De fyra poliserna visste att de blev filmade. Ändå avbröt ingen av dem ingripandet som tog George Floyds liv. Även om samtliga snabbt togs ur tjänst var det först efter protester som Derek Chauvin, den polis som under nästan nio minuter satt på Floyd och pressade sitt knä mot hans nacke, anhölls misstänkt för vållande till annans död. Enligt obduktionen dog George Floyd av kvävning och på onsdagen skärptes misstanken till dråp. Dessutom stod det klart att även övriga tre poliser som deltog i ingripandet kommer att åtalas för medhjälp.

När folk gick ut på gatorna i protest mot mordet på George Floyd, uttryckte USA:s president Donald Trump förakt för demonstranterna och använde det belastade citatet ”When the looting starts the shooting starts” i en tweet. Twitter flaggade inlägget som hatpropaganda och uppvigling till våld. Ställd till svars under en presskonferens vägrade Trump kännas vid citatets historiska kontext.

Tidigare försvarsministern Jim Mattis kritiserar presidenten hårt för att han sår split, och den nuvarande, Mark Esper, har tagit avstånd från Trumps hot om att sätta in militär mot demonstranterna. Samtidigt har poliser kört in i folksamlingar, angripit journalister och med gummikulor beskjutit människor i såväl demonstrationer som hemma på sina balkonger. Även poliser har skadats i upplopp och nya ingripanden.

Historisk kontinuitet

Trots coronapandemi och risken att utsättas för våld fortsätter protesterna både inom och utanför USA, och de ska ses just i en historisk kontext. Det menar Leandro Schclarek Mulinari, som nyligen doktorerade med en avhandling om rasism och kriminalitet i Sverige. Där granskar han faktisk rasprofilering, samt konsekvenserna den får, och pekar på hur språket bidrar till gränsdragningar mellan ”vi och dom” i brottsbekämpningen.

Forskningen är ny i Sverige och Leandro Schclarek Mulinari betonar betydelsen av att det som George Floyd utsattes för inte är en enskild händelse.

– Man måste förstå den historiska kontinuiteten i det som är ett mord på en försvarslös svart person, där rättsväsendet i USA inte har skyddat den här typen av grupper utan utsatt dem för diskriminering, rasism och övervåld. Den långa historien från slaveriet till i dag är viktig att tänka på i en amerikansk kontext. I ett kortare perspektiv har det varit protester, organiserade av Black lives matter-rörelsen, organiserade under flera års tid. Så det här har uppmärksammats, människor har mobiliserats och protesterat och ändå fortsätter det. Så det finns en historisk kontinuitet och det finns en stor frustration.

Psykisk påfrestning

Att filmen av hur George Floyd kvävs till döds har fått så stor spridning kan associeras till den historiska kontexten, där offentliga lynchningar skulle skapa fruktan hos den svarta befolkningen i USA. Först i år har representanthuset klubbat en lag som förbjuder lynchningar och kan göra dem till ett federalt hatbrott. Schclarek Mulinari menar att det finns etiska aspekter att ta med i beräkningen när det gäller filmens spridning, men att frågan är komplex.

– Det man filmar är människor som befinner sig i en oerhört utsatt situation, och då pratar jag inte om polisen utan om den repressiva maktens offer. Jag var på ett föredrag organiserat av personer som på olika sätt var organiserade i Black lives matter-rörelsen, som sa att de orkar inte titta på fler sådana videofilmer för de mådde så psykiskt dåligt. Det är inte bara den närmaste familjen och sörjande som drabbas, utan att som svart återkommande utsättas för den här typen av videofilmer i sin vardag är otroligt psykiskt påfrestande.

– Å andra sidan är det ett mobiliserande verktyg för att lyfta frågorna, och jag skulle inte kunna tänka mig att man skulle få den här nivån av mobilisering om man inte hade spridit de här filmerna. I USA finns det sedan länge ett arbete kring det här som kallas cop watch, där man i sina stadsdelar, i sina områden, försöker övervaka övervakarna. I de olika aktivistgrupperna finns det manualer för hur man ska förhålla sig till de etiska aspekterna.

Dessutom speglar filmerna en dokumenterad verklighet. Till skillnad från Sverige samlar USA in jämlikhetsdata. Som exempel tar Leandro Schclarek Mulinari upp en artikel i New York Times, som ur statistiken lyfter att polisen i Minneapolis använder våld sju gånger oftare mot svarta än mot vita.

