Havets vågor kluckar, det duggregnar och strandpromenaden är i det närmaste tom i turiststaden Senigallia vid Adriatiska havet i Italien. Förutom en kvinna i träningskläder. Hon tar sats, springer några explosiva meter och hoppar sedan. Det är Fatima Faz Sy.

Hon kommer från Senegal och bor i staden sedan 15 år tillbaka. Hon har alltid försörjt sig själv. Dessutom finansierar hon sina universitetsstudier. Nyligen fick hon napp i jobbsökandet, efter att ha befunnit sig mellan jobb, och efter en intervju fick hon provjobba några dagar på ett äldreboende. Det gick bra, hon trivdes och visade stor omsorg om de gamla. Efter den fjärde dagen skickades hon hem med löfte om att få ett telefonsamtal angående en anställning inom kort.

Så en dag ringde den ansvariga från kooperativet som drev äldreboendet.

– Hon sade att jag inte kunde få något kontrakt, eftersom min hudfärg kunde utgöra ett hinder för omsorgen om de gamla, säger Fatima Sy.

Några dagar senare gick Fatima Sy tillbaka till äldreboendet för att hämta sina arbetskläder och id-kort.

– Flera av de gamla frågade mig varför jag inte hade kommit tillbaka, och sade att de hade väntat på mig, berättar hon.

Och fortsätter:

– Jag berättade för dem att jag inte fick jobbet på grund av att jag är svart, och fick då till svar att det var det elakaste de gamla hade hört och på så vis fick det väl ändå inte gå till.

– Jag blev illa berörd av att höra det, eftersom jag då förstod att det var arbetsgivaren som inte anställde mig på grund av min hudfärg, och att det faktiskt inte berodde på att de boende hade klagat, fortsätter hon.

Brott mot konstitutionen

Vad som än var anledningen stod det klart att Fatima Faz Sy hade nekats arbete inte på grund av bristande meriter eller för att inte ha levt upp till arbetsgivarens krav under prövotiden, utan på rasdiskriminerande grund.

– Det är ett brott mot den italienska konstitutionen att neka någon ett arbete på grund av hudfärg, säger Barbara Mischianti från fackförbundet CGIL i regionen Umbria.

Mischianti säger att detta är en av konsekvenserna av den allt öppnare och hårdare retoriken mot flyktingar som framför allt tog fart under valkampanjen i början av året.

– Det ”nya” sättet att göra politik på högerkanten har legitimerat den öppna rasismen, säger hon och uttrycker oro inför framtiden.

Barbara Mischianti

Överväger att anmäla

Journalisten Simone Cosimi skriver i en artikel i nättidningen wired.it att det är lönlöst att kräva upprättelse i ett land där regeringen spelade ut migrationskortet under valkampanjen. ”De unga, såsom Fatima, är utlämnade till sig själv.”

Men kanske är det nu ändå dags för upprättelse. Fatima Faz Sy berättar att hon skrev några rader om det inträffade och lade ut på sociala medier. Och reaktionerna lät inte vänta på sig.

– Jag får jättemycket stöd både från vänner och personer som jag inte känner, både här och utomlands, vilka alla vill visa sin solidaritet, säger hon.

Tillsammans med andra undersöker hon möjligheten att anmäla händelsen och driva en rättslig process.

Det är inte första gången Fatima Faz Sy, ursprungligen från Senegal och med en universitetsutbildning i ekonomi i bagaget, nekas ett arbete på grund av sin hudfärg. Efter att ha säsongsarbetat på ett hotell förra året, fick hon höra från arbetsgivaren att han hade bestämt att inte återanställa en svart person till den kommande säsongen.

– Jag frågade om det var något jag hade misskött eller kunde ha gjort bättre, och han svarade att nej, det hade gått bra, ”men jag bestämmer och nu har jag bestämt att jag inte ska ha några migranter här”, sade han.

Växande mönster

Samma sak vittnar Fatoumata Barry från Guinea om. Hon har bott i Macerata i centrala Italien i åtta år och fram till för ett par år sedan hade hon inga problem att hitta arbete. I dag, trots att hon har flera års arbetslivserfarenhet som hemvårdare, har hon stora problem att hitta arbete.

– När jag kom hit gick jag från ett arbete till ett annat utan problem. På sistone är det många som bara tittar på mig och säger rakt ut att de inte vill ha en svart kvinna som hemhjälp, säger hon.

Det tycks vara ett mönster över hela landet och problemet ökar. Cosimi tar upp fler exempel i sin artikel i wired.it. För inte så länge sedan uppmärksammades bland annat ett fall i staden Cantù, nära Comosjön i norra Italien, där en patient vägrade ta emot vård från en läkare från Kamerun. Det här visar på de stora bristerna i det italienska samhället att kunna garantera likabehandling.

Solidarisk uppslutning

Feministiska och antirasistiska organisationer och nätverk har skrivit kommunikéer, som har spridits via social medier, och anordnat stödmanifestationer i solidaritet med Fatima Faz Sy för att synliggöra det som hänt.

Nätverket Non una di meno (Inte en kvinna mindre), Macerata, understryker i sitt pressmeddelande vikten av att stötta och stå upp för de kvinnor som utsätts för rasism på sina arbetsplatser. Nätverket synliggör även den dubbelbestraffning som Fatima Fazdd Sy utsatts för genom att först ha förlorat arbetet och sedan ifrågasatts i media och på sociala medier, vilket har satt hennes trovärdighet på spel.

Bland annat har det figurerat uppgifter i media om att Fatima Sy skulle ha erbjudits en annan arbetsplats, vilket hon själv har dementerat. Hon uppger att hon inte har erbjudits något alternativ placering. Eftersom hon inte har erbjudits något alternativt arbete, har hon därmed inte heller nekat till något, vilket har rapporterats i media. Hon understryker även att det inte handlade om städning i lokalerna utan en tjänst som vårdare av de äldre personer som bor på boendet.

Ohållbart i längden

Non una di meno skriver att Fatima Faz Sy genom att anmäla ger röst åt alla som utsätts för rasism, även de som inte kan eller vågar anmäla på grund av hot.

”Den otrygga och prekära arbetsmarknaden har en negativ inverkan på oss alla och ställer människor mot varandra. Kvinnors ekonomiska oberoende är grundläggande för att uppnå självständighet. Detta kan vi aldrig uppnå om vi inte motarbetar arbetsmarknadens logik som ständigt gör att vi som står längs ned krigar mot varandra istället för att bekämpa orättvisor tillsammans”, skriver nätverket Non una di meno.

– Den ekonomiskt tuffa situationen och de senaste årens invandring gör att människor är rädda. De har förlorat arbeten och tron på framtiden, vilket har tagit fram de sämsta egenskaperna hos människor, säger Fatima Faz Sy.

– Men tanken ”att jag vill inte ha dig för att du är annorlunda” är inte hållbar i längden, eftersom vi behöver varandra för att ta oss framåt i livet, säger hon och hoppas på en ändrad syn på mångfald som något berikande.