”När hela idén om alla människors lika värde ifrågasätts i den liberala demokratins högborgar ligger kvinnors rättigheter också i farozonen.” Annika Hirvonen Falk (MP), manar till feministisk kamp och konstaterar att förändring är möjlig.
Utanför mitt fönster växer äpplena på träden. Barnen har äntligen somnat. När jag skriver detta är det bara 100 timmar kvar innan samtyckeslagen träder i kraft. Det som så många har kämpat för så länge blir verklighet. Från och med på söndag kommer det aldrig mer vara lagligt att ha sex med den som inte deltar frivilligt.
Aldrig mer i Sverige.
Strax innan riksdagen klubbade lagen debatterade jag jämställdhet bland unga ledare. När vi kom in på samtyckeslagen fylldes rummet av otålighet. Varför pratar vi fortfarande om något som ju redan ska bli av. Dags att formulera nästa kamp!
Sanningen är ju ändå att samtyckeslagen inte direkt förändrar vad som sker i verkligheten. När något blir kriminellt upphör det sällan över en natt av sig själv. Kriminalisering av barnaga var ett stort och betydelsefullt steg för att få slut på acceptansen för att slå barn, men förutom lagstiftning krävs också arbete med människors attityder. Det gäller också samtycke vid sex.
För att bygga en samtyckeskultur krävs insatser i hela samhället. Människor emellan – särskilt män emellan – behöver något förändras i vad som är okej. Vi måste jobba med barns attityder i skolan. Sex- och samlevnadsundervisningen brister fortfarande i likvärdighet. På ren svenska betyder det att den för en del elever är riktigt usel, utan att det gäller alla. Porren måste också upp för diskussion och ut ur mellanstadiebarnens mobiltelefoner. Mycket återstår innan vi närmar oss målet om att få slut på mäns sexuella våld mot kvinnor.
Jag oroar mig också för att vi kommer behöva bekämpa en ganska stor våg som vill svepa med oss åt helt fel håll. När hela idén om alla människors lika värde ifrågasätts i den liberala demokratins högborgar ligger kvinnors rättigheter också i farozonen.
Fram till nyligen var det en självklarhet att barn hade rätt att leva med sina föräldrar. Nu är det en fråga som vägs mot värdet av att försvara gränser. Fram till nyligen försvarades gränser mot beväpnad fientlig främmande makt. Nu försvaras gränser mot den som i desperation flyr krig och konflikter.
Samtidigt som många stora utmaningar återstår måste vi också fira våra segrar. Pränta in i känslominnet att förändring är möjlig. Det ger kraft och mod att fortsätta kämpa nästa gång motståndet står kompakt. Det påminner oss också om att förändringen blev till tack vare att vi agerade och att förändring också kräver kamp.
De segrar som gjorts har inte bara hänt av sig själv. Tiden mognar aldrig bara av sig själv vad gäller kvinnors rättigheter. Den feministiska kampen har tyvärr aldrig varit som äpplena eller barnen som växer bara av att sommaren har sin gång. Den feministiska kampen kräver att du är med. Nu.
