”Skolfrågan är komplex och ingen av oss har alla svaren, men det vore oerhört tacknämligt om vi bara kunde bara titta på resultatet och ödmjukt erkänna att det här blev inte bra, våga stå för det och backa istället för att klamra oss fast vid principer”, skriver Carina Ohlsson (S).
Alla barn ska ha samma förutsättningar och frihet att forma sina liv. Det är en vision du kan få höra från både höger och vänster i dag. Alla partier verkar vilja samma sak. Vi delar dock inte bilden av hur vi ska nå dit.
Sverige har i dag ett skolsystem som inte kan ge alla elever likvärdiga förutsättningar. Vi är dessutom världsunika – inget annat land i hela Europa tillåter att privata friskolor med skattefinansiering drivs av vinstintressen. Inget annat land har en så ologisk modell.
För oss S-kvinnor är det solklart – skattefinansierade skolor ska inte göra vinst. Vinst ska gå till verksamheten, inget annat. Från början var tanken att ideellt drivna föreningar skulle etablera friskolor. I dag är det stora vinstdrivande koncerner som dominerar den privata skolbranschen, som tar emot skattemedel samtidigt som de delar ut miljonvinster till ägarna.
I dag går var sjätte svensk grundskoleelev och var fjärde gymnasieelev i en privat friskola. Friskolorna har något lägre skolpeng än de kommunala, av förklarliga skäl. De kommunala tar ett större ansvar och måste erbjuda plats åt elever i närområdet, medan friskolorna kan vinstoptimera sitt elevunderlag.
En utredning visar att friskolorna fortfarande får för stor andel av skolpengen på bekostnad av mer socioekonomiskt utsatta skolor och områden. Vi har ett i grunden orättvist system och med olika elevunderlag och ansvar bör de inte heller få samma skolpeng.
Högerpartierna säger att de är mot segregation, men de vill inte göra något åt den. De håller benhårt fast vid idén om att friskolor är bra och det är oviktigt vem som är huvudman. De vill istället prata om att de kommunala skolorna är problemet, de ”dåliga” skolorna med sämre resultat.
Men att tala om ”dåliga skolor” är provocerande för ojämlikheten i skolorna är politiskt skapad men det vägrar de ta ansvar för. Och varje gång vi föreslår insatser för minskad segregation så motarbetas det. Att satsa mer på utsatta skolor innebär ju en omfördelning av statliga medel vilket ses som ett hot mot vinstdrivande företags fortsatt ökade vinster, då säger högerpartierna nej.
På samma tema, att stötta starka vinstdrivande koncerners intressen före elevernas, röstade högerpartierna – L, C, M, SD och KD – också nyligen emot förslaget att offentlighetsprincipen ska gälla även för friskolor. I dag tillåts vinstintressen styra skolan utan full insyn, vi är skyldiga våra barn bättre.
Både S och S-kvinnor vill se ett förbud mot religiösa friskolor. Religionsfrihet kan alla skolor tillgodose. Det kräver inte att elever sorteras ut eller segregeras utifrån föräldrars tro och bara får möta de som tänker likadant. Skolan ska vara en plats för mångfald och möten, som utmanar våra tankar genom både likatänkande och oliktänkande.
Många religiösa friskolor har dessutom haft stora brister, det kan ingen ducka för. Skolplaner som inte följts, undervisning som inte varit objektiv, religiös påverkan, könssegregering och så vidare. De borgerliga partierna är obekvämt medvetna om det här, men nej, de vidhåller att ”vem som helst” ska få driva skola ”av princip”.
Problemen som uppstått föreslår de att vi kan komma till rätta med genom ökad tillsyn, vi behöver bara bättre insyn i att allt står rätt till. Men vänta, va? Ska problemen lösas med ökad insyn? De röstade ju precis nej till det, eller har vi missat något?
Argumenten går givetvis inte ihop. Jan Björklund blev under sitt sista år så obekväm när han pressades i frågan att han försökte kompromissa – han vill inte förbjuda de som redan finns, men däremot förbjuda nya religiösa friskolor. Förvirringen blir bara ännu större. Skolfrågan är komplex och ingen av oss har alla svaren, men det vore oerhört tacknämligt om vi bara kunde bara titta på resultatet och ödmjukt erkänna att det här blev inte bra, våga stå för det och backa istället för att klamra sig fast vid principer.
Vi kommer alltid fortsätta slåss för en jämlik och jämställd skola som är likvärdig för alla barn. Inget annat är värdig ett av världens bästa välfärdsländer.
