Grymheten i mordet på saudiska journalisten Jamal Khashoggi har förvånat omvärlden men knappast iranierna, säkert inte heller folk från andra diktaturländer. Brutala regimer i olika världsdelar torterar och mördar sina kritiska intellektuella. Saudiarabien har säkert också tidigare använt grova tortyrmetoder och mord på sina opponenter.

Skillnaden den gången är att avrättningen ägde rum på den saudiska beskickningen i Turkiet. Och regimen verkar inte ha räknat med att skandalens vidd och Turkiets egenintresse kunde spela den saudiska kungamakten ett spratt. Turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğans krokodiltårar över mordet på Jamal Khashoggi och hans rop på yttrandefrihet i ett Turkiet som kallas världens största fängelse för journalister måste ha chockerat den saudiska kronprinsen Mohammad Bin Salman.

Men vad har Iran med detta att göra? Sedan nyheter om slakten av Jamal Khashoggi på konsulatet i Istanbul spreds kan jag inte sluta tänka på den iranska regimens tortyrmord på den iransk-kanadensiska fotojournalisten Zahra Kazemi, som ägde rum i juli 2003 i Teheran. Hon var på besök i Iran och blev arresterad utanför Teherans Evin-fängelse. Där hade hon fotograferat föräldrar till studenter som hade gripits månaden innan under en protestaktion vid universiteten i Iran. Efter 18 dagar informerades Zahra Kazemis mor om dotterns död. På grund av Zahra Kazemis dubbla medborgarskap i Kanada, krävde den kanadensiska regeringen en utredning av mordet av den iranska regimen.

Dödsorsaken beskrevs av åklagarmyndigheten: Hon ramlade och slog huvudet mot ett hårt objekt, eller så slogs ett hårt objekt mot hennes huvud, vilket orsakade hjärnblödning.

Året därpå flydde läkaren och den före detta anställde på försvarsministeriet, Shahram Azam, Iran och sökte asyl i Kanada. Han hade arbetat på sjukhuset dit Zahra Kazemi hade förts och tog med sig sjukhusakutens journal som bevisade tortyr, utdragna tånaglar, våldtäkt och brutet kranium.