Italien har fått en ny regering. För första gången någonsin ska två antietablissemangspartier styra ett land tillsammans. Partiledarna för vänsterpopulistiska Femstjärnerörelsens (M5S), Luigi di Maio, och högerpopulistiska och främlingsfientliga Lega, Matteo Salvini, har förhandlat fram ett ”regeringskontrakt för förändring” – en gemensam politik för landet. Detta, liksom premiärministern, godkändes båda efter vissa tveksamheter, av landets president Sergio Mattarella. Inte en kvinna har synts till under de månader regeringsförhandlingarna har pågått. Än mindre har det pratats om jämställdhet eller rättigheter för kvinnor eller minoritetsgrupper.

Landet kan äntligen andas ut efter valet den 4 mars, då inget parti och ingen koalition fick tillräckligt många röster för att kunna bilda regering. Men nu är de segdragna förhandlingarna äntligen över och landet undviker ett kostsamt nyval.

Det är den politiskt oprövade Giuseppe Conte, en 54-årig professor i civilrätt, som fram till utnämningen undervisade på universitetet i Florens, som ska leda arbetet i Palazzo Chigi, regeringshögkvarteret i Rom. Han var en av ministrarna i det drömlag som Femstjärnerörelsen presenterade redan inför valet.

I valet den 4 mars fick inget parti och ingen koalition tillräckligt många röster för att kunna bilda regering på egen hand, men Femstjärnerörelsen var det parti som enskilt fick flest röster. Detta medan Lega blev största parti i den centerhögerkoalition där även Silvio Berlusconis Forza Italia ingick. Även om valet inte fick fram en vinnare med majoritet för att bilda regering, så sade valresultatet mycket om situationen i landet.

– Vinnarna efter valet är de som vill se en förändring och de som känner ett djupt missnöje mot den etablerade politiska eliten efter tio års lågkonjunktur, som fått den sociala ojämlikheten att öka, säger Barbara Leda Kenny, delägare på Tuba, hbtq-bokhandel, erotisk basar och politisk mötesplats för kvinnor i det mångkulturella området Pigneto i Rom.

– Italienarna har röstat på dem som de tror ska kunna svara upp mot de allvarliga problem landet står inför, fortsätter hon.

Sociala klyftor

Det förklarar även det stora väljartappet för det tidigare regeringspartiet, socialdemokratiska Demokratiska partiet (PD), där många historiska vänsterpolitiker återfanns. De anses ha tappat kontakt med verkligheten, den ideologiska basen och visionen om ett jämlikt samhälle, vilket fick dem att rasa till historiskt låga nivåer.

Förutom att visa på ett utbrett missnöje, så synliggör valet även de stora sociala klyftor som råder mellan norr och söder.

Lega bildades en gång i tiden som ett regionalt parti, vilket drev frågan om att bryta loss delar av norra Italien från övriga landet, som man menade parasiterade på det blomstrande norr. Det var också i norr partiet tog hem flest röster i det här valet. Femstjärnerörelsen fick i stället en majoritet av rösterna i det ekonomiskt svagare syd.

Partierna som nu ska bilda regering är två populistiska partier, som har antietablissemangsretoriken gemensam. De är två partier som säger sig representera medborgarna och veta vad folket behöver, samtidigt som de slår uppåt mot den etablerade politiska kasten, som de menar är korrupt och enbart berikar sig själva vid makten.

I övrigt är likheterna mellan de två partierna relativt få. Femstjärnerörelsen, som från början lockade till sig många miljövänner och liberala från vänstern, har gjort en rejäl högersväng i och med regeringskontraktet som Di Maio har tagit fram tillsammans med Salvini. För även om Femstjärnerörelsen har fått igenom sitt förslag om medborgarlön, en ideologiskt och symboliskt viktig fråga för partiet, så riskerar många av de andra förslagen som gäller människors rätt till rent vatten och omställning till och satsningar på förnybara energikällor, att hamna i skymundan.

Detta då Legas partiledare Matteo Salvini, i egenskap av inrikesminister, troligtvis kommer att göra sig till huvudperson när han ska driva igenom sina vallöften om att ta kontroll över gränserna och utvisa de personer, närmare en halv miljon, som lever i landet utan uppehållstillstånd.

– Jag är mycket oroad, eftersom valresultatet visar att det är populistisk politik som hämtar näring ur rasismen för att skapa konsensus, som människor känner bäst representerar dem, säger Barbara Leda Kenny, som även är chefredaktör för en nättidning med fokus på teknik och genus.

Migrationsfrågan avgörande

Därmed sätter hon fingret på det som kom att bli den absolut avgörande frågan i valet, nämligen migrationen, vilket var precis vad Lega och dess partiledare Matteo Salvini, med sin valslogan ”italienarna först”, ville. Flyktingarna gjordes till slagträ i den politiska debatten och användes för att skapa konflikter mellan ”italienare” och ”migranter”.

Den hårda tonen mot invandrare och de föreslagna politiska åtgärderna riskerar att göra sprickan mellan människor i samhället djupare och öka de sociala konflikterna, enligt forskaren Giorgia Serughetti.

Regeringen inrättar ett nytt ministerium med fokus på funktionshindrade. I övrigt menar Serughetti att det helt saknas politik till skydd för medborgerliga rättigheter, vilket gör det svårare för minoriteter att göra sig hörda.

Så vad kommer en politik med Femstjärnerörelsen och Lega i regeringen innebära för kvinnors- och hbtq-personers rättigheter?

