I sin första delrapport kommer regeringens kommission för jämställda livsinkomster fram till att offentliga stödåtgärder har stor betydelse, men inom samtliga politikområden är de ojämnt fördelade. I samband med att rapporten överlämnades till jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (MP) förra veckan, påminde kommissionens ordförande Lise Bergh om att det nationella målet om ekonomisk jämställdhet mellan kvinnor och män ännu är långtifrån ett faktum.

I lön är gapet enligt Medlingsinstitutets senaste siffror 9,9 procent. I kronor räknat motsvarar könsgapet över livscykeln 3,2 miljoner kronor. Begreppet livsinkomster omfattar huvudsakligen löner, transfereringar och kapitalinkomster. Procentuellt har kvinnor endast 77 procent av mäns livsinkomst, en siffra som inte förändrats på 25 år och som fått Lise Bergh och hennes medutredare – Mahmood Arai, professor i nationalekonomi, Sture Nordh, tidigare ordförande för TCO, samt reklamforskaren och författaren Nina Åkestam Wikner – att kalla sig en haverikommission.

– Sedan 70-talet har det funnits en stor bred uppslutning bakom visionen att kvinnor och män ska vara jämställda i livets alla skeden. Ett av delmålen som funnits sedan 2006 är att kvinnor och män ska ha samma möjlighet till betalt arbete som ger just ekonomisk jämställdhet livet ut. Det är ganska lång tid sedan målet antogs och i dag kan vi konstatera att ingenting egentligen hänt med kvinnors livsinkomster sedan 1995. Kvinnor har ungefär 25 procent lägre livsinkomster än män och det kallar vi i kommissionen för ett haveri för att vi hoppas kunna belysa vad som brister och komma med förslag som kan stärka upp arbetet för att nå delmålet om ekonomisk jämställdhet.

Pensionerna ojämställdhetens kvitto

I det första deluppdraget har kommissionen kartlagt och analyserat hur offentliga stödåtgärder fördelas, samt vilken information och vägledning myndigheter ger och hur deras arbete skulle kunna stärka ekonomisk jämställdhet mellan män och kvinnor. Varje år fördelas omfattande belopp i form av sådant som sjukpenning, föräldrapenning, bistånd, stöd till personer med funktionsnedsättning, stöd till företagande och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Och hur fördelningen ser ut påverkar i hög grad människors livsinkomster, konstaterar Lise Bergh.

– Vi ser till exempel att kvinnor, i större utsträckning än män, tar del av den typ av stödåtgärder som är inkomstprövade och oftare utgörs av ersättningar som kompenserar för inkomstbortfall, till exempel att kvinnor är mer frånvarande än män från arbetsmarknaden på grund av sjukfrånvaro och föräldraledighet. Det här framstår väldigt klart.

På kort sikt innebär detta en inkomstutjämning, men på lång sikt leder det till ojämställda livsinkomster eftersom män i större utsträckning får mer effektiva stöd i form av till exempel subventionerade anställningar eller stöd till näringsverksamhet.

– Därmed stärks mäns möjligheter att få inkomster både från arbete och kapital, konstaterar Bergh.

Till detta kommer att mäns högre kapitalinkomster beskattas med en lägre skattesats än arbetsinkomster:

– Även det här har en påverkan på den disponibla inkomsten, men den sker då via skattesedeln. Den slutliga pensionen blir ett kvitto på hur den rådande ojämställdheten påverkar kvinnors och mäns inkomster.

För att se vilken påverkan deras verksamhet har ur ett jämställdhetsperspektiv gjorde kommissionen en fördjupad analys av sex myndigheters arbete – Arbetsförmedlingen, CSN, Försäkringskassan, Migrationsverket Pensionsmyndigheten och Skatteverket. Förutom att det finns systematiska, osakliga och i många fall oförklarade könsskillnader i fördelningen av stödåtgärder hos myndigheterna, visade sig brister när det gäller att föra könsuppdelad statistik.

– Det här vill jag påstå är allvarligt därför att könsuppdelad statistik är en förutsättning för jämställdhetsanalyser. Utan könsuppdelad statistik kan vi inte tolka vilket utfall verksamheten har för kvinnor och män när det gäller ekonomisk jämställdhet, säger Lise Bergh som rekommenderar att myndigheterna omedelbart ser över brister i redovisningen och gör mer strukturerade och systematiska analyser av effekterna på kvinnors och mäns möjligheter till ekonomiska jämställdhet.

Dessutom är könsuppdelad statistik ett krav som myndigheterna har på sig enligt Sveriges förordning om officiell statistik.

Goda exempel bygger på styrning

Lise Bergh lyfter också fram att det finns goda exempel på transparenta och fördjupade jämställdhetsanalyser hos myndigheterna. Såväl Försäkringskassan som Arbetsförmedlingen kan visa upp arbete som minskar könsskillnader på områden där de haft särskilda regeringsuppdrag och konkret styrning av jämställdhetsarbetet. Mönstret är enligt Lise Bergh genomgående.

