Det är valår och vi pratar nästan bara om de andra – inte med varandra. Det är valår och vi pratar om statistik och siffror – men inte de som betyder någonting.

1 000 människor har drunknat på Medelhavet 2018 och det är femte året på raken vi ser denna skräckstatistik. Tusentals människoliv vi går med på att spilla i andrummets Sverige där den som talar om amnesti och utökade rättigheter för migranter anses naiv.

På 20 år har antalet miljardärer i Sverige ökat med 400 procent och den rikaste tiondelen har nästan lika mycket som den fattigaste halvan av befolkningen. Men den som föreslår skattehöjningar anses fullkomligt orimlig.

328 000 pensionärer har en disponibel månadsinkomst som är lägre än fattigdomsgränsen på 11 830 kronor. 85 procent av de som lever på garantipension är kvinnor. Men pensionsgruppen sitter tryggt inmurad och övervakar så att systemet håller kurs – helt utan offentlig insyn.

Det skiljer nästan 6 kronor på en hundralapp i kommunalskatt beroende på om du bor i urban, rik förort eller i en mer glest befolkad kommun. Men glesbygderna ska vara tacksamma när stadsborna kommer på besök och för den lilla service de har kvar.

Det behövs i snitt 67 000 nya bostäder varje år fram till 2025. Men vi fortsätter att lägga pengarna på räntebidrag till enskilda istället för investeringar för alla.

Personalomsättningen på Försäkringskassan var i mars 2018 17,3 procent och antalet egna uppsägningar har mer än fördubblats sedan 2014. Men vi pratar inte om hur det hänger ihop med ”arbetslinjen” och den successiva urholkningen av sjukförsäkringen sedan 1990-talskrisen eller att det inte är humant att avslag ger påslag i lönekuverten.

I reala termer, faktiskt byggd väg och järnväg, har utbyggnad av infrastrukturen inte ökat i takt med BNP-tillväxten – den har sjunkit de senaste 15-20 åren. Vi vet att bilen, biffen och flyget orsakar massiva utsläpp av koldioxid samt att vi måste stoppa den globala uppvärmningen. Men den som föreslår skatter på drivmedel och konsumtion sägs hota vårt lands konkurrenskraft.