Att ingå i regeringen har haft sitt pris för Miljöpartiet (MP). Partisekreteraren Amanda Lind, riksdagsledamoten Carl Schlyter och kommunalrådet Maria Lindmark berättar i en utförlig enkät om hur de ser på gjorda kompromisser, gräsrotsdemokrati och partiets framtid. Både Schlyter och Lindmark hoppar av efter valet.

Amanda Lind, partisekreterare

– Först vill jag säga att det är alldeles för tidigt att säga hur många listor vi faktiskt kommer att ha till valet. Jag försökte säga det i Ekots reportage, att det finns fler kommuner som kommer att lämna in lista, som har årsmöte sent. Jokkmokk hade igår till exempel, de kommer att lämna in lista i veckan. Vi vet också många distrikt som jobbar på att få in listor, där man av tradition har varit lite sena för man vill invänta fler medlemmar till exempel. Så det kan jag säga säkert att det kommer inte se ut som i dag när det väl kommer till valet. På det sättet känner inte jag mig orolig.

Men det saknas kandidater i över 50 kommuner. Med handen på hjärtat tror du väl inte att det tillkommer så pass många fler listor i sista minuten?

– Vi har ju inte haft listor från samtliga kommuner inför något val. I valen 2010 och 2014 hade vi väldigt många listor, med det är alltid så att vissa kommuner uteblir och där vi aldrig har haft. Så nej, full pott kommer vi inte få, men vi kommer få många fler än i dag.

Under förra valrörelsen var ni mycket tydliga med ett intersektionellt feministiskt och antirasistiskt engagemang. Men i regering har ni varit med och genomfört en flyktingpolitik som ligger på EU:s lägsta nivå, bland annat. Kan det här vara bidragande till att läget ser ut som det gör?

– Alltså, först och främst står vi fortfarande för ett intersektionellt och antirasistiskt perspektiv. Det är ju helt klart grunden i vår ideologi. Migrationspolitiska överenskommelsen var ett tufft beslut för vårt parti. Vi gjorde det delvis för vi vet att många partier ville gå ännu längre. Moderaterna, Sverigedemokraterna och fler partier ville ju stänga gränsen helt. Vi gick in i överenskommelsen och såg dels till att en stor grupp människor fick möjlighet till familjeåterförening. Vi har också kunnat få igenom lagen om ensamkommande, så att fler får möjlighet att stanna. Det är ju strider som vi kunnat ta på grund av att vi suttit kvar i regering.

– Jag tror att det kan ha blivit tydligare för fler att vi står upp för vår politik och våra värderingar. Vi har tagit många strider, alla syns inte. Vissa har vi vunnit och vissa har vi förlorat. Så är det ju i politiken. Nu går vi in i valrörelse och då får vi vara tydliga med vad vi vill, vad våra ingångar kommer att vara i kommande förhandlingar. Ju starkare vi blir desto större chans har vi att få ett genomslag. Det gäller alla progressiva krafter i svensk politik, när vindarna drar åt ett annat håll behövs partier som står upp för de här frågorna och det gör ju vi i MP.

– Ja, vi har haft en medlemsutveckling som inte har varit stark den här mandatperioden, men vi kan också se att under valåret nu så strömmar det till medlemmar. Jag har ändå gott hopp om att det kommer tillbaka folk som vill kavla upp ärmarna. Man vill se ett starkt miljöparti i svensk riksdag och i kommunavdelningarna. Folk har hört av sig till mig efter Ekots inslag och vill göra en insats.

Hade det inte varit en bättre strategi att ställa sig utanför regeringssamarbetet och sitta i opposition?

– Jag är ju övertygad om att det hade blivit en ännu sämre politik om vi hade ställt oss i opposition hösten 2015. Det var ett tufft beslut att fatta, men det har också inneburit att vi kunnat driva igenom förbättringar. Det finns fördelar med att sitta i opposition och driva opinionspåverkande politik, men i läget som var då är jag helt övertygad om att MP har gjort en mycket större skillnad genom att vara med och ta fajterna, på migrationsområdet men också inom andra områden.

Men om ni inte sitter i riksdagen efter valet har ni ju förlorat samtliga mandat att påverka framöver.

– Vi kommer att sitta kvar i riksdagen. Det finns fler än fyra procent som ser att det behövs ett starkt miljöparti, som tjänar miljön. Ta Naturskyddsföreningens undersökning till exempel, där man jämför hur partierna har agerat utefter vallöftena, där är det bara att titta på regeringspartierna och se vad vi gick in med och vad som har blivit slutresultatet. Förra mandatperioden var fyra förlorade år för klimatet, nu är det medvind i miljöpolitiken. Och det är ju för att vi har varit där och drivit den här utvecklingen framåt. Vi är inne i politiken för att göra skillnad och vi kommer behöva visa det i valrörelsen också. Både att vi har gjort skillnad men framförallt vad det är vi driver för någonting. Att vi står upp för det vi alltid har stått upp för.

