När 29 av de tillresta svenska enduroförarna, varav sex kvinnor, samlades i Fabriano, en vackert belägen industristaden i den italienska bergskedjan Apenninerna i centrala Italien, i april, var det för att sättas på prov i EM-premiären, vilken öppnade endurosäsongen 2018.

Terrängen var kuperad och därmed utmanande för svenskarna som är vana vid betydligt mindre berg och mjukare underlag i de svenska skogarna. Sveriges bästa enduroförare heter Hanna Berzelius, som vanligtvis tävlar för Linköpings MS. Hon fick sin första motocross när hon var sju år.

– Det var vi som köpte den, säger Susanne Berzelius, Hannas mamma, och syftar på sig själv och Hannas pappa. De har båda hållit på med motorsport.

– Det krävs nästan att föräldrarna tycker att det är kul och är med, säger fortsätter hon medan hon rör om i wokpannan. Tjejerna kommer strax in för att äta lunch på den tillfälliga campingen.

Familjen Berzelius. Foto: Roberto Marani.

Servicestation under tävlingen. Foto: Roberto Marani.

Gemensam organisation inom sporten

Föräldrarna följer Hanna Berzelius på tävlingarna under säsongen. Och de är inte ensamma. På parkeringen utanför sim- och sporthallarna i Fabriano står husbil efter husbild uppradade. Det svenska landslaget har fler förare och fler anhöriga på plats än de andra länderna. I mitten finns den svenska landslagsbussen, i år gemensam för tjejerna och killarna. Det är Sveriges och Svemo:s storsatsning inför EM-säsongen 2018.

– Vi har gemensam organisation och service för hela landslaget, det vill säga både för killarna och tjejerna, säger Stefan Holm, elitansvarige för den svenska truppen.

De många tillresta föräldrarna, syskonen och vännerna har alla varsin uppgift under tävlingsdagarna. De anhöriga Elin Andersson och Therese Reimander finns vid crossbanan – en slingrig bana på ett gräsfält i skarp lutning. De har en lista med alla svenska åkare i de olika kategorierna i handen och prickar av en efter en, när de stannar till precis innan starten för att lämna in verktygsväskan och fylla på med vätska. Sedan springer de över till målgången, där vätskeryggsäckar och midjeväskor ligger på rad i den turordning som åkarna har kört in i banan, och om ingen olycka händer, även kör ut.

Några kilometer bort, i den lilla medeltidsbyn Attiggio, ligger en av två servicestationer. Där finns ett tiotal anhöriga beredda när alla åkare under en intensiv fas kommer in för kort vila. Medan åkarna fyller på med vätska, kexchoklad och banan ses motorcykeln över.

– Det blir ju nästan som att vara på semester, säger Ann-Kristin Borg, mamma till en av förarna, Emelie Borg Nilsson, som finns på servicestationen.

Ann-Kristin Borg har tagit ledigt från jobbet och lämnat hästgården i den äldsta dotterns vård för att transportera buss, utrustning och familj ner till EM-tävlingen. Hon och maken kör en skåpbil där de fraktar motorcykel och utrustning. Emelie ska få flyga hem efter tävlingen.

– Jag håller själv på med hästsport och liksom enduro är det en sport där kvinnor och män tävlar på samma banor i samma tävlingar, det är kul, säger Ann-Kristin Borg.

Stefan Holm, elitansvarig i landslaget:

– Vi vill att det ska vara enkelt att vara med, att vem som helst ska kunna komma med tillsammans med familj eller vänner och skaffa sig erfarenhet från internationella tävlingar.

Vill bredda deltagandet

Han riktar också kritik mot VM-tävlingarna, som är betydligt mer slutna tävlingar med krav på att förarna är så kallade fabriksförare, det vill säga sponsrade av ett företag. Det är också därför Svemo har valt att storsatsa inför EM i år. De vill sänka tröskeln för att kunna vara med och köra och skaffa sig erfarenhet, även för unga och oerfarna förare. De vill också bredda deltagandet, så att även de som inte kör professionellt eller tillhör något fabriksteam kan vara med.

Hanna Berzelius är den svenska som presterar bäst och är jämnast.

– Det har gått bra för tjejerna i EM-premiären. Hanna kom tvåa totalt och för de andra tjejerna handlar det om små marginaler för att nå pallen, säger Stefan Holm.

Och tillägger:

– För att bli bäst krävs högre fart. Gasen i botten.

Hanna Berzelius beskriver hur sporten har växt och antalet utövare ökat bara under de år hon har varit aktiv. Från tre tjejer i den första endurotävlingen hon körde för cirka tio år sedan till 13 tävlande i SM i år.

– Det är ganska många yngre tjejer som har börjat köra, men det svåra är att hålla kvar dem när de kommer upp i 14-15 års åldern. Det är många som i stället börjar hänga efter killarna som kör, säger Hanna Berzelius.

Det är där föräldrarna kommer in. Systrarna Martina Reimander och Emilia Reimander fick sina första motorcyklar av sina föräldrar när de var små. Sedan dess har de alltid kört. Förutom stödet från föräldrarna genom deras närvaro och fysiska hjälp, krävs att förarna och familjen satsar ekonomiska resurser. Alla tjejer som kör arbetar mellan tävlingarna. Hanna Berzelius arbetar 75 procent för att ha tid att träna och resa på tävlingar.

– Under tävlingssäsongen har vi knappt tid att körträna, eftersom det är tävlingar i stort sett varje helg. För att orka hela säsongen är det därför viktigt att bygga upp fysiken under försäsongen, säger hon.

Sanna Kärkkäinen vann första EM-deltävlingen i april i år. Foto: Christin Sandberg.

Hela den svenska truppen i enduro-EM i Italien 2018 i april. Foto: Roberto Marani.

Känslan överträffar allt

Systrarna Reimander arbetar på ett bageri. När de får tävlingsschemat för säsongen åker de till jobbet och lägger schemat för våren, sommaren och en bit in på hösten.

– Som tur är har vi en förstående arbetsgivare, säger Emilia Reimander.

EM-tävlingen i Fabriano var den första av fyra deltävlingar. I helgen körs den andra deltävlingen i Bacau i Rumänien, vilken sedan följs av tävlingar i Sverige och avslutningen i Polen i september 2018.

– Det bästa är helt klart känslan jag får när jag kör. Den överträffar allt, säger Hanna Berzelius som precis har försvarat SM-titeln.

Själv tycker hon bäst om att köra grässtrå, det vill säga slingor på gräs. För att klara underlag, som det i EM i Italien, krävs körvana från södra Europa. EM-premiärloppet bestod av tre specialsträckor, cross (grässlinga i lutande terräng), enduro i skogen och en extrembana med hopp. Mellan dessa låg transportsträckor, som alla tävlande måste ta sig fram på under en viss tid. Tjejerna körde tre varv av allting både under lördagen och söndagen. Killarna körde samma banor, med skillnaden att de körde fyra varv den första tävlingsdagen.

– Vi får ofta tidsprickar i andra tävlingar när det är kort om tid för transport, men på så vis var det lätt här, säger Emilia Reimander efter EM-premiären.