Malin Björk, Vänsterpartiets i nuläget enda invalda ledamot, har blandade känslor inför valresultatet.

– Det är positivt att vi – som enda rödgrönrosa parti – faktiskt växte, men självklart är jag också besviken över att vi inte lyckades knipa ett mandat till. För mig och många andra är det ju uppenbart att en stark, feministisk och antirasistisk rödgrön vänster behövs i EU-parlamentet. Men bortom valresultatet måste jag också säga att jag känner en stark glädje och stolthet över att vara en del av den rörelse som Vänsterpartiet är i dag, med fantastiska aktivister som engagerat sig för ett mer rättvist, jämlikt och klimatradikalt Europa.

Hur kommer resultatet i stort att påverka arbetet i parlamentet och parlamentets roll i Europapolitiken, och sakfrågorna som du har lyft i valrörelsen, kanske särskilt då aborträtten?

– I Sverige ser vi en rejäl högervridning av hela det politiska fältet jämfört med valet 2014. Det är milt uttryckt dystert. Dessutom ökade både KD och SD som på så många sätt är kvinnofientliga. På ett europeiskt plan är det förstås oroväckande att extremhögern växer, men även inom den etablerade högern, EPP-gruppen, finns väldigt många grumliga partier. Bland annat Fidesz.

– Det bådar inte gott för varken kvinnors, hbtq-personers eller flyktingars rättigheter. Men nu gäller det att vi i vänstern i EU-parlamentet kan bilda breda koalitioner med sossar, gröna gruppen och även med liberaler för att stoppa brunhögerns framfart.

– I en svensk kontext hoppas jag att uppmärksammandet av Lars Adaktussons konsekventa abortmotstånd, som jag försökt påtala flera gånger – inte minst här i Feministiskt perspektiv – under årens lopp, leder till större vaksamhet mot svenska konservativa och högernationalistiska partier.

Vilka strategier ser du som framkomliga nu för feministiska rörelser som vill påverka utvecklingen inom EU?

– Dels så måste vi bilda progressiva koalitioner över partigränser så att vi kan mota tillbaks rasistiska attacker, attacker på kvinnor och hbtq-personer. Vi kommer också behöva bygga ännu starkare band med rörelserna utanför parlamenten. Det gör vi redan i Vänsterpartiet, men jag tror det kommer bli ännu viktigare. Jag tänker kavla upp ärmarna och fortsätta kampen, dom ska inte få trampa på vare sig våra kroppar eller på andra sätt förstöra vår framtid.