– Vi ser att riktade uppdrag från regeringen ger resultat. De myndigheter som har riktade uppdrag kopplat till jämställdhet för en viss del av verksamheten där informerar myndigheter och ger vägledning på de områdena i betydligt större utsträckning än vad de gör i andra delar av sin verksamhet.

Ett konkret exempel är Försäkringskassan, som ska verka för ett jämställt användande av föräldrapenningen:

– Där gör de ett informationsarbete och vägleder i alla sina kanaler för att kommunicera med medborgarna. Men den här typen av information ser vi inte på andra områden av Försäkringskassans verksamhet, till exempel omvårdnadsbidrag som berör föräldrar, trots att det uttaget också påverkar inkomsten. Så det är ganska tydligt att specifika uppdrag ger en bättre analys och bättre verksamhet ur jämställdhetssynpunkt.

Betydelsen av regeringens styrning blev tydlig när Kristdemokraterna ledde socialdepartementet på alliansregeringens tid, och bakom ryggen på dåvarande jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (L) smygavskaffade målet om att främja jämställt uttag av föräldraförsäkringen. Åsa Lindhagen ser i dagsläget goda möjligheter att stärka styrningen genom specifika uppdrag till myndigheterna framöver.

– Där kan jag känna mig trygg med att vara i en feministisk regering. Jag är inte så orolig att socialdepartementet ska börja skruva på det och ta bort ordet främja till exempel. Det behöver jag inte ligga sömnlös över om nätterna.

Motstånd mot riktad information

Samtidigt berättar Lise Bergh att kommissionen mött inställningen att myndigheters neutralitet och objektivitet riskerar att åsidosättas om de ger särskild information till kvinnor och män, eller informerar med jämställdhetsperspektiv. Enligt såväl studier som kommissionens analys finns tydliga belägg för att jämställdhet kräver aktiva insatser. Därför rekommenderar kommissionen att regeringen ser över om uppdrag att informera och vägleda ur ett jämställdhetsperspektiv kan förtydligas inom myndigheternas jämställdhetsintegreringsuppdrag.

– Det finns inget förbud att rikta information till olika grupper, betonar Bergh.

Hur mycket påverkar den här inställningen myndigheternas jämställdhetsarbete?

– Jag vågar inte säga hur stort det här motståndet är men vi hör resonemanget då och då. Vi kommer nu under våren att göra pilotstudier hos några av myndigheterna. Då kan vi säkert komma närmare det här. Vi måste också i kommande förslag och rekommendationer vara tydliga med att information ska ges ur ett jämställdhetsperspektiv.

I en bilaga lyfter kommissionen jämställd etablering som ett strategiskt viktigt område. Där framgår att kvinnor som är nyanlända i Sverige eller har funktionsnedsättning på lösa grunder bedöms som mindre anställningsbara än män i motsvarande situation. Därför ges kvinnorna mindre adekvat stöd.

– Utrikesfödda män matchas i större utsträckning mot arbetsmarknadsnära insatser än utrikes födda kvinnor. Det förstår var och en att det leder till ojämställda livsinkomster i slutänden, säger Lise Bergh.

Genom specifika insatser i form av förändrade arbetssätt och förbättrad uppföljning menar hon att jämställdheten kan öka och den pågående könsdiskrimineringen minska.

Pengar är makt

För att utforma effektiva åtgärder behövs könsuppdelad statistik. Men trots att det är ett krav som riksdagen ställer på myndigheterna kan alltså jämställdhetsministern inte räkna med att myndigheterna för sådan.

– Det är klart att jag reagerar på det. Jämställdhetsintegrering är ju regeringens huvudsakliga strategi sedan 1994, så det har förenat oss över partigränser under många, många år. Statistik är en grund till att komma åt ojämställdhet. Så det är klart att det är väldigt viktigt att myndigheterna jobbar med det, säger Åsa Lindhagen, som har förståelse för att kommissionen ser sitt arbete som en haveriutredning.

– Det här är en av de viktigaste jämställdhetsfrågor vi har i samhället. Pengar är makt och makt ska fördelas jämställt.

Riktad information som främjar jämställdhet därför intressant enligt Lindhagen:

– Det skulle vara ett stort och betydelsefullt steg bara att ha neutral information till alla. Ytterligare ett steg är om vi ska ha riktad information till kvinnor till män.

Hur bedömer du möjligheterna att expandera regeringsuppdragen så att de verkligen omfattar alla politikområden och insatser som påverkar människors livsinkomster?

– Jag ser goda möjligheter att kunna ge nya uppdrag. Vi har Jämställdhet i myndigheter, Jim-programmet, till exempel. Statskontoret har utvärderat det och där finns möjligheter att skruva och göra ännu bättre. Det har stor betydelse att vi ger uppdrag och är tydliga.

– Och vi har ju den här kommissionen nu för att få hjälp. Nu får vi analysera det här på departementet och se vad regeringen kan göra.

Hela haverikommissionens uppdrag ska slutredovisas i december.