Enligt 6F-förbundens rapport Lönebildning för en ny tid, som presenterades den 11 juni, har ”dagens modell där parterna inom industrin bestämmer löneökningarna för alla branscher i Sverige har spelat ut sin roll”. Ordförande för 6F-samarbetet, som samlar Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko, är Fastighets ordförande Magnus Pettersson.
– Historiskt har industriavtalet gynnat Sverige. Men vi är i ett annat läge i dag än för 20 år sedan. Modellen har misslyckats med att minska klyftorna mellan mans- och kvinnodominerade yrken. Sedan år 2009 har det knappt skett något utjämning alls mellan könen bland arbetare. Därför föreslår vi en ny modell med kraftfulla låglönesatsningar som gynnar kvinnorna, säger han i ett pressmeddelande.
De fem LO-förbunden ansluter sig i och med detta till en feministisk analys av lönebildningen, som länge pekat på att industriavtalet, med dess normerande roll, utgör ett stort hinder för relativa löneförändringar och därmed cementerat lönegapet mellan mans- och kvinnodominerade områden på arbetsmarknaden.
Våren 2012 föreslog fem kvinnodominerade förbund från samtliga fackliga centralorganisationer – LO, TCO och Saco – sju punkter som skulle uppnå rättvisa löner i Sverige på DN Debatt. Ett av förslagen var att ge Medlingsinstitutet möjlighet att, i enlighet med de av riksdagen i bred enighet antagna jämställdhetsmålen, främja utjämning av osakliga löneskillnader mellan avtalsområden som missgynnar kvinnor och därmed kringgå den rådande ordning där inga grupper ska få större löneökningar än industrin.
Under ett seminarium i Almedalen den sommaren tycktes det plötsligt finnas stöd för förslaget, men trots den feministiska våren 2014 och en valrörelse då alla partier pratade feminism, har den rådande ordningen inte utmanats. Politiskt är det bara ett parti, som inte sitter i riksdagen – Feministiskt initiativ – som fortsatt att driva frågan politiskt.
För 6F är behovet av en ny lönebildningsmodell inte enbart en jämställdhetsfråga. Det handlar också om att ta hänsyn till fler samhällsintressen än industrins konkurrenskraft. 6F menar att det skulle skapa större legitimitet för modellen och samtidigt göra det möjligt att låta obalanser på olika delarbetsmarknader, exempelvis arbetskraftsbrist inom en sektor, spela en större roll.
– Dessutom är ett stort problem i dag att industrin bestämmer löneökningstakten i procent. Procentuella löneökningar leder till ökade klyftor eftersom procent är mer värt i kronor ju högre lön du har. Detta har gynnat tjänstemännen som varje år drar ifrån LO:s grupper av arbetare, säger Magnus Pettersson.
Även professorerna Lars Calmfors och Per Skedinger riktar kritik mot industriavtalet i nyutkomna boken Kollektivavtal och lönebildning i en ny tid, som presenterades vid ett seminarium arrangerat av Institutet för näringslivsforskning den 13 juni.
Förutom Lars Calmfors och Per Skedinger medverkade Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef Almega, Marie Nilsson, förbundsordförande, IF Metall, och Annelie Söderberg, förhandlingschef Vårdförbundet. Seminariet leddes av journalisten Anna Danielsson Öberg och debatten var tidvis intensiv.
Calmfors och Skedinger menar att lönebildningen inte kan bidra ”till en samhällsekonomiskt effektiv allokering av arbetskraften mellan yrken, branscher och sektorer”, rapporterar Arbetsmarknadsnytt.
– För till exempel sjuksköterskor och lärare har lönerna visserligen stigit de senaste 10–15 åren, men inte tillräckligt för att eliminera den stora efterfrågebrist som råder i dessa yrkeskategorier, konstaterade Per Skedinger.
Därför skulle professorerna vilja se en central obalansnämnd som kan föreslå löneökningar för sektorer som kommit på efterkälken, men förslaget sågades genast från både fack- och arbetsgivarhåll. Mycket återstår alltså fortfarande innan den nuvarande lönemodellen kan sägas vara utmanad på allvar, men att de mansdominerade LO-förbunden inom 6F gör gemensam sak skulle kunna vara ett steg på vägen.
6F:s lönebildningsmodell för jämlikhet i korthet:
Nytt förhandlingsavtal där de fackliga parterna LO och PTK förhandlar om arbetsmarknadens löneökningstakt gentemot arbetsgivarna.
Kraftfulla låglönesatsningar för alla med lön under 28 000 kronor per månad.
Löneökningarna måste följa inflationsmålet och därmed inte följa löneökningarna i vår omvärld.
För LO-förbunden ska LO-samordningen ha företräde framför andra sammanslutningar och alla viktiga avtalsfrågor ska genomgå godkännande i LO:s styrelse.
