Klädda i svarta t-shirts tågade hundratals kvinnor genom staden för att hedra de kvinnor som fallit offer för könsbaserat våld. En av dem som gick i främsta ledet var Liri Kuçi. Hon är 24 år, vänsteraktivist och redan en erfaren organisatör av massdemonstrationer. I december stod hon bakom landets största studentprotester i modern tid.
– Vi har en nödsituation här. Bara i år har redan nio kvinnor dödats, säger Liri Kuçi så fort vi satt oss ner för att prata om situationen för kvinnor i Albanien.
Altin Hazizaj, generaldirektör och grundare av barnrättsorganisationen CRCA och hbtq-organisationen Pink embassy i Tirana, säger att varannat barn utsätts för våld hemma och i skolan. Även om det sedan 2017 är ett brott att slå barn så fortsätter till och med det institutionella våldet att vara utbrett. Hazizaj beskriver hur våldet, som präntas in i barnen återreproduceras senare i livet när de unga får egna relationer och familjer.
Lagar finns
Det visar sig också i statistiken gällande våld mot kvinnor. En av två kvinnor i Albanien är utsatta för våld inom familjen, enligt Hazizaj. Mord på kvinnor är den yttersta konsekvensen av våldet.
– Vi har en situation där kvinnor är underbetalda, undervärderade och mördas. Ändå ser vi en total försummelse från statens sida att ta tag i våldet mot kvinnor, säger Liri Kuçi.
Albanien har på sin väg mot ett önskat EU-medlemskap genomfört en rad reformer, bland annat har en antidiskrimineringslag och en lag som skyddar offer för våld klubbats igenom. Albanien sökte EU-medlemskap år 2009 och blev fem år senare kandidatland.
Politisk kris, svaga demokratiska institutioner och fördjupad korruption ser dock ut att skjuta upp den till sommaren förväntade öppningen av medlemskapsförhandlingar.
Att det, som Liri Kuçi påpekar, saknas institutioner, mekanismer och civilsamhällesgrupper som på allvar arbetar för att omvandla lagarna till verkligt skydd för människor, är något som talmannen Vasilika Hysi från regerande Socialistiska partiet, håller med om.
Det är ett stort glapp mellan den rättsliga utvecklingen och den praktiska tillämpningen av lagarna, säger hon.
Ser möjligheter
Detta vill Kuçi och andra feminister ändra på.
– När vi, en grupp kvinnor, började mötas för ungefär ett år sedan såg vi ett akut behov av att göra något åt situationen för kvinnor i vårt land, säger Liri Kuçi.
Hon berättar att de gick ut på nätterna, bland annat på alla hjärtans dag, och skrev på väggarna. ”Älska, inte slå” och ”nej är nej”, var några av budskapen i graffittin som spreds på väggar över stan.
Det ledde till uppmärksamhet i media, där det kom att talas om kollektiv hysteri.
– Jag bjöds in till en del debattprogram, som handlade om våld mot kvinnor, på tv, men de enda motargument jag fick handlade om min röst och hur jag använde den, inte om innehållet i det jag sade, säger Kuçi.
Hon beskriver hur våld mot kvinnor hela tiden förminskas och kärlek och våld blandas samman.
24-åriga Liri Kuçi har en masterutbildning i statsvetenskap. Basen för sin aktivism har hon grundat hos vänsterorganisationen Organizata politike. Som student arbetade hon på ett call-center.
– Det var där alla vi studenter som inte har rika föräldrar fick ihop pengar till hyran, säger hon och berättar om de usla arbetsvillkoren och de usla lönerna.
Arbetet har hon lagt bakom sig. Men ändå inte övergivit.
– Förra veckan nådde vi en stor framgång när den första fackliga organisationen på ett call- center blev verklighet, säger hon entusiastiskt.
Det verkar vara så hon är. En människa som ser möjlighet till förändring var hon än är.
Liri Kuçi. Foto: Christin Sandberg
Stort gehör
Det största avtrycket har hon gjort i sin kamp för att förbättra villkoren för studenterna i landet. Kuçi menar att den högre utbildningen behöver förändras för att bli mer inkluderande, så att flera unga som bor utanför huvudstaden Tirana ska få möjlighet att studera. Eller som hon säger, ge möjlighet till alla, speciellt unga kvinnor ur alla samhällsklasser, att få rätt till utbildning.
– Som ung tjej på landsbygden har du i princip två möjligheter: Gifta dig eller ta ett fabriksarbete. Det vill vi ändra på.
I december 2018 var hon med och anordnade de största studentprotesterna någonsin i Albanien. Varje dag under åtta veckor gick hon och de andra studenterna på gatorna genom Tirana.
– Vi har en regering styrd av ett socialistiskt parti, ändå ser vi hur den har drivit igenom privatiseringar inom utbildnings- och hälsosektorn, säger Kuçi.
Det har bland annat lett till höjda avgifter. Samtidigt som kvalitén på undervisningen är undermålig och de usla studentbostäderna knappt beboeliga.
– Gehöret för protesterna blev stort. De benämns som de största folkliga protesterna sedan kommunistregimens fall i början av 1990-talet.
Högt pris
Responsen från politikerna blev svalt. Premiärministern beslutade att sänka terminsavgifterna, men bara för år 2019, vilket Kuçi är mycket kritisk till, eftersom det inte innebär någon långsiktig förbättring.
– Men vi lyckades i alla fall få igenom reella möjligheter att bilda studentorganisationer och fackföreningar för studenter och lärare, säger hon.
Personligen fick Liri Kuçi dock betala ett högt pris för sitt deltagande. På den tredje dagen av protester sparkades hon från sitt arbete.
”Du borde vara lika bra på jobbet som du är framför massorna”, var kommentaren hon fick från sin chef på ett europeiskt företag.
– Sedan bad de mig skriva under min egen uppsägning, säger Liri Kuçi.
Redan som liten var Liri Kuçi en person som sade emot och ifrågasatte – en rebell.
– När jag var 18 år hade jag klart för mig att här hade jag ingen framtid som kvinna om jag inte sålde min egen kropp. Därför valde jag den kollektiva kampen för att försöka få till en social förändring, säger hon.
Med att sälja sin kropp menar hon inte nödvändigtvis sälja sin kropp för pengar, utan som en konsekvens av den korruption som finns på alla nivåer i det albanska samhället. Många studenter som sökt arbete vittnar om att de har fått höra att jobbet är deras om de kan sticka emellan, ibland så mycket som, tiotusentals euro. Det är också en anledning till att Albaniens unga har tappat framtidshoppet och lämnar landet en masse.
Liri Kuçi sätter sitt hopp till den kollektiva kampen.
– Det är den enda vägen till förändring, säger hon.
