:

– För att inte öka spänningarna mot de konservativa muslimerna måste vi göra förändringarna stegvis för att inte få fler emot oss.

Inte lätt

Sedan presidenten uttryckt stöd för lagreformer som garanterar kvinnorna fler rättigheter har aktivisterna lobbat bland alla parlamentariska grupper så att reformerna även ska röstas igenom i parlamentet. Med slagord som ”Jämställdhet är en rättighet inte ett privilegium” marscherade kvinnor och män under den internationella kvinnodagen i mars i år.

– Tunisien kommer alltid att vara delat mellan konservativa å ena sidan och liberala muslimer och sekulära krafter å den andra. De som vill ha en mer frihet för kvinnor och de som söker sig till de gamla traditionerna. Tänk att vår konstitution faktiskt inspirerades av både den fransk-europeiska modellen men också av de som satt i Zitouna-universitetet (det religösa universitetet). Det blir därför inte lätt för någon av sidorna att få riktigt som de vill, menar Ayman Abderrahman, journalist på Barr Al Aman i Tunisien.

Ayman Abderrahman berättar att innan den arabiska våren, vågade den gamla regimen i Tunisien aldrig konfrontera de religiösa grupperna med frågor som skulle ge kvinnor fler rättigheter, för att bevara status quo. Men den politiska kartan har ritats om och fler liberala muslimer, sekulära och framför allt kvinnor vågar ta för sig och kräva jämställdhet.

Ny tid

Dessa förändringar har förstås även hjälpt Tunisiens kvinnor att ställa upp i valen, bekräftar Ayman Abderrahman. I dag sitter många kvinnor i parlamentet och i olika kommissioner och skriver en ny historia, inte bara i Tunisien utan i hela regionen.

– Vi motarbetas inte bara i Tunisien utan får också kritik från konservativa i resten av regionen och anklagas för att strida mot islam och koranen. Men faktum är att vi i dag har kvinnor som inte längre blir försörjda utan också försörjer sina närmaste och därför ska få lika rättigheter som männen, säger Rach O Haffar ordförande för Not 4 trade organisation, en anti-trafficking organisation i Tunisien.

Resultatet av det kommunala valet kommer att påverka omröstningen när det gäller arvrättslagen i parlamentet. I maj kan tunisierna än en gång komma att markera nya milstolpar i kampen för jämställdhet i regionen.