Jag skulle vilja gråta, men det blir inte av. Jag blir istället stum, förlamad. Överväldigad av skönheten, av det poetiska i bilderna och i berättelsen och av den existentiella smärta som denna film väcker. Och det symboliska slutet: en ung flicka som likt fågeln som flög sist ur Pandoras ask går ifrån den avgrundsdjupa tragedin vidare mot ett okänt öde, helt ensam, tomhänt i ett tomt landskap som påminner om jorden efter nedfallet av en atombomb, endast dragandes sina två getter.
Filmen Birds of passage berättar om något unikt, men samtidigt universellt, eftersom det som utspelar sig i denna colombianska kontext skulle lika bra kunna vara berättelsen om det som hänt och händer på så många håll i världen. Det är en berättelse om den fattiges dröm om ett bättre liv utan beroenden och förödmjukelser och att det enda alternativ som den fattige har för att försöka förverkliga drömmen är att ställa sig till förfogande för skrupellösa affärsmän från den rika världen. Och hur sedan det som började med ett småskaligt brott som skulle vara en engångsföreteelse utvecklas till en växande tornado av våld och kriminalitet som ödelägger allas liv och framtid.
Regissören och filmteamet, med sin inifrån blick, drar in oss i att uppleva patriarkala, extremt hierarkiska strukturer, sådana som är typiska för förföljda, förtryckta, utrotningshotade folkgrupper som måste hålla sig inom ett slutet system för att skydda sig och överleva. Patriarkala strukturer och slutna system med hårda regler för maktutövning som också kvinnor lär sig att spela med, bejaka och reproducera, med konsekvenserna därtill. Slutna system som till en början var nödvändiga för att skydda gruppen men som, som alla slutna system, så småningom deformeras, korrumperas och ruttnar inifrån med god hjälp utifrån.
Finns det inget hopp, ingen chans för de goda människorna här i världen? Jo, det finns. Hoppet är som i filmen en flicka som går vidare och skapar något nytt. En flicka som inte räds att gå utanför stängslet och för det okända. Greta, Nadia, Malala… Ja, de blir fler och fler. Hoppet finns.
