I somras spreds bilder på gråtande och chockade barn som med våld separerades från sina föräldrar vid gränsen mellan Mexiko och USA. Nya rapporter visar att cirka 13 000 – ett rekordstort antal – barn är inlåsta i USA. Feministiskt perspektiv talar med Alice Driver, journalist som dokumenterar minderåriga barn på flykt samt journalisten Julie Schwietert Collazo som engagerar sig för de häktade barnen.
Amerikanska regeringar har under lång tid låst in föräldrar och barn som flytt från sina hemländer. De flesta flyktingar, varav många barn och kvinnor, flyr sina hem i Mexiko och Centralamerika för att komma undan beväpnade gäng och våld både i hemmet och på gatan. Andra är ekonomiska migranter. Ett stort antal kommer från den region som kallas Norra triangeln – El Salvador, Honduras och Guatemala. I år har även en våldsam intern konflikt blossat upp i grannlandet Nicaragua, vilket har lett till att många har tvingats fly även därifrån. Det finns också en stor grupp ekonomiska migranter. Att barn och föräldrar separeras är dock något nytt och det har väckt stora protester både i USA och i omvärlden.
President Donald Trump har nu undertecknat en verkställande order. Den innebär att barn och föräldrar hädanefter ska låsas in tillsammans i familjeförvar, det vill säga att praxis fortsatt ska vara att låsa in barnen som flyr från våld, övergrepp och svåra levnadsvillkor i sina hemländer.
– Vad Trump än har undertecknat så vet jag att det i dag sitter många ensamma barn inlåsta på fängelseliknande förvar, säger Alice Driver, författare och journalist.
Driver, som bor i Mexiko City, har följt flyktingar från Centralamerika som försökt ta sig till USA under många år. Just nu arbetar hon med att dokumentera minderåriga barn som är på flykt för att söka asyl i USA.
– De yngsta är bara åtta och tio år och reser själva, säger hon och tillägger att det här är bland det svåraste uppdraget hon har haft eftersom det handlar om barn.
Hon säger att hon på sistone, för första gången någonsin, har träffat mammor i Mexiko, nära gränsen till USA, som säger att de inte kommer att försöka ta sig in i USA eftersom de inte vågar riskera att barnen tas ifrån dem.
Tältlägret i Tornillo
I början av sommaren var Alice Driver på väg att besöka Tornillo i Texas USA nära gränsen till Mexiko. Den plats mitt i ingenstans, där solen steker under sommarhalvåret och temperaturerna ligger runt 40 grader, och som i dag härbärgerar USA:s största tältläger, omgivet av taggtrådsstängsel, för minderåriga migrantbarn. Då fick hon höra att det inte var någon idé att resa dit eftersom lägret var tillfälligt och snart skulle stängas. I dag är det istället tredubblat i storlek.
– Det är i stort sett ingen som får tillträde till tältlägret eller något av de andra fängelseliknande förvaren, där barnen hålls inlåsta, säger Alice Driver.
Tidningen The Guardian har publicerat satellitbilder tagna från luften för att få en uppfattning om och kunna sprida information om hur stort tältlägret är, hur det växer och ungefär hur det ser ut. Från att från början ha varit tänkt för cirka 400 barn planeras det fram till årsskiftet att kunna härbärgera närmare 4 000 barn.
Alice Driver berättar att i tältlägret i Tornillo placeras inte bara barn, som tillfångatagits vid gränsen, utan även barn som tidigare var familjehemsplacerade.
– Det innebär att tvärtemot korrekt förfarande, nämligen att så fort som möjligt omplacera barn från förvaret till familjemedlemmar eller fosterfamiljer, så har barn ryckts upp från familjeplaceringar och förts till tältlägret, säger hon.
Driver menar att det är oroväckande att barn placeras så långt från samhällsservice och helt utan insyn, vilket även ökar risken för övergrepp mot barnen. Inne i lägret garanteras inte barnens grundläggande rättigheter, såsom skolgång.
Vinster i miljardklassen
En annan kritisk aspekt är den ”business” som ligger bakom. Det har rapporterats om vinster i miljardklassen för den som driver förvar för minderåriga och familjer på flykt. Tältlägret Tornillo är exempelvis, liksom de flesta fängelser i USA, en privat driven inrättning där fångar sköter sysslor såsom städning.
– Jag tror få känner till vilken pengamaskin de här förvaren är, säger Alice Driver.
Kostnaden för att ha barnen i tältlägret beräknas uppgå till närmare 7 000 kronor per dygn per barn. Pengarna kommer från den amerikanska statsbudgeten och går till de privata fängelseföretag som driver centren. De höga kostnaderna sägs bero på utgifter för att hålla uppe säkerheten, luftkonditionering och hälsovårdspersonal.
Att ta sig ut ifrån fängelset kan kosta mellan 90 000 och 180 000 kronor. Det gäller även för en person som flytt sitt hemland och sökt sig till USA för att skapa sig en bättre framtid, och tillfångatas och sätts i förvar.
I USA finns en lång historia av missförhållanden i fängelsemiljöer, negligering av hälsorisker och hälsoproblem. Barnen som har flytt från Centralamerika har ofta sedan tidigare utsatts för våld och övergrepp både hemma och under resan och befinner sig i dålig fysisk och psykisk form när de kommer till gränsen. Människorättsaktivister varnar för att barnens hälsa riskeras under förvarstiden.
Dyrt komma ur fängelset
Frilansjournalisten och översättaren Julie Schwietert Collazo berättar att hon tillsammans med många andra amerikaner blev mycket upprörda i somras när Trumpregeringen började låsa in barn utan deras anhöriga.
– När jag hörde en advokat på tv berätta om Jenny, en guatemalansk kvinna, som satt inlåst i Arizona och visste att hennes barn var fosterhemsplacerade i New York – det är inte alltid föräldrarna ens vet var deras barn finns – så tänkte jag att något måste göras för att hjälpa dem.
Hon startade en insamling för att kunna betala ut mamman ur fängelset – en kostnad som uppgick till nästan 70 000 kronor.
– Det var ändå det enklaste, säger Schwietert Collazo.
Därefter lyckades hon organisera en bilresa mellan Arizona och New York med hjälp av volontärer.
– När Jenny väl kom till New York och träffade barnen kunde hon ändå inte vara tillsammans med dem, eftersom hon inte hade ett regelrätt hem att ta emot dem i. Det blev en jättemärklig upplevelse för barnen, att se sin mamma men inte få vara med henne, berättar Julie Schwietert Collazo.
För att de skulle kunna bo tillsammans krävdes att mamman hade ett lägenhetskontrakt på en bostad där det fanns ett rum per barn. Hyran skulle dessutom vara betald sex månader i förväg.
– Det är en omöjlighet för väldigt många människor, för att inte tala om en ensamstående mor på flykt. De flesta har ändå sålt det mesta de äger, tagit lån och fått pengar av familjen som även de ofta har skuldsatt sig för att kunna hjälpa en familjemedlem att ta sig till USA, säger Schwietert Collazo.
Sedan Jenny har Schwietert Collazo och gruppen engagerade volontärer runt henne hjälp 49 personer att ta sig ur förvar och återförenas med familjemedlemmar.
