Gammelmormor Worza tillhörde en grupp romer som kallas lovara, gammelmorfar tillhörde kelderasha. Romska grupper bar ofta namn efter sina yrken, de kunde vara till exempel hästhandlare som Worzas familj eller kopparslagare som gammelmorfars. Tryggheten och gemenskapen fanns i den egna gruppen och inom den gifte man sig oftast.
Omkring 1910 tog gammelmormor och gammelmorfar båten till Sydamerika. De hade då en dotter med sig och under båtresan föddes deras andra barn, Lenka, min mormor. Senare fick de två barn till.
I Sydamerika sökte de upp släktingar till min gammelmorfar och levde, reste och arbetade tillsammans med dem i fortsättningen.
Jag har ett trasigt och suddigt foto på min gammelmorfar i Mexiko. Han var en skicklig hantverkare som lagade och tillverkade grytor och kannor av koppar. Det syns att han var mån om sin värdighet. I handen har han en ”hövdingastav” av silver som bara fick bäras av respekterade män. Även västens många knappar var av silver. Det var vanligt att både män och kvinnor bar sina tillgångar synliga utanpå kläderna. Smyckena var deras bank. Silverknappar, breda silverbälten och guldsmycken kunde säljas i vilket land som helst när familjen behövde kontanter.
Jag har ärvt en av silverknapparna och jag har ärvt gammelmormors guldring också. Ursprungligen hade ringen en diamant. Men diamanten lossnade under mormors hårdhänta knådning av en deg. Familjens rikedom hamnade i ett bröd och blev uppäten.
Gammelmorfar i Mexiko.
