Aktivisten och politikern Oldoz Javidi har tillsammans med palestinierna ombord på Ship to Gaza avråtts från att åka med under sista sträckan. I en intervju berättar Javidi varför, och ger en bild av vad som händer när årets Ship to Gaza stannar vid Europas olika hamnar, på väg mot det belägrade Gaza.
När Feministiskt perspektiv kontaktade Oldoz Javidi i förra veckan befann hon sig ombord på Ship to Gaza vid Cagliari, Sardinien.
– Vi seglade in i land under gårdagen och kommer ha lite olika manifestationer och aktiviteter här innan färden fortsätter mot nästa stopp som är Neapel.
Hur mår alla ombord?
– Alla mår bra, trötta såklart, det är bitvis tuff segling med väldigt hårda vindar som ombord på en segelbåt kan bli rätt krävande, det är inga stora skepp vi seglar med…
Vid tillfället finns tolv personer ombord på Ship to Gaza, fem kvinnor och sju män. Nästa sträcka blir det 13 personer, sju kvinnor och sex män.
Varför hamnade ni i Algeriet, vad hände?
– Under den sista sträckan drabbades en ombord av akut blindtarmsinfektion vilket fick oss att mitt i färden ändra kurs och nödsegla till Algeriet som just då låg närmast. Vi anlände mitt i natten, möttes av ambulanspersonal, polis och hamnpersonal, alla redo att hjälpa till. Vi var lite undrande över vilken reaktion det skulle bli när vår mission avslöjades av båtens yttre (Palestina flagga och Ship to Gaza banderoll) och blev överraskade över hur gästvänligt och smidigt allt gick till. Det visade sig att båda ambulansförarna var palestinier och när det gick upp för dem vilka vi var lyste blicken upp. De ropade ”free Palestine” och sträckte ut sina knutna nävar genom fönsterrutorna när ambulansen åkte iväg med vår vän.
Hyllningar och stöd
Javidi upplever mottagandet av Ship to Gaza vid Europas hamnar upplevs som varmt och uppmuntrande, en aning annorlunda då borgmästare och politiker visar tydligt stöd:
– Mottagandet i alla länder hittills har varit bortom förundran! En är inte så bortskämd med sådan folklig och nationell uppmärksamhet när en kommer från Sverige med tanke på vår regerings oerhört passiva ställningstagande i frågan. Men i resten av Europa har regeringar och politiker inte bara vaknat till utan även tagit tydlig ställning emot Israels inhumana och människorättsvidriga behandling av det palestinska folket i allmänhet och palestinierna i Gaza i synnerhet. Vi har mötts upp av stora folksamlingar och politiska uppvaktningar.
– I Amsterdam anordnades en stor båtparad genom de stora kanalerna mitt i staden med ett tiotal båtar samtidigt som människor promenerade i ett långt tåg på gångvägarna längst kanalen. Stora delar av trafiken var avstängd på grund av detta.
– I Gijon hölls ett massivt manifestationståg med tusentals deltagare genom gator och torg och vi fick besök av både kommunpolitiker och EU-parlamentariker.
– I Lissabon var det omfattande presskonferenser med nationell och internationell media, samt besök av Bruno Dias, parlamentsledamot och ordförande för den nytillsatta regeringsgruppen ”För vänskap mellan Portugal och Palestina”. Han medverkade under presskonferensen och besökte oss ombord på båda båtarna.
– I Cadiz hölls en högtidlig ceremoni i stadshuset med tal och gåva från borgmästaren och hundratals människor som välkomnade oss. Inifrån stadshuset ekade ropen ”Viva Palestina” ut på stadens torg.
Oldoz Javidi och kapten Jens Marklund.
Konkreta solidariska handlingar
Javidi är tydlig med varför hon deltar i solidaritetsaktionen Ship to Gaza. Hon föredrar konkreta handlingar, att höja rösten när andra röster tystas ner. Att åka med Ship to Gaza har hon velat göra i nio år.
Hur känns det för dig personligen att vara med på en sådan resa, vad motiverade dig att delta?
