– Min vision är att öka förtroendet för politiken, att den kan förbättra våra liv, säger Nooshi Dadgostar, som tagit över rodret i Vänsterpartiet och står fast vid det misstroendehot i frågan om anställningsskydd som företrädaren Jonas Sjöstedt angav som villkor för att släppa fram den sittande regeringen och januariavtalet.
Vid en kongress i slutet av oktober, som försenats av coronapandemin, blev Nooshi Dadgostar enhälligt vald till ny partiledare för Vänsterpartiet. Helt utan konkurrens, sedan flera nominerade valt att inte kandidera eller hoppat av.
Vad säger det om läget i partiet?
– Jag ställde ändå upp. Jag noterar att det var många som funderade… Vi har haft flera kandidater ibland, ibland en, ibland två och jag vet inte om det går att säga att det år det har varit flest blev som bäst. Samtidigt vet jag att vi har fördubblats som parti. Vi är ett oerhört mycket större parti än när Jonas Sjöstedt blev vald. Det är en väldigt bra stämning i Vänsterpartiet, och vi tycker att vi är på väg åt rätt håll.
När Feministiskt perspektiv träffar Vänsterpartiets nyvalda partiordförande på riksdagskansliet är LO ännu enigt om ett nej till det avtal om tryggheten på arbetsmarknaden PTK och Svenskt näringsliv kommit överens om.
Men när Nooshi Dadgostar möter medierna är hon fortfarande inte övertygad.
– Processen går nu in i ett nytt skede där fler LO-förbund måste få säga sitt. Vi vill också lyssna in vad LO-ledningen har att säga, säger hon till Dagens nyheter.
Sedan dess har Kommunal och Metall ändrat uppfattning och ställt sig bakom vad som av förespråkarna börjat kallas historiskt, och ett nytt Saltsjöbadsavtal.
Anställningstryggheten är en viktig fråga för Nooshi Dadgostar. Hon nämner den i samma andetag som högerextrema vindar, pandemi och klimatkris. En fråga där regeringen valt att lägga sig i, till skillnad från när det gäller lönegapet mellan kvinno- och mansdominerade sektorer trots att parterna inte lyckats komma överens om effektiva lösningar.
– Jag är jättekritisk till att man har gått in politiskt och nu ska försämra anställningstryggheten för miljontals löntagare. Det har vi sagt att vi inte går med på. Kom ihåg att det hänger ihop. Vi hade ett USA-val där miljontals amerikaner inte haft en reallöneökning på decennier för att de har försämrat arbetsrättslagstiftningen så pass mycket och på olika sätt försökt motarbeta facket. Det slår över i lönefrågan. För att dämpa löneutvecklingen, går man på anställningstryggheten. Vi arbetar nu för att se till att hotell- och restaurangfacket som gick i mål nyligen med sitt avtal, de ska också ha en reallöneökning. Det ska också undersköterskor. De ska inte bara ha en timanställning och det hänger ihop.
Öppnade ögon
Men motsvarar verkligen de avtal som tecknats under hösten insikten om vilka som har de mest avgörande yrkena och behovet av förbättrade villkor?
– Trots att det varit en stor pandemi har vårdbiträden och renhållningsarbetare, butiksbiträden, fortsatt gå till jobbet. Utan dem läggs samhället ner. Det fungerar inte. Det rullar inte överhuvud taget för det är så viktiga yrken i hela vårt system och i våra liv. Här har vi väldigt många kvinnor, inte bara unga kvinnor, utan kvinnor i alla åldrar som går på mycket otrygga anställningar, som inte får trygga jobb. Nu såg vi en nyhet häromdagen i Stockholm, det är fortsatt bara timanställda i hemtjänsten och på äldreboendena.
Att detta, trots larmen, inte förändrats är Dadgostar väldigt kritisk till:
– Varför agerar inte politikerna? Det är sköra äldre som behöver hjälp och stöd. De behöver se samma ansikten. Jag har ju jobbat själv i hemtjänsten, jag vet att det är viktigt att det finns en kontinuitet, för att kunna känna tryggheten och kunna kräva skyddsutrustning. Det tycker jag visar på en skevhet i hur vi ser på en byggnadsarbetare eller en undersköterska. Båda behöver skyddsutrustning.
Varken bristerna eller kritiken är ny, men har åskådliggjorts av pandemin och hur svårt Sverige har att tackla smittspridningen.
– Det är viktigt och bra att vi har fått upp ögonen för det. Allihopa. För att det överhuvudtaget ska fungera, och för att vi ska kunna klara kriser, så behöver vi öka motståndskraften. Därför behövs det större satsningar i vården och i skolan och i omsorgen.
Ökat tryck
Medan det finns planer på att förstärka försvarsbudgeten med miljardbelopp flera år framöver, är tillskotten i välfärden tillfälliga trots krisinsikten. Något Vänsterpartiet uppmärksammat och kritiserat.
– Det här handlar inte om att det inte finns pengar. Jag menar, plötsligt gick det att göra en statsbudget med över 100 miljarder. Varför fanns det då inte större satsningar långsiktigt? Det här handlar om prioriteringar.
