Om vi tittar på bokutbudet i Sverige de senaste tre åren finns en tydlig trend, förutom de sedvanliga deckarna och kändiskokböckerna. Det är fackböcker om kärlek som gäller. Love books. Självhjälpsböcker. Kärleksmanualer som både teoretiskt och praktiskt försöker få oss att förstå hur kärleksrelationer funkar, vad vi kan göra för att skapa en kärleksrelation och sedan få den att fungera.

Men kan vi verkligen läsa oss till kärlekskunskap? Och ligger det inte ett filter av heteronormativt, romantiserat tvåsamhetsideal över de flesta av dessa böcker? Njae, inte riktigt. 
De fyra böcker jag har recenserat tar avstamp i olika teorier och ideologiska utgångspunker såsom feminism, sociologi, populärkultur och modern psykologi.



Därför gör kärlek ont – en sociologisk förklaring, av Eva Illouz (Daidalos förlag)


När boken kom ut på svenska 2016 blev den snabbt en snackis på kultursidor och i feministkretsar.
 Liv Strömquist och Roland Paulsen var några av de samtida intellektuella som imponerades och inspirerades av Illouz sociologiska, feministiska och antikapitalistiska take på den romantiska kärleken. Sociologen Eva Illouz erbjuder nämligen för en gångs skull en annan förklaring till varför kärlek gör ont än de individuella, psykologiserade modellerna. Illouz riktar istället lampan mot strukturerna i de senkapitalistiska samhällen många av oss i västvärlden lever i, och hävdar att den avreglerade äktenskapsmarknaden, den fria sexualiteten och den nyliberala oändliga valfriheten påverkar våra val av partner och vårt känsloliv. Och ofta gör oss rätt olyckliga.


Citat: Eftersom feminismen, tillsammans med den kliniska psykologin och konsumtionskulturen, är den kulturella aktör som har präglat och förändrat föhållandet mellan kvinnor och män allra mest, kan och bör den analyseras på samma sätt som dessa båda andra kulturella fenomen.



Fuckboy – praktisk handbok i konsten att dejta, av Cecilia Salamon (Bookmark förlag)


Den här är på ett sätt den totala motsatsen till Eva Illouz tätskrivna, akademiskt präglade bok.
 Med en populärkulturell, feministisk och lätttillgänglig ton bjuder journalisten Cecilia Salamon in läsaren till en starkt personligt präglad guide i det moderna dejtandets djungel.


I de olika kapitlena med rubriker som ”Singel och jävligt trött på mingel”, ”När det är dags att dra” och ”Let’s talk about sex baby” försöker Salamon avdramatisera och förklara varför samma scenarier ofta uppstår vid ett visst tillfälle när man dejtar, hur den egna låga självkänslan och patriarkatet får tjejer att hålla fast vid så kallade ”fuckboys”, och ger samtidigt handfasta råd och tips för att tolka sms, njuta mer och grubbla mindre.

Det är en bok som på många sätt känns inkluderande, men den är skriven av en heterosexuell kvinna som dejtar killar och det är också i princip bara det perspektivet som återfinns i boken. Det känns dock inte som ett stort problem eftersom författaren utgår från sina egna erfarenheter när hon skriver och det specifika i den heterosexuella kärleksrelationens koreografi. En stor behållning är illustratören Louise Winblads humoristiska och träffsäkra teckningar som jag tror många kan känna igen sig i.


Citat:
Tack till alla er fuckboys som jag har fått äran att träffa genom åren. Ni har bidragit till bra storys till bakisbruncherna med kompisarna och fyllt den här boken med innehåll. Hoppas ni passade på att njuta, för nu när den här boken kommer finnas i var singeltjejs hand är er tid räknad. Game over fuckboys.