– Det är naturligtvis en stor ära att vara ombord på Freedom flotilla och få möjlighet att delta i en så tydlig och handlingskraftig politisk aktion. Jag är tillfrågad att vara ombord som riksdagskandidat och representant för Feministiskt initiativ och eftersom viljan att åka med Ship to Gaza har funnits i mig i snart nio år, långt innan jag gav mig in i partipolitiken var det heller inget svårt beslut för mig som privatperson. Även som politiker är det just den sortens politiska arbete som tydligast definierar mig, jag är mer intresserad av reella handlingar, tydligt agerande, konkret förändringsarbete här och nu, än att göra politiskt karriär.
Oldoz Javidi tycker att fler kända politiker och profiler borde delta för att bidra till uppmärksamhet kring Gaza-blockaden.
– Det som behövs ombord på och i samröre med Ship to Gaza och Freedom flotilla är politiker, och kända profiler som kan använda sina plattformar oavsett bransch till att skapa opinion och öka medvetenheten kring den humanitära katastrof som just nu pågår i Gaza. Det är både en uppmaning och vädjan till musiker, skådespelare, fotbollspelare, komiker, författare, journalister, advokater, stora namn inom näringslivet, till alla som har en plattform, en lyssnarskara, att använda den och vara palestiniernas röst. Tala för barnen i Gaza, deras egna röster har tystats ner för längesedan.
Är du rädd, med tanke på vad som hände tidigare år? Vet ni vad som väntar er när ni närmar er Gaza? Har ni blivit kontaktat av israeliska myndigheter?
– Självklart är jag rädd. Vi pratar om israeliska styrkor som gång på gång visar omvärlden att de saknar all respekt för mänskligt liv. De bryter mot alla lagar, människorättslagar, internationella lagar, Genèvekonventionen. För att de kan. För att världen ständigt tittar bort. Vittnesmål gällande närkontakt med israeliska styrkor från tidigare resor visar dessutom tydligt att Israel utövar apartheid, besättning och deltagare delas upp och behandlas olika beroende av färgen på deras hud. Med min icke vita kropp och ursprung har jag all anledning att vara rädd.
– Jag och palestinierna ombord har avråtts från att åka med under sista sträckan. Och kanske är det också så att det är fram till just den sista sträckan som jag kan göra mest nytta. Därefter är det främst vita koppar med högt medievärde som kan göra skillnad. Så ser världen ut i dag, vare sig vi vill eller inte. I och för sig hade Desmond Tutu gjort en märkbar skillnad om han hade kunnat åka med! Han var redo att kliva på under resan som gjordes 2012, men tyvärr satte hans hälsa stopp för det i sista stund. Att föreställa sig Israels huvudbry över vad de skulle ta sig till med Desmond Tutu och mediauppbådet kring det får mig ändå att le lite grann.
Vad är den hållbara lösningen, om du personligen skulle komma med konkreta förslag för Palestina-Israels långa så kallade konflikt, vilka skulle de vara?
– Min officiella hållning som Fi-politiker är omedelbart verkställande av de lösningar som redan existerar. Ett omedelbart upphävande av blockaden av Gaza, och därmed fri tillförsel av förnödenheter som rent vatten, mat och medicin. Återge palestinierna sin rörelsefrihet och bygga upp den sociala infrastrukturen med skola, vård och arbetstillfällen. Krav på Israel att med omedelbar verkan uppfylla sina skyldigheter som ockupationsmakt samt betala skadestånd för de otaliga brott och överträdelser som den israeliska staten har begått mot bland annat Genèvekonventionen men även flertal andra internationella lagar. Bara att uppfylla de de otaliga FN-resolutionernam speciellt FN:s resolution 194 som ger palestinierna rätt att återvända, skulle vara stora lösningar på konflikten.
– Även när det gäller Jerusalems status finns det redan lösningar, ett FN-beslut (resolution 181) från 1947 fastställer att Jerusalem ska ha en separat internationell status. Det har funnits ögonblick i historien där en hållbar lösning på konflikten varit så gott som nåbar, men som alltid vid patriarkalt styre slås alla möjligheter till fred ner av militarism. Krigföring och militarism är patriarkatets syre. När syretillförseln minskar eller hotar att ta slut uppstår desperation och våldsam kamp, allt för att undvika att det blir sista andetaget.
Fotnot: I samråd med den intervjuade har vi lyft sista stycket ur texten. Det stred mot god publicistisk sed och vi delar kritikernas uppfattning att det kan tolkas som antisemitiskt.
