Förra hösten briserade en debatt om jämställdhet och likabehandling på Sveriges universitet. Under #metoo-rörelsens topp i svenska medier gick flertalet professorer och lärare på statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet ut och förtydligade hur deras arbete med likabehandling ser ut, som svar på flera antaganden i en offentlig debatt.

De senaste veckorna har likabehandling- och rättighetsfrågor stått i fokus på Lunds universitet igen. Den här gången gällande läkarprogrammets undervisning om biologiska skillnader. Professorn som hamnat i blåsväder har även tidigare fått kritik från studenter.

Föreläsaren, som undervisar i neurofysiologi, har bland annat sagt att ”homosexuella kvinnor har en manlig sexuell inriktning” samt att han anser att det är en definitionsfråga huruvida trans är en sexuell läggning.

Den senaste kritiken mot föreläsaren har lyfts fram av stiftelsen Academic rights watch (ARW), en insamlingsstiftelse, som uppger att deras syfte är att stå upp för akademisk frihet. Stiftelsen publicerade ett försvarstal där de uttryckte oro över professorns möjligheter att få fortsätta bedriva undervisning.

ARW har mottagit anmärkningar från olika håll, delvis för stiftelsens form, men även för urvalet av fall inom sitt forum.

Polariserad akademi

Feministiskt perspektiv ringer upp Inger Lövkrona, numera pensionerad professor, med gedigen erfarenhet av att utbilda seniora forskare och lärare i genusintegrerat ledarskap. Om läget i den offentliga debatten gällande jämställdhet och den genomgående oförståelsen för likabehandling har Lövkrona mycket att säga.

– Det har blivit en polarisering mellan medicinsk vetenskap och sociologi, mellan frågor som rör kön och hur problemformuleringen ser ut. Med andra ord en polarisering mellan biologister och sociologin. Många inom naturvetenskapen tror att feminister vill skapa likformighet mellan män och kvinnor medan det egentligen handlar om att skapa lika villkor, säger hon och fortsätter:

– Det blir en tydligare polarisering när tidningar plockar upp händelser som ger medicinsk vetenskap legitimitet utan att problemformulera helheten. En del av problemet handlar då om vem som kommer till tals.

Trötta feminister

En möjlig lösning för att mötas över discipliner skulle enligt Inger Lövkrona kunna vara en samlad konferens där akademiker kan prata om vad det innebär att förhålla sig kritisk till vetenskap, och till det egna fältet.

– Vad innebär det att stå upp för vetenskapliga värden och akademisk frihet? Vi alla måste förhålla oss kritiska så inte förvirring uppstår. Tyvärr finns det stor okunskap om akademiska värden och genusfrågor, säger hon och fortsätter:

– Jag tror också att det behövs ett samtal på akademisk nivå och inom akademin, för det är det enda akademiker lyssnar på.

En anledning till att många konservativa röster får mycket uppmärksamhet i den offentliga debatten om jämställdhet och akademiska värden tror Inger Lövkrona beror på en trötthet bland feministerna inom akademin.

– Feminister och genusforskare är väldigt trötta på att bemöta samma argument gång på gång, därför tror jag att det inte finns mer motstånd i offentligheten i frågor som till exempel situationen med föreläsaren på medicinska fakulteten.

Inger Lövkrona, professor emerita i etnologi.

Räkna huvuden

Kritiska röster höjs mot hur jämställdhetsarbete inom universiteten ser ut i dag. Samtidigt finns det en uppgivenhet inför att ständigt behöva bemöta samma frågeställningar. När det gäller rättighetsfrågor och förändringsarbete är akademin och universiteten begränsade.

– Det som Lunds universitet kan göra är att uppmärksamma och reglera den strukturella diskrimineringen i policy dokument. Men detta är kontroversiellt då tilltron till objektivitet och meritokrati är grundmurad, säger Inger Lövkrona, som menar att det inte räcker att titta på siffror för att förändra kultur och maktstrukturer.

– Ett problem som kan uppstå är till exempel att någon säger att ”jag har aldrig blivit diskriminerad” eller att någon annan säger ”jag har aldrig sett någon bli diskriminerad”, då tappar arbetet trovärdighet och acceptans. Det går inte att enbart att se till siffror för att bryta ordningen. Det behövs genusglasögon och pedagogik hela tiden för att synliggöra hur diskriminering fungerar, säger hon.

Liknar vid #metoo

För studenten som kritiserade föreläsaren resulterade inblandningen av Academic rights watch att studentens namn och bild spreds på bland annat Flashback. Studentens uppgifter anonymiserades inte förrän hen vände sig till ARW. Inger Lövkrona är skeptisk till hur stiftelsen hanterat namngivningen av studenten.

– Jag tycker inte att det är berättigat att namnge studenten som kommer med kritik. Det krävs mycket mod för en student, i den hierarkiska miljön som akademin är, att formulera kritik, säger hon och fortsätter:

– Jag skulle till och med likna det med vad vi såg för ett år sedan under #metoo-rörelsen. Till en början var det många som inte ville eller kunde vittna öppet för det handlade om makt. Det krävs mycket för att ge sig in i en offentlig debatt.