Kärlek på allvar, av Daniella Gordon och Sofie Zettergren (Norstedts)

Det här är en riktigt traditionell självhjälpsbok, i ordet sämsta bemärkelse. Greppet att en terapeut och dennes före detta klient som är journalist skriver en bok tillsammans känns igen från andra böcker, till exempel bästsäljaren Hemligheten av Egil Linge och journalisten Dan Josefsson. Den var dock väldigt tydligt konceptuell eftersom den rakt av handlade om aknytningsteorin applicerad på vuxnas kärleksrelationer.

Så är inte fallet med Kärlek på allvar. Med en salig blandning av lite jungiansk psykologi, en skvätt anknytningsteori, några procent attraktionslagen och stora doser egna erfarenhet och feeling skriver Daniella Gordon en bok som både upprepar sig och trasslar in sig i sina olika kapitel. Meningen är att man ska läsa boken och samtidigt göra övningar som författarna föreslår, och om man gör det så kommer man så småningom hitta en bra partner och få en djup och respektfull kärleksrelation. Typ.

Det är underförstått att författarna har ärliga och goda avsikter med sin bok och att Daniella Gordons över 40 år långa erfarenhet av par- och individualterapi måste ha gett henne värdefulla insikter och erfarenheter. Problemet är att Daniella Gordon är samtalsterapeut och inte författare, och det märks.


Citat: Vågar du bejaka den del av dig som förstör dina relationer och som dödar det som är levande i dig? Detta är vad din skugga ställer till med. Åtminstone så länge du förnekar den. Skuggan är den person du inte vill vara. Den består av allt det som du förnekar och försöker dölja. Den innehåller de mörka sidor inom dig som din familj och dina vänner inte accepterat. Och framför allt – det du inte godkänner hos dig själv.

Kärlekens ACT, av Russ Harris (Natur & Kultur)

ACT – Acceptance and commitment theraphy, kallas för den tredje vågens beteendeterapi och är den senaste inom nya terapiformer som vunnit mark i Sverige. Den amerikanska manliga författaren Russ Harris är läkare, föreläsare och ACT-terapeut, och har tidigare skrivit böcker som Lyckofällan och ACT helt enkelt. Nu har han alltså valt att ta sig an kärleken ur ett ACT-perspektiv för att, som det står på bokens baksida ”möjligheterna att skapa ett rikt och meningsfullt liv ökar markant om man samtidigt accepterar obehag som en oundviklig del av att vara levande”.


Tyvärr är detta en självhjälpsbok som präglas av en självsäker, nordamerikansk ”you can do it”-attityd. Feministiska och normkritiska perspektiv på relationer lyser med sin frånvaro, och genom hela boken går en röd tråd som signalerar; Stanna kvar i din relation! Eftersom jag misstänker att det är fler kvinnor än män som läser den här boken, och statistik har visat att kvinnor ofta klarar sig bättre och mår bättre efter skilsmässor än män, blir den röda tråden ett problem.

Resultatet i det verkliga livet blir ofta att kvinnor i heterosexuella parrelationer jobbar jättemycket med sig själva och gör allt känslomässigt arbete i relationen, medan deras män bara ”är som de är och kan faktiskt inte ändra på sig”. Ett par feministiska glasögon och lite mindre hurtig, pladdrig heteronormativ ton hade gjort Kärlekens ACT till en mycket bättre och mer relevant bok.

Citat:

Kärleken ska vara enkel…Hmmm. Låt oss syna detta påstående lite närmare i sömmarna.
 När man under en längre tid lever nära inpå en annan människa som (a) tänker och känner annorlunda, (b) har andra intressen, (c) har andra förväntningar ifråga om hushållsarbetet, sex, pengar, religion, föräldraskap, semester, kvalitetstid och balansen mellan arbete och privatliv, (d) har annorlunda stil när det gäller kommunikation, förhandlingar och att uttrycka sig själv, (e) reagerar annorlunda på sådant som man själv gillar, fruktar eller avskyr, (f) har andra behov i fråga om mat, sex, sport, lek och arbete, (g) ställer andra krav på renlighet och hygien (h) har släkt och vänner som man inte riktigt drar jämt med, (i) har ingrodda vanor och egenheter som irriterar en… då ska det alltså vara enkelt?