Ni är ju ett parti som historiskt haft väldigt starka gräsrötter. Vad innebär nuvarande läge för gräsrotsengagemanget?

– Ett exempel på gräsrotsdemokrati är ju att vi under kongressen nu ska ta fram ett valmanifest. Det har jag jobbat aktivt med i över ett år tillsammans med medlemmar och lokalavdelningar. Det finns inget annat parti som beslutar om sitt valmanifest på en kongress med ett såhär stort medlemsengagemang i grunden. Det är ett mycket hårdare debattklimat i dag och tufft för väldigt många som jobbar för hållbar omställning i sin kommun, inte minst på sociala medier. Där måste vi stärka varandra, alla progressiva krafter och slåss för humanism, miljö och jämställdhet. Vi måste stå upp för våra värderingar även när det blåser, oavsett om man sitter i regering eller inte.

Carl Schlyter, riksdagsledamot (MP)

– Många gör väldigt bra saker lokalt men har hamnat i motvind, för man har svårt att försvara saker som görs centralt. Alla de som gjort bra saker lokalt känner kanske att det inte märks på grund av det som händer på riksplanet. Då tappar man både i energi och medlemmar.

I Ekots granskning sade en lokal företrädare att hon inte kan stå bakom partiets politik som den ser ut just nu. Vad säger du om det?

– Det kanske huvudsakligen gäller de som lämnat partiet. Jag tror att folk egentligen tycker att behovet av vår politik är större än någonsin. Många lokalpolitiker känner nog att lusten och engagemanget, det man brinner för, blir lite mindre om man jämt måste stå och försvara vad som har hänt någon annanstans. Det är ju inte de lokala företrädarna i kommunernas fel om regeringen har gjort en dålig uppgörelse och egentligen borde de vara fulla av energi och glada över det de har åstadkommit, men det är inte alltid så det känns.

Men du har ju själv hoppat av?

– Nej, jag sitter kvar men jag kandiderar inte igen. Jag tror ju behovet av en stor samhällsomställning är nödvändig för att klara klimathotet, det räcker inte med laddstolpar och lite miljöteknik eller ens mycket miljöteknik. Vi måste ha en stor förändring i hur vi fokuserar ekonomin, bort från tillväxt, och utnyttja effektiviseringen till kortare arbetstid och mycket kraftigare omfördelningspolitik för att möta de växande klyftorna. Och att ifrågasätta den materiella dogm som styr samhället i dag. Det är vad jag tror på, det är därför jag gick med i MP. Om vi nu ska gå till val på att vi kommer lösa klimatfrågan med lite miljöteknik då är inte jag bästa person att representera partiet, för det är inte vad jag tror på.

Om en som du vill ha politik som fokuserar på omfördelning och kortare arbetstid, vart vänder en sig då?

– Jag tror att många i slutändan ändå kommer att välja MP. Det är ju inte i lag skrivet att att det alltid kommer vara så som vi fungerade den här regeringsperioden. Utan det kan ju hända att det blir en bättre parlamentarisk situation, bättre förutsättningar, nytt fräscht folk med nya idéer nästa gång. Men det blir nog inte något succéval, det är nog osannolikt eftersom kampviljan och arbetslusten begränsas av att det har varit en hel del eftergifter som många tycker har varit väldigt, väldigt jobbiga att hantera.

MP har historiskt sett varit ett gräsrotsparti, men det är väl bara att konstatera att det inte längre är på det sättet?

– Det här är ju så tråkigt. Folk tycker att vi var naiva som ville ha gräsrotsdemokrati och sitta i regering samtidigt. Men vi hade garanterat fått bättre resultat om vi behållit en stark gräsrotsdemokrati. Den är designad just för när man sitter och förhandlar på toppen. Man får en social indefiniering med den man förhandlar med och tillslut försvarar man bästa möjliga uppgörelse, även om den inte är i närheten av de mål man hade när man satte sig vid bordet. Om medlemmarna är med så säger de ”nämen hörrni, vi har kommit jättelångt bort från målet, det här kan vi inte godkänna”. Denna dubbla demokrati behöver man. Det är inte naivt, det är klokt, och den ska vi bibehålla om vi ska bli framgångsrika och förhandla i regering framöver.

