”I vårt arbete i Medborgarnas coronakommission har vi gång på gång återkommit till personalens kunskaper, villkor och möjligheter som den mest centrala frågan för att lösa äldreomsorgskrisen”, skriver Eva Nikell inför presentationen av första delrapporten från regeringens coronakommission.
I dag, den 15 december publicerar regeringens coronakommission sin första delrapport. Vi som arbetar aktivt med Medborgarnas coronakommission ser med intresse fram emot att ta del av resultaten.
Sedan medborgarkommissionen bildades i juni har vi samlat in en lång rad vittnesmål, intervjuer, debattartiklar och forskningsrön som rör strukturer och villkor inom äldreomsorg och sjukvård. Vi har hållit seminarier och producerat filmer på temat. Allt finns på medborgarkommissionens webbplats.
På senare tid har fler bidrag kommit från myndigheter och fackförbund. Ivo-rapporten om bristen på individuell prövning av behandlingsformer för omsorgstagare på äldreboenden visar på en etisk och organisatorisk skandal.
Fackförbundet Kommunals rapport Pandemi på äldreboendet visar på samband mellan antal smittade i covid-19 och andel av personalstyrkan som varit tillfälligt anställda på osäkra villkor. Samband mellan brist på utbildning hos personalen och smittoläget visas också.
Det sägs ofta i debatten att det har saknats läkare och specialistsjuksköterskor i äldreomsorgen. Det är sant, men viktigare är kanske den långvariga bristen på välutbildad och kontinuerligt närvarande undersköterskor och vårdbiträden.
Många multisjuka äldre har problem med depression, undernäring, vätskebrist och andra vardagliga bekymmer. Det är vårdpersonalen ”på golvet” som kan se och förhindra att den typen av problem gör vårdtagarna till sköra offer för en viruspandemi.
Kommunals rapport beskriver hur styrningsfilosofin New public management – med ökade dokumentationskrav, prestationsbaserade ersättningsmodeller, standardiserade och minutstyrda arbetsmoment – har resulterat i fler visstidsanställda, ökat deltidsarbete och fler delade turer. Till nackdel både för personal och omsorgstagare.
Rapporten diskuterar även hur kommunernas upphandlingskrav präglas av så kallade ”kvalitetsutvecklingsprocesser” i stället för konkreta krav på andel tillsvidareanställda, andel utbildade etcetera. En SKL-analys från 2014 visar att enbart 7 procent av kommunernas upphandlingskrav var både mätbara och möjliga att kontrollera.
Kompetent administration och ledning värdesätts ofta högre än kompetent personal på golvet. Avsaknaden av en reglerad och gemensam undersköterskeutbildning och en skyddad yrkestitel har också medfört att personal anställts som undersköterskor utan att ha tillräcklig kompetens. Kommunals rapport beskriver en situation med ”inbyggd kompetensbrist” i äldreomsorgen.
I vårt arbete i Medborgarnas coronakommission har vi gång på gång återkommit till personalens kunskaper, villkor och möjligheter som den mest centrala frågan för att lösa äldreomsorgskrisen. Det finns många andra strukturella frågor att diskutera i sammanhanget, som ansvarsfördelningen mellan olika aktörer, effekterna av den fria etableringsrätten via Lov med mera, men att ta vara på personalens kunskaper och bidrag i arbetet är A och O.
Goda villkor för personalen är en arbetsrättslig fråga, och i allra högsta grad även en fråga om omsorgens resultat. Inga dokument eller kvalitetsprocesser i världen kan ersätta välutbildad, erfaren och kontinuerligt närvarande personal.
Medborgarnas coronakommission har i vår delrapport till regeringskommissionen krävt att en äldreomsorgslag införs, där äldres rättigheter definieras som ”rätten till en god levnadsnivå”. Kan en sådan lag, tillsammans med rimliga arbetsvillkor för personalen, resultera i en lösning på äldreomsorgskrisen?
