Jannie Staffansson är rådgivare hos Samerådets arktiska miljöenhet och arbetar med urfolksplattformen och är på plats på konferensen i Bonn när Feministiskt perspektiv ringer upp.

– Plattformen etablerades under klimatförhandlingarna i Paris 2015. Sedan dess har urfolk runt om i värden jobbat med att fylla den med innehåll, säger Jannie Staffansson.

I tidigare klimatmöten har urfolk har haft samma status som civilsamhället. Urfolken har därför haft samma begränsningar på mötena som organisationer, forskare och företag.

– Urfolk måste representera sig själva. Stater kan aldrig representera oss, de har koloniserat oss. Våra röster måste tas tillvara på, annars är det flera miljoner människors röster och deltagande som utesluts. Vi påpekade denna problematik i Paris och det var därför vi fick den här plattformen, säger Jannie Staffansson.

Alternativa vägar för omställning

Urfolk har länge levt med klimatförändringar och har enligt Jannie Staffansson kunskaper som forskare inte har. Dels om klimatförändringarna och dels om hur man anpassar sig till dem. Projekt som är försök från stater att möta klimatförändringarna, till exempel vindkraftsparker, påverkar ofta urfolk negativt.

– Många projekt som drivs på av Parisavtalet genom finansiering av Gröna klimatfonden kränker urfolksrätt och mördar indirekt urfolk genom att driva dem från sina marker, säger Jannie Staffansson.

Plattformen kan enligt Jannie Staffansson bli en kanal för att utbilda stater om detta. Men hur ska man finna en väg som tar hänsyn till urfolks rätt och hanterar klimatförändringarnas framfart.

– Särskilt vi urfolk tycker att omställning från fossil industri behövs, men det finns bra och dåliga sätt. Som det ser ut nu tar man inte hänsyn till de fundamentala rättigheter som urfolk har. Vi ska inte behöva drabbas av klimatförändringar och sedan också behöva betala för omställningen, säger Jannie Staffansson.