Men innan det ser ut så igen, vad tror du kommer hända med gräsrötterna? Går de till V eller Fi?

– Nej jag tror de övervintrar, att de drar ned lite på engagemanget och återstartar det när förutsättningarna är bättre. Jag tror att vi kan komma tillbaka ganska snabbt om folk återfår tron på att vi kan påverka hela debatten. Vi har fokuserat alldeles för mycket på att påverka internt, bakom stängda dörrar i regeringskansliet, och sedan försvara det som om det vore vår politik. Man ska försvara uppgörelser men måste samtidigt förklara vad man egentligen vill, det måste vi göra om vi ska bli framgångsrika i regering en gång till. Vi ska inte sälja allt som en fantastisk framgång utan erkänna när saker inte varit så bra. Det är enda sättet att regera ärligt och det måste vi göra nästa gång.

Maria Lindmark, kommunfullmäktige (MP) i Borgholm:

– Jag tror ju att det handlar om hur MP har agerat på riksplanet. Man har kompromissat med det som är våra kärnfrågor på flera sätt. Både vad gäller klimatfrågan och migrationspolitiken.

Du sade i Ekots granskning att du inte ställer upp till omval. Varför inte då?

– För att jag tycker det har blivit svårt att företräda MP, jag kan inte ställa mig bakom de ställningstaganden som gjorts. Jag tycker inte heller man pratar om partiets ideologiska bas, utan är tyst om tillväxtkritiken och förslag om förkortad arbetstid. Sådant som ändå är viktiga delar i att skapa ett samhälle som värderar på ett annat vis, som faktiskt är förutsättningen för hållbarhet i verklig mening. Det handlar både om hur man har ställt sig i enskilda sakfrågor och hur man väljer att profilera sig.

Hur ser du på partiledningens egen förklaring, att de valt att stanna kvar i regering för att vara en motkraft till utvecklingen de menar går åt fel håll?

– Jo, det kan ju hända att de under de omständigheterna har gjort det bästa möjliga. Det kan ju inte jag bedöma, för jag har ju inte suttit med. Men jag tycker att risken är att det blir lite väl kortsiktig politik. Priset är ju att man nästan har urholkat hela sin partiorganisation och tappat i trovärdighet. Då åstadkommer man ju mycket mindre på sikt. Jag tror att det kan vara ganska kortsiktiga vinster. Jag tycker det är en felaktig strategi helt enkelt.

MP har ju historiskt varit ett gräsrotsparti. Anser du som lokalpolitiker att det blivit lägre i tak, på kongresser och stämmor till exempel?

– Jag har inte åkt på alla kongresser senaste åren, men det är klart att det har skett saker inom partiet. Man har gjort en stor stadgereform, där det numera inte är så att man kan anta egna stadgar i en lokalförening, utan det är standardiserat vad som ska gälla inom hela partiet. Man har också stramat upp hur en stämma ska genomföras och gått från direkt demokrati till mer representativa funktioner, där man ska välja ombud och så vidare. Så det är klart att man har försökt göra MP till en smidigare organisation som ju också är lättare att styra, så kan man nog se det. Jag tycker man kan se sådana tendenser.

– Jag förstår ju att det är mer praktiskt och har att göra med att vi ska vara regeringsfähiga. Men jag tror att, för många som valt att engagera sig i MP, så ligger det här väldigt långt ifrån vad man tänker sig att partiet ska vara, långt ifrån systemkritiken. Många vill göra något annat än den konventionella politiken, som den har fungerat med blockpolitik och starka hierarkiska partiledningar. Man vill visa att det går att bedriva politik på ett annat sätt. Och nu har partiet ju istället anpassat sig till det andra sättet. Det tycker jag är fel utveckling.

Var går du nu när du hoppar av?

– Ja, jag tänker ju att det finns många sätt att jobba för de saker man tycker är viktiga, det måste inte vara i politiken.

Så inget annat parti som du sneglat åt?

– Nej, det är det inte. Det är i sådana fall folkbildning eller andra delar av miljörörelsen som jag tänker är alternativet.

Och vad tror du händer med MP?

– Svårt att säga på kort sikt tycker jag, men vad jag hoppas på är antingen att partiet som sådant får tillfälle att kanske omvärdera eller utvärdera lite hur man valt att gå till väga, eller att det uppstår nya krafter. Det finns jättemånga bra människor som jag verkligen tycker gör ett bra jobb i partiet. Så jag hoppas de krafterna kan hitta bra förutsättningar i någon form.

Men de personerna finns i partiledningen?

– Nej, inte som jag kan se riktigt. Det är inte de som jag känner mig stå närmast.