”På vilket sätt tänker ni er att ett namnbyte ska leda till en annan politik? Vilket innehåll är det egentligen som ni saknar?” Kim Silow Kallenberg har frågor till de som förespråkar att Feministiskt initiativ ska bli Klimatinitiativet.
Till att börja med vill jag välkomna er som nya (eller kanske nygamla) medlemmar i Feministiskt initiativ. En stor utmaning för Fi – precis som för andra politiska organisationer som befinner sig i marginalen av den parlamentariska politiken – är just att rekrytera och behålla medlemmar. Alla som vill engagera sig är därför varmt välkomna.
Det är dock en hel del av det ni skriver som gör mig som aktiv politiker i Fi förbryllad och som jag därför skulle vilja ha svar på. Det finns också annat som jag vill bemöta. Det handlar nog i grunden om hur ni ser på vad politik är. Är det i första hand yta eller är det innehåll?
För att ni ska förstå var jag kommer ifrån och utifrån vilken position jag talar så ska jag göra en liten utvikning. Jag har varit medlem i Fi sedan starten och aktiv medlem sedan 2014. Då var jag initiativtagare till att starta upp en medlemsgrupp i Gnesta, som sedan blev en kommunförening. Sedan valet 2018 har vi ett mandat i Gnesta kommunfullmäktige. Det mandatet har vi bland annat använt till att driva flera klimatpolitiska frågor. Vi har bland annat lagt motioner som syftar till att skydda den biologiska mångfalden i kommunen, om att införa vegetarisk mat som norm och om att utlysa nödläge för klimatet.
Vi har dock inte för en sekund tvekat inför att driva klimatpolitik med en feministisk analys som utgångspunkt. Jag ser heller ingen anledning till att ändra denna inställning, och menar att det är just den feministiska analysen som leder fram till det politiska utfall som jag tolkar det som att ni efterfrågar. Det vill säga en klimatpolitik som inkluderar en förståelse av globala orättvisor i sin utformning.
En klimatpolitik som baseras på principer om mänskliga rättigheter. Detta är redan grunden i den miljö- och klimatpolitik som Fi vill verka för och som står inskriven i partiprogrammet.
Politik behöver ju hela tiden uppdateras och förändras i takt med tiden, men jag menar att det senaste partiprogrammet från 2019 redan har en stabil grund att stå på i klimatpolitiska frågor. Det rosa och det gröna är redan tydligt sammankopplat.
Därför ställer jag mig undrande inför vilken förändring det är ni egentligen efterfrågar, vilket leder tillbaka till frågan om hur ni ser på politik. Är politik yta eller innehåll? På vilket sätt tänker ni er att ett namnbyte ska leda till en annan politik? Vilket innehåll är det egentligen som ni saknar?
En annan fråga är den att Fi är ett litet parti med ett litet reellt inflytande och att möjligheten att faktiskt bedriva denna politik är begränsad. Att slänga ut både barnet och badvattnet kommer dock inte att lösa det problemet.
Så till frågan om att locka väljare. Jag tänker att om namnet hade varit det mest centrala för att locka de väljare som vill se mer fokus på klimatet i politiken så borde Miljöpartiet ha växt betydligt redan i förra valet. Efter den torra sommaren 2018 fanns redan då en aktiv diskussion om frågorna (Fridays for future inleddes till exempel redan i augusti 2018).
Visst kan vi ägna oss åt de ytliga budskapen och politiska signalerna – men jag skulle önska att vi istället kunde lägga fokus på att göra politiken i praktiken.
