”Genom regeringens politik för att stänga gränser, begränsa välfärd och familjeåterförening har vi inte bara fått ett Sverige som många inte känner igen, det är ett Sverige som många inte längre känner sig trygga att leva i”, skriver Farida al-Abani (Fi).
Varför flyttar fler och fler svensktalande unga personer i dag till Paris istället för att stanna kvar i Sverige? Handlar det om varmare väder, finare kläder, fler jobb eller bättre utbildning? Det är på grund av Sveriges migrationspolitik, som lett till en påtvingad utvandring. Det är på grund av att många inte fått möjligheten att stanna kvar i Sverige och fått utvisningsbeslut eller avslag som fler söker sig till andra länder i Europa, däribland Frankrike.
Andra lämnar Sverige för att de tvingas välja mellan Sverige och sin familj. Det är inte lätt att vara kvar här när barnen är där. Riksdagen såg till att det blev så för att Sverige skulle få ett dåligt rykte och människor skulle söka asyl någon annanstans. Vägen dit var att göra det svårare för de som redan var här, även svenska medborgare som händelsevis har familj utomlands.
Det är inte bara papperslösa eller de som tvingas leva utan sina familjer som funderar på att lämna Sverige, utan många fler. På grund av den växande rasismen och den strypta migrationspolitiken är det många som i dag ställer sig frågan ”Tänk om de tar mig nästa gång?” ”Vilket land ska jag fly till när Sverige inte längre är till för mig?”.
Många talar om Kanada som landet de kan tänka sig flytta till ifall situationen förvärras i Sverige och den främlingsfientliga retoriken blir mer än bara retorik. Andra talar om sina hemländer, de som har några att åka till. Genom regeringens politik för att stänga gränser, begränsa välfärd och familjeåterförening har vi inte bara fått ett Sverige som många inte känner igen, det är ett Sverige som många inte längre känner sig trygga att leva i.
Till skillnad från de av oss som har svenska pass som öppnar dörrar och gränser så är det många av dem som flytt eller flyttat till Sverige som inte lika lätt kan välja att fly härifrån igen. Och hur många gånger ska vi fly, flytta, göra om, göras om och anpassa oss? Kent Ekeroth kan flytta till Ungern men var flyttar den som politiker inte vill ha kvar?
Vi ska i dag inte oroa oss för inflyttning till Sverige, det är utflyttningen som bör skrämma oss. Vi ska i dag inte bara oroa oss för dem som väljer att flytta ifrån Sverige, vi ska även oroa oss över alla dem som känner i kroppen att de kanske inte hör hemma i Sverige längre. Jag oroar mig över att Sverige krymper, i politik och praktik.
Istället för att förbanna mörkret så finns det de som tänder ett ljus. Det kan vara de som ser till att skaffa någon en tillfällig bostad, ordna sommarkollo eller en smörgås. Det kan vara de som stödjer initiativ som försöker bryta isolering och inkludera. Det är speciellt de som själva begränsats som tillsammans ger varandra hopp och får igenom lagar och undantag när det är som mörkast.
Det kan vara Ingen människa är illegal eller Ung i Sverige eller Ensamkommandes förbund eller en liten grupp som kämpar tillsammans eller någon som sträcker ut en hand till en vän. Men detta hopp och dessa hjärtan måste få stöd av politiken, av en feministiskt, antirasistisk politik och en politik som vilar på människors rättighet och värde. En politik som på riktigt planerar för det Sverige vi vill ha istället för det Sverige som är.
Jag skriver denna artikel för jag ser hur denna migrationspolitik splittrar arbetarklassen. Jag skriver denna artikel för jag är en av dem som kämpar mot den rådande rasismen och för att jag inte vill behöva flytta eller fly härifrån. Jag skriver denna artikel för att jag vet att jag har större möjlighet än en del andra att stanna kvar och kämpa mot dagens utveckling.
Jag skriver denna artikel för att jag har turen att ha min partner och min närmaste familj i Sverige och slipper välja ifall jag ska bo här eller där. Jag skriver denna artikel för att jag hoppas att de unga som flytt till Paris och som vägrar tala svenska ska vilja se politiker i ögonen igen och säga ”det är okej, vi förlåter er, vi kommer gärna till Sverige ifall ni vill ha oss”.
I det Sverige som jag vill leva och stanna i så ställer vi grupper med istället för mot varandra. Vi kan välja att se frihet som ett medel för mer frihet. Du gamla du fria Sverige, en dag.
