Många av förändringarna i sjukförsäkringen i restriktiv riktning började redan innan alliansregeringens åtstramningar. Angelica Börjesson analyserar hur sjukförsäkringen utvecklats sedan 1990-talet i en ny avhandling från Göteborgs universitet.

– Åtstramningspolitiken är ett resultat av den idé som präglat den svenska välfärdsstaten sedan decennier: förväntan på en aktiv och ansvarstagande individ även i utsatta situationer, och har sitt idémässiga arv i den svenska socialdemokratiska välfärdsstaten, säger Börjesson i ett pressmeddelande.

Enligt hennes analys präglades 1990-talets sjukförsäkringspolitik av ett fokus på individens trygghet och oberoende av marknaden, som kombinerades med förväntan om en aktiv, ansvarstagande och moralisk individ. Efter millennieskiftet blev sjukförsäkringspolitik mer åtstramningsinriktad och kulmen blev alliansregeringens bortre tidsgräns för sjukpenning och den så kallade rehabiliteringskedjan, som resulterade i att en stor andel av de sjuka blev utförsäkrade.

– Det jag argumenterar för är att de reformer som många av oss känner till från 00-talets sjukförsäkringspolitik inte är något ideologiskt brott mot den svenska generösa välfärdspolitiken. Vi bör vara försiktiga med att friskriva det traditionellt svenska politiska idéarvet från ansvar när det gäller restriktioner inom välfärden. Allt är inte ett resultat av en nyliberal ideologi, menar Angelica Börjesson.