Ända sedan Feministiskt perspektiv startade 2011 har presstödet varit under utredning. Det gäller inte minst villkoren för heldigitala medier, vars utbyggnad och demokratiska potential enat samtliga partier i riksdagen utom SD. Chefredaktör Anna-Klara Bratt beskriver tiden som en lång väntan med oklara och direkt orättvisa produktionsvillkor som försvårande omständighet.

– Det gick inte att ta miste på den politiska viljan redan 2010. De flesta partier tycktes förstå att en digitalisering av medievärlden pågick för fullt. När vi startade utgick vi från att det bara var en tidsfråga innan vi skulle kunna få presstöd för såväl text som ljud och rörlig bild. Det var helt avgörande för hur vi byggde upp våra system. Vi var då två heldigitala, presstödsbeviljade tidningar i Sverige, Feministiskt perspektiv och Politiken.se. I dag finns endast vi kvar.

Med det nya mediestödet är utgivningen av Feministiskt perspektiv nästa år hotad, enligt Anna-Klara Bratt.

– Produktionsvillkoren för heldigitala medier är orimliga. Vi betalar mer i skatt, kan endast söka presstöd för ”papperstidningsinnehåll”, mäts hårdare i omfång och kan heller inte erhålla distributionsstöd, trots att utvecklingskostnaderna för distribution och betalsystem för digitala medier är högre, insatserna mer komplicerade och i ständigt behov av uppdateringar och funktioner. Inte ens stöd för teknikutveckling har vi kunnat söka, då de pengarna varit öronmärkta för papperstidningar.

Haveri av stora mått

I november 2016 presenterade regeringens utredare Anette Novak den så kallade Mediestödsutredningen. Utredningen innehöll en rad förslag med medborgare och tillgänglighet i centrum. Ett förslag var att prenumerationskravet skulle lyftas och att ett demokratikriterium skulle införas för att säkerställa att de medier som uppbär presstöd verkar inom demokratins ramar.

– Mediestödet föreslogs bli helt teknikneutralt, vilket hade medfört stöd för såväl ljud som rörlig bild. Framförallt hade det förändrat produktionsvillkoren för digitala medier. Viktiga satsningar sattes på vänt. Utan prenumerationskravet skulle inte utvecklingen av betalsystem behöva ske i samma omfattning, och skulle det satsas på rörlig bild och ljud skulle helt andra investeringar behövas än en dator och kamera, berättar Bratt.

I våras, senare än utlovat, presenterade kulturdepartementet mediestödspropositonen. Den innehöll få och marginella förändringar av nuvarande system. Endast i en del förändras produktionsvillkoren för Feministiskt perspektiv. Från och med 2019 kan även heldigitala medier söka så kallat utvecklings- och innovationsstöd för teknikutveckling.

– Det så kallade nya mediestödet är inget annat än en tvärbroms för digitala medier. Förslaget har välkomnats av branschen, i stora drag med hänvisning till att det nu i alla fall finns någon slags förutsägbarhet i systemet igen, men personligen tycker jag att det är ett haveri av stora mått. Det hade varit så lätt att behålla ambitionen från utredningen vad gäller teknikneutraliteten. Bara det faktum att det inte har startats en enda heldigital tidning sedan 2010, förutom Feministiskt perspektiv, borde ha räckt som upplysning för riksdagens partier. Presstödsförordningen släpade ju efter redan då.

Kritiskt läge

Bratt är mycket kritisk efter att ha satt sig in i förslaget:

– Jag vet inte vad som är värst. Den uteblivna demokratiseringen, den politiska oförmågan, den tekniska och publicistiska tvärniten eller det faktum att världens mest uppkopplade land inte förmår stödja den infrastruktur som krävs för att medborgare ska kunna tillgodogöra sig nyheter där tekniken erbjuder nya möjligheter.

Redaktionen var inte helt oförberedd på det nedbantade förslaget då det sedan mitten av 2017 cirkulerat uppgifter om att de politiska förhandlingarna mellan riksdagens parter hade strandat, enligt Anna-Klara Bratt.

– Men att teknikneutraliteten inte skulle finnas med var svårt att föreställa sig. Vi har tvingats tillbaka till ruta ett, och kan nu bara vädja till våra prenumeranter och annonsörer att vara med att säkra utgivningen av Feministiskt perspektiv. Huruvida vanliga pushnotiser eller mobilanpassning kommer att räknas som en innovation återstå att se.

Under maj har samtliga tidigare prenumeranter kontaktats genom mejl med information om tidningens kritiska läge. Minst tusen betalande prenumeranter behövs för att säkra utgivningen för 2019:

– Det känns viktigt att säga som det är. Det vore tråkigt om vi måste lägga ner tidningen vid årsskiftet utan att våra läsare har känt till omständigheterna. Läsningen är också god och stabilt ökande på vårt upplåsta material och annonsintäkterna går sakta upp som en följd. Men det räcker inte. Signalen från riksdagen är att det ska satsas på papperstidningar, och det känns helt fel för oss. Vi vill snarare tillgängliggöra journalistik genom teknikens och nätets möjligheter. Inte skicka mediestödet till Postnord och Skatteverket. Vi vill satsa på tillgänglig journalistik.

Fler prenumeranter behövs

Bratt säger att responsen från prenumeranterna varit god, att de flesta inte känner till tidningens läge. Några har hänvisat till uppgifterna om slopat prenumerationskrav i det nya mediestödet, andra med hänvisning till just upplåst material eller att de inte nåtts av fakturor:

– Om din papperstidning slutar komma på hallgolvet märker du det, flyttar du ändrar du din adress, men om din digitala tidning sorteras ner i en papperskorg i din mejlbox är det svårare. Vi är ju heller inte ensamma om att ha svårt att ta betalt för journalistik på nätet. Några hundra har hörsammat våra mejl och betalat den senaste månaden. Men vi är inte hemma.

Feministiskt perspektivs öde avgörs under de kommande månaderna. Upplagan mäts i snitt under året och fler betalande prenumeranter behövs omgående.

– Minst tusen, helst fler, säger Anna-Klara Bratt som nu hoppas att budskapet ska nå ut till dem som läser och värdesätter Feministiskt perspektiv.