Ökad takt i utsläppsminskningar, skärpta klimatkrav på flyg- och båttrafik samt slopade subventioner för fossila verksamheter är några av de krav som Jytte Guteland (S) vill att EU-parlamentet ska driva under FN:s nästa klimattoppmöte i Chile.
I veckan debatterade Europaparlamentet det klimatnödläge som världen befinner sig i och som vi vill att EU-kommissionen erkänner och agerar utifrån. Debatten är ett led i det arbete vi utför inför FN:s klimatkonferens COP25 i Santiago, Chile, som hålls i december i år.
I parlamentets miljöutskott förbereder vi just nu vilka krav Europaparlamentet ska ställa på COP25. För mig handlar varje dag inför klimatkonferensen om att Europaparlamentet ska driva på för starkast möjliga krav och fungera som en blåslampa i Chile.
Därför krävde jag i veckan att EU-kommissionen erkänner att det pågår ett klimatnödläge och att kommissionen ska agera därefter, bland annat genom att öka takten i EU:s arbete att minska utsläppen till år 2030 – dagens 40-procentsmål är obsolet.
Jag vill också se skarpa förslag om hur sjöfarten kan regleras för klimatutsläppsminskningar och tuffare klimatkrav på flyget, men även att EU-budgeten förändras så att den driver på för en omställning och slutar att subventionera fossila verksamheter.
Jag har många önskemål inför COP25, men framförallt vill jag att alla de länder som skrivit under Parisavtalet ökar sina egna åtaganden. Utan reella löften, och framförallt konkreta åtgärder för utsläppsminskningar från deltagarna, riskerar Parisavtalet att bli en hyllvärmare.
De nationella klimatplanerna, NDC, som bland annat beskriver hur stora utsläppsminskningar ett land tänker sig de kommande åren, måste därför skärpas för att läggas i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål. Utan tillräckliga åtaganden i klimatplanerna kommer vi helt enkelt inte att klara omställningen.
Ibland när jag befinner mig i debatter eller förhandlingar om klimatpolitik, slås jag av hur diametralt olika verklighetsuppfattningar som råder angående klimatet. Det finns uttalade klimatskeptiker och de som ifrågasätter vetenskapen – så också i denna debatt.
Till skeptikerna hör också en mängd politiker som säger sig vilja ställa om, men som gör precis motsatsen varje gång möjlighet ges att påverka klimatpolitiken. Här i Europaparlamentet har Sverigedemokraterna varit ett dystert exempel på ett sådant beteende.
Samtidigt finns tydlig vetenskap som säger att det är bråttom och att en halv grads marginal upp eller ned på termometern gör enorm skillnad för ekosystemen. Varje ansträngning att stoppa den globala uppvärmningen är därför ett steg i rätt riktning och räddar liv på vår planet.
Jag håller fast vid vetenskapens uppmaning och kämpar vidare mot den kommande klimatkonferensen i Chile och nästa chans för världen att göra rätt.