– Vi vet inte hur mycket polisiära övergrepp som sker i USA, men polisen i USA samlar in fantastisk information. De har statistik nedslagen på etnicitet, hur ofta polisen stoppar människor baserat på självskattad etnicitet eller ras, hur ofta använder man våld. Tittar vi på den statistik som är offentligt tillgänglig så ser vi att det här är ingen anomali. Det här är uttryck för ett strukturellt problem.

Återkommande erfarenhet

Reaktionerna i Sverige har varit förhållandevis starka. På tisdagen hölls en online-demonstration där omkring 50 000 personer checkade in digitalt på USA:s ambassad i Stockholm för att visa sitt stöd för Black lives matter-rörelsen. På onsdagen deltog ett par tusen i en demonstration på Sergels torg och på torsdagen ett tusental i Malmö, trots restriktionerna med anledning av coronapandemin.

– Att man reagerar så starkt i Sverige har å ena sidan det att göra med att våra medier är fyllda med bevakning av situationen i USA. Vi vet att i Brasilien sker den här typen av saker i favelorna mot svarta också kontinuerligt. Så det här med polisiärt våld mot svarta har inte bara att göra med USA, utan vi vet att det händer i Brasilien, i Frankrike… USA har en dragningskraft som kan diskuteras på olika sätt. Sedan tror jag det har att göra med igenkänning, säger Leandro Schclarek Mulinari.

Att direkt jämföra med USA, är inte möjligt, menar han, bland annat eftersom polisen i Sverige inte skjuter lika många människor till döds som polisen i USA.

– Det som däremot kan jämföras, och det min forskning pekar på, är just det vardagliga återkommande att bli stoppad och misstänkliggjord bland specifika grupper som rasifieras som ickevita. Den erfarenheten i storstädernas fattiga ytterområden är återkommande, det är den solidariteten och den ilskan som den här händelsen påminner om. De känslorna som det här mobiliserar.

Svårt läge att samlas

Demonstrationerna i Stockholm och Malmö var tillståndsgivna för 50 personer och upplöstes när uppslutningen blev så omfattande. I Malmö klarade polis uppgiften med dialog, medan videoklipp från tunnelbanan och utanför slottet i Stockholm visar ett våld som enligt Rädda barnens ungdomsförbund inte går att försvara och som Amnesty anser ska utredas. Schclarek Mulinari ser med oro på att polisen verkar ha tappat kontrollen.

– Polisen måste vara mer kompetent än att försätta sig i den typen av situationer. Det finns inte ursäkter för det beteendet, framför allt inte i en sån här typ av demonstration. Det är vad som borde uppta det offentliga samtalet. Vi behöver diskutera gränserna för vad vi accepterar att polisen gör mot barn och unga.

En stor del av fokus i debatten har varit demonstranternas ansvar att följa Folkhälsomyndighetens riktlinjer och restriktioner.

– Det är ett svårt läge att samlas många i grupp. Men i Sverige i alla fall har vi till exempel uteserveringar öppna och jag ser mycket hellre att folk demonstrerar för rättvisa och att den rätten inte inskränks, jämfört med min personliga önskan att ha det kul på krogen, säger Schclarek Mulinari.

– Det är viktigt att komma ihåg att den förändring som vi behöver se i Sverige och i USA kan bara komma nerifrån, utifrån de här mobiliseringarna. Även om det finns enskilda exempel på poliser som vill väl verkar det inte på strukturell eller institutionell nivå som om man är så intresserad av att ta till sig kritiken eller arbeta för att förändra.

Ett annat samtal

Vad som kan hända nu, i kölvattnet av de pågående mobiliseringarna är ännu oklart, och även här gäller det enligt Schclarek Mulinari att skilja på läget i USA och Sverige.

– Det är två olika saker. När det gäller den svenska kontexten befinner vi oss inte ett läge där de sociala rörelserna är i dialog med polisen, utan måste mobilisera för att synliggöra problemet underifrån. Än så länge har polisen och vår regering lagt dövörat till och inte adresserat de här frågorna som ett reellt problem.

Någon utredning har inte föreslagits och diskussionen inom det kriminalpolitiska fältet har under senare år haft stark slagsida för repressiva åtgärder: sänkt ålder för straff, visitationszoner och så vidare. En tid fördes även diskussion om att skicka militär till förorten.

– Vad de här olika mobiliseringarna pekar på är att vi behöver en annan typ av samtal som handlar om att begränsa polisers rätt att använda våld. Istället för att expandera den makten. Det som behövs för att skapa förändring i vardagen är att människor försvarar sina rättigheter och upprörs när det begås övergrepp mot rättigheter, till exempel ett barns rätt att inte bli utsatt för våld.