EU:s demokratiska fundament är hotat av nationalism – och högerextremism. I deras skottgluggar står Europas minoriteter. Det löfte som EU byggts på och som alla medlemsländer skrivit under på, att allas lika värde och rätt ska garanteras, måste försvaras och förverkligas, skriver Alice Bah Kuhnke (MP).
Kulturkriget, som det kallas, har ofta nedvärderats till simpel symbolpolitik. Men man kan inte ha mer fel. I dagens Europa ser vi tydligt vad som händer där högerpopulistiska krafter greppar tag i kulturen, i det vi människor är och gör.
När man utnyttjar sin makt till att äga tolkningsföreträde för vad som är moraliskt rätt, vilka värderingar som en nations befolkning ska representera och bära, ja när man till och med tar sig makten att skriva om historien och rätten att organisera om och stryka delar av det som faktiskt har hänt, då är fan i båten och samma makthavare som satt honom där vill inget hellre än att ro honom i land.
Både här hemma i Sverige och i andra delar av Europa är det smärtsamt tydligt att vi demokrater inte längre självgott kan sitta tysta i båten och titta på när det går käpprätt åt helvete. Det är hög tid att vi vågar ställa oss upp och fastän det kommer att gunga, och fastän de kommer att skrika åt oss att sitta ner så måste vi stå pall, utöva kampen för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer.
Redan under förra EU-valrörelsen visade civilsamhällesorganisationen ILGA Europa, som arbetar för hbtq-personers rättigheter och som kartlägger diskriminering mot hbtq-personer i Europa, att fler politiker använde sig av olika typer av hatspråk mot minoriteter som flyktingar och hbtq-personer. Speciellt tydligt var detta i Ungern, men även i andra delar av den europeiska unionen. Därtill har antisemitismen ökat enligt bland andra EU:s byrå för mänskliga rättigheter som i sin senaste rapport visar att nio av tio judar i Europa anser att antisemitismen har ökat. Rapporten är en sorglig läsning över människans tillkortakommande.
De nationalistiska politikerna i Europa – och för den delen i andra delar av världen – har gjort det till sin främsta gren att måla ut just olika minoriteter som fienden som hotar samhällsgemenskapen.
Steg för steg har vi under de senaste åren kunnat se, i realtid, hur gränser förskjuts i de offentliga samtalen, på Twitter såväl som i Sveriges riksdag. Särdeles beklämmande är att makthavare, tillika förebilder och agendasättare, går längst fram i leden för utarmningen av både språk och fason. Bakom varje ord finns en tanke, som blir en värdering som blir en handling.
EU byggdes på ett fundament av mänskliga rättigheter. Allas lika värde och rätt ska skyddas, det har varje medlemsland skrivit under på. EU har med all tydlighet misslyckats med denna grundläggande överenskommelse. I dag åtnjuter inte alla minoriteter samma skydd under EU-lag och även där lagar finns på plats så följs de inte. Det är oacceptabelt.
Nu är det snart EU-val igen, och den här gången är jag en av de många européer som söker väljarnas stöd att bära deras röst i EU-parlamentet de kommande fem åren. För mig kommer detta att vara en prioriterad fråga som jag tar på samma allvar som klimatfrågan.
I ett Europa där alla ska kunna bo, studera och arbeta var de vill måste allas rättigheter också garanteras. Därför kommer jag driva på för att hbtq-personer får skydd under samma hatspråkslagstiftning som redan skyddar andra minoriteter, precis som jag gjorde under min tid som kulturminister i Sverige. Jag kommer också att driva på för att de medlemsländer som inte följer våra gemensamma spelregler bestraffas.
