Som utlovat vid domen som friade den tidigare kommunstyrelseordföranden Ann-Sofie Hermansson tidigare i år för förtal av Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil har de nu överklagat till hovrätten.

I korthet går överklagan ut på att de uttalanden som Hermansson gjort på sin blogg, om extremister, favorit-extremister och icke-demokrater visst är uppgifter i lagens mening. Abdullahi/Doubakil är inte heller offentliga personer eller företrädare för viss grupp, och ska därför inte behöva utstå sådana angrepp som exempelvis politiker kan behöva. De organisationer som de haft kontakt med är inte extremister eller terrorister, varpå det inte finns skälig grund att sprida sådana uppgifter.

Tingsrätten har enligt överklagan bortsett från den bevisning som funnits och istället fastnat för Nationalencyklopedins förklaring av begreppen extremister, favorit-extremister och icke-demokrater, utan att ta hänsyn till tidsanda, värderingar och kulturell kontext, något som tingsrätten enligt egen utsago ska göra. Abdullahi och Doubakli har nu, precis som Hermansson tidigare, kallat in sakkunniga för att styrka deras sak.

Argument avvisas

Per-Erik Nilsson, docent i religionssociologi Uppsala Universitet, uttalar sig om det är rimligt att tolka Hermanssons uttalanden om Abdullahi/Doubakil ”i linje med svensk myndighetsprosas definition av våldsbejakande islamistisk extremism” och finner att så är fallet. Dock påpekar han att det inte är säkert att det var Hermanssons intention.

En annan sakkunnig är Mattias Gardell, professor i religionshistoria Uppsala Universitet, som har analyserat de debattartiklar som Abdullahi/Doubakil skrivit/undertecknat och som åberopats som bevis för att de är extremister som bland annat försvarat terrorister. Gardell menar att ”analysen visat att debattartiklarna inte ger stöd åt uppgiften” och att ”offentligt sprida osakliga uppgifter av denna typ bedöms kunna trigga hatbrott och försvåra de utpekades möjligheter att göra karriär och leva ett fridfullt och värdigt liv.”

Även Arun Kundnani, gästprofessor i media- och kommunikationsvetenskap vid New York university, bidrar med ett utlåtande som bland annat tar upp den brittiska organisationen Cage och några av dess företrädare. Samröre med denna organisation likställdes i princip med försvarande av terrorism av Hermanssons sakkunniga. Detta avfärdas helt av Kundnani som i sitt utlåtande skriver ”det finns ingenting som indikerar att någon individuell aktivist involverad i Cage jobbar utanför lagen för att åstadkomma social förändring. Med andra ord är de inte extremister.”

Grad av offentlighet

I överklagan nämns även ett känt förtalsmål från förra året där målsäganden under många år arbetat som journalist på en av Sveriges största rikstäckande tidningar men som ändå inte bedömdes vara så offentlig att det vara försvarligt att sprida de uppgifter som den åtalade spridit. I jämförelse menar Abdullahi/Doubakil att de inte varit offentliga personer och därmed är uppgiftsspridandet även på denna grund oförsvarligt.

I överklagan poängteras även att åtalet inte rör Hermanssons åsikter utan på vilket sätt hon förmedlat dessa till allmänheten. Exakt hur Hermansson skulle uttryckt sig för att undvika förtalsåtal går överklagan inte in på utan nöjer sig med att konstatera att det hade varit möjligt.

Slutligen vill Abdullahi och Doubakil även ha ett tilläggsförhör med docent Magnus Ranstorp, som var sakkunnigt vittne åt Hermansson i tingsrätten. De vill bland annat ställa frågor om Ranstorps vittnesmål kring organisationen Cage, som de menar haft stor betydelse för tingsrättens dom. I en rapport från februari i år framför FN:s särskilda rapportör samma kritik mot Storbritanniens arbete mot våldsbejakande extremism som Cage gjort menar Abdullahi och Doubakil.