En majoritet av väljarna från vänster till höger har i många år ansett att vinstutdelning inte ska tillåtas inom skattefinansierad vård, skola och omsorg, enligt SOM-institutets återkommande opinionsmätningar. Nooshi Dadgostars uppfattning är att den opinionen har stärkts.
– Jag träffar ingen i dag som säger att svensk skola är i världsklass, på grund av privatiseringarna av skolan, hur den har slitits sönder och segregerat elever ifrån varandra och skapat jättestora problem. Ta alla privatiseringar i äldreomsorgen nu som är på tapeten. Då tjänar en undersköterska 2 000 kronor mindre i månaden hos de privata. Vi märker ju att det inte funkar. Ju mer tiden går, desto fler blir besvikna på att vi på mitten av 90-talet sa att nu ska vi lösa alla problem genom att privatisera bort vår välfärd. Så jag upplever att där finns ett ännu större tryck som bara växer.
Stark oro
Samtidigt finns det en uppgivenhet, just för att inget händer menar Dadgostar. När V drev frågan stenhårt under förra mandatperioden och regeringen lade fram en proposition för vinstbegränsning blev det nej i riksdagen. Oppositionspartierna inom dåvarande Alliansen fick stöd av SD.
– De borgerliga partierna är ju någon form av intresseföreningar för riskkapitalbolag och sitter ofta i knät på dem. De lyckades stoppa det, men jag upplever verkligen att de har inte ens sina egna väljare med sig här. Människor saknar sin trygghet. Att kunna lämna på den förskola som är närmast. Att kunna lämna även barn i grundskoleåldern på den skola som är närmast. Det är något med tryggheten. Det har blivit en ångest nu. Var ska vi ställa vårt barn i kö. Var ska mamma vara på äldreboende, det är en lång lång lista där alla börjar på a så att de ska komma högst upp.
– Detta skapar mycket stark oro för människor och det har ibland slagit över till en uppgivenhet. Det händer ingenting på golvet. Det ska vi se till att det ska göra nu. Vi kommer att göra allt vi kan för att det ska hända någonting.
Större bild
Och Dadgostar är övertygad om att frågan kan bli avgörande i nästa val:
– Ja för vi ska skapa en större berättelse och känsla av att politik kan förändra, att vi behöver hålla ihop. Det handlar om viktiga ekonomiska frågor, att det går att göra det här om vi bara går ihop. Vi behöver också prata om den större bilden av hur det skulle vara att ha en trygg skola. Det handlar inte bara om tekniken, att det inte ska göras den här procenthalten i vinst, utan det handlar om hela vårt samhälle och tilliten till varandra.
Efter januariöverenskommelsen är det Vänsterpartiet som fått igenom krav, bland annat en misstroendeomröstning och extra välfärdspengar, genom överenskommelser med M och KD som krävt stöd av SD. Inom partiet finns de som anser att strategin legitimerar SD, men det anser inte Nooshi Dadgostar.
– Det råder ingen konflikt i frågan om att vi inte accepterar rasism. Det är ett gift i vårt samhälle. Att ställa människor emot varandra – det är det sista vi vill göra. Vi vill ju förena människor för ett gemensamt mål, framåt. Det hoppas jag inte råder något tvivel om i vårt parti att vi aldrig kommer acceptera rasism.
Bild: Anna Tärnhuvud
Nooshi Dadgostar om:
REPRESENTATION
– Representation är en viktig fråga. Det som är ännu större och viktigare är hur folk känner inför våra förslag. Jag vill inte bara förbättra för mig själv jag vill förbättra för alla i hela Sverige. Nej. Vi jobbar ganska mycket med representation. Vi har till och med i våra stadgar att hälften ska vara kvinnor. Det är viktigt, men den ekonomiska makten i samhället är också väldigt viktig. Det hänger ihop.
KLASS:
– Vi vill lyfta de viktiga ekonomiska maktfrågorna. Det har jag saknat lite i politiken. Alltså var är pengarna? Var är resurserna? Det är viktigt både i familjen och i samhället. Jag behöver känna att jag har makten att flytta ifrån en våldsam man. Då behöver jag ha en hög sjukförsäkring eller en hög pension. Maktlösheten i att jag kan inte vara oberoende av min man kanske på ålderns höst skapar en enorm känsla av instängdhet. De här stora ekonomiska frågorna är centrala för makten i samhället. Polis och rättsprocess är också oerhört viktigt, men hänger ihop med det ekonomiska. Det vill vi påminna om.
PARTILEDARROLLEN
– Jag känner mig väldigt trygg i våra värderingar och vart vi är på väg. Och jag tycker ju om det här, jag vill förändra, det är så många som längtar efter något annat än det som är det politiska käbblet i dag, så jag tycker att vi har framtiden för oss.
INOMPARLAMENTARISKT SAMARBETE MELLAN FEMINISTER:
– Ibland hittar vi varandra över partigränserna och gör saker ihop. Det är bra om vi hittar varann och lyckas få igenom någonting.
UTOMPARLAMENTARISKA RÖRELSER:
– Det är väldigt lite som avgörs i argumentationen i riksdagens kammare. Allt hänger på vilket tryck vi har utifrån. Så det är viktigare än mycket annat, att vi har en stark utomparlamentarisk kraft som kan sätta press i de viktiga frågorna.
