Det är svårt för behovs- och timanställda att planera sina liv. Många upplever ekonomisk stress, visar en ny avhandling av Johan Alfonsson, sociolog vid Göteborgs universitet. Tre olika typer av behovsanställningar identifieras i avhandlingen: nomadanställd, stående inhoppare och informellt vikariat – från den mest otrygga till en mindre osäker variant.

– De som sällan vet när eller var de ska arbeta är de som upplever högst ekonomisk stress och osäkerhet. På grund av den ekonomiska otryggheten måste de planera tiden då de inte arbetar som om de kan få arbete. Det leder till svårigheter att planera livet utanför arbetet och det sociala livet kan drabbas negativt. De som oftare vet när och var de ska arbeta upplever dessa problem i mindre utsträckning, säger Johan Alfonsson i ett pressmeddelande.

Vidare menar han att bristen på kontroll blir särskilt problematisk i ett samhälle med självbestämmande som starkt ideal.

– Detta självbestämmande blir svårt för de behovsanställda att leva upp till, många av dem upplever att kontrollen över deras liv begränsas och att de fråntas möjlighet att planera fritid och utveckla sociala relationerna. Det är den här bristen på förutsägbarhet som orsakar problem. För att komma tillrätta med detta behöver antalet behovsanställningar begränsas och den här gruppen behöver få tillgång till en a-kassa lättare.

Alfonsson har undersökt både hur anställningsformen påverkar behovs- och timanställdas liv och vad som kan förklara dess framväxt. Han påpekar att en allt större del av ekonomin är baserad i högrörliga sektorer som finans- och tjänstesektorn. Samtidigt har trycket på de arbetslösa att acceptera villkoren ökat, bland annat på grund av dramatiskt ökad arbetslöshet men också för att anställningsskyddet försvagats:

– I början av 90-talet hade vi bland de hårdaste regleringarna för att använda tillfälliga anställningar, i dag har vi bland de svagaste i EU.