Den nya familjeministern, som även har ansvar för funktionshindrade, heter Lorenzo Fontana. Han är, enligt uppgifter i media, en starkt troende katolik från det främlingsfientliga Lega. Han beskrivs ha radikala åsikter som står långt till höger vad gäller abort, kvinnors rättigheter, hbtq-rättigheter och asylsökande.

På det familjepolitiska området finns i regeringskontraktet ett förslag om gratis dagis, en mycket efterfrågad välfärdsservice, men det ska bara gälla italienska barn. Det innebär att många av de barn, som kanske mest av alla behöver förskola tidigt i livet, inte får rätt till det.

Femstjärnerörelsen har aldrig uttryckt konservativa värderingar kring rättighetsfrågor, men saknar partipolitik på området. Det är, enligt Barbara Leda Kenny, ett tecken på att det saknas enighet kring teman som rör sexuella- och reproduktiva rättigheter inom partiet.

– Det visar också att de inte förstår att politiska åtgärder påverkar olika grupper i samhället i olika hög grad. Och om man föreslår en unisex-lösning, så innebär det att man automatiskt ser framför sig en mottagare som är en frisk medelålders man tillhörande medelklassen, säger hon.

Hbtq-perspektivet sviktar

Det finns skillnader mellan regeringspartiernas syn på familjen och kvinnors- och minoriteters rättigheter. Lega stödjer ja-till-livet-organisationer och vill gärna se att abortlagen, som i år fyller 40 år, skrotas. Partiet är också emot samkönade partnerskap. Femstjärnerörelsen har ingen stark profil i frågan, men partiets borgmästare har i flera städer vigt gay-par och aborträtten vill de bevara.

I staden Fabriano i centrala Italien blev till exempel Femstjärnerörelsens borgmästare, Gabrielle Santarelli, den första att viga ett samkönat par tidigare i år. Men Barbara Leda Kenny påpekar att Femstjärnerörelsen tidigare har visat sig opålitliga när det gäller registrerat partnerskap för gay-par.

– Lega däremot, de missar inte ett tillfälle att öppet visa att de är både homofobiska och sexistiska, säger Barbara Leda Kenny.

Hon fortsätter:

– De utgår från mamma, pappa, barn som den naturliga familjen och har gjort ett korståg mot genusteorier, inte minst genom att försöka stoppa alla försök att diskutera genus tillsammans med barn och unga i skolorna.

Familjepolitiken i regeringskontraktet är inriktad på mammor. Föreslagna åtgärder handlar om att förbättra mammaledigheten, och sänka skatterna för arbetsgivare som tar tillbaka kvinnor efter att de har fått barn. Det föreslås också att delad vårdnad ska bli vanligare och att barnbidraget som följer med vårdnaden ska delas mellan föräldrarna i större utsträckning.

– Lagförslaget mot homo- och transfobi har fastnat i parlamentet. Det eller något annat rörande diskriminering av gruppen hbtq-personer nämns inte överhuvudtaget i regeringskontraktet, påpekar Leda Kenny.

Ekonomin i fokus för EU

Italien är i dag euroområdets tredje största ekonomi, men landet har en svag ekonomisk ställning. Den italienska befolkningen åldras och minskar, samtidigt ökar utgifterna och skatteinkomsterna krymper. Arbetslösheten är hög och produktiviteten och investeringstillväxten är låg.

Bristen på respekt för mänskliga rättigheter står knappast i fokus i den italienska politiken. Det som det i stället skrivs spaltmeter om och som oroar det politiska etablissemanget, samma etablissemang som Femstjärnerörelsen vill bekämpa, är hur Italiens ekonomi går och hur deras relation till euron och EU fortskrider.

Efter påtryckningar från de stora, Tyskland och Frankrike, såg sig presidenten Sergio Mattarella i ett första läge tvungen att sätta stopp för en regeringsbildning mellan M5S och Lega. Detta då Legas partiledare Matteo Salvini satte hårt mot hårt och vägrade ersätta den EU-skeptiska Paolo Savona, som har förespråkat ett uttåg ur eurosamarbetet, från posten som tilltänkt finansminister. Detta fick Femstjärnerörelsens Luigi Di Maio att vilja ställa presidenten inför riksrätt.

Men nu har de två partierna fått okej att bilda regering och den 82-åriga Savona har i stället tilldelats en ministerpost med ansvar för EU-frågor.

Femstjärnerörelsen, men framför allt Lega, är mycket kritiska till EU. Och de har stöd bland befolkningen för sin EU-kritik. Euron, menar många, har gynnat länder som Tyskland, medan ekonomin i Italien bara har gått utför och sedan länge tycks ha stagnerat på en katastrofalt låg nivå alltsedan finanskrisen 2007-2008.

Folket är även missnöjda med EU, eftersom de anser att EU och Bryssel har svikit Italien i hanteringen av migrationsfrågan. Framför allt handlar det om bristen på solidariskt ansvar för att omfördela och ta emot de hundratusentals flyktingar från den afrikanska kontinenten som landstigit på landets kuster de senaste åren.

– Det kommer bli hårda tider framöver, men kanske är det vad som behövs för att på nytt bygga upp en motrörelse. För det krävs både kraft och en radikal kreativitet kring visionen om den italienska kulturen, säger Barbara Leda Kenny.

Alternativet skulle, enligt Leda Kenny, vara att fortsätta nöja sig med att iaktta privilegierade män som förhandlar med andra privilegierade män om politik för resten av alla privilegierade män.