Trots att sju personer, varav militärer och anställda vid vattenkraftsbolaget DESA, år 2018 dömdes för att ha varit del av den dödspatrull som utförde attacken, menar de närstående att de verkliga hjärnorna bakom mordet på Berta Cáceres fortfarande går fria.

Enligt människorättsaktivister som är engagerade i kampen för urfolksrättigheter i Honduras handlar det här om ett politiskt mord. Situationen i det våldsamma landet har varit mycket svår sedan statskuppen 2009.

På pappret är Honduras en demokrati som traditionellt dominerats av två konservativa partier. Trots övergång till civilt styre 1982 har militären fortsatt att ha inflytande, vilket inte minst statskuppen 2009 visade, skriver Utrikespolitiska institutet i sin landguide.




Samma människorättsorganisationer som driver frågan om rättvisa för Cáceres, menar också att Honduras korrupta styre möjliggörs genom omvärldens erkännande av detta styre.


Global bestörtning efter mordet

Berta Cáceres var lenca-ledare och grundare av urfolksorganisationen COPINH. År 2015 tilldelades hon Goldmans miljöpris, ibland kallat ”det gröna nobelpriset”, för sin kamp mot dammprojektet Agua Zarca. Innan mordet hade hon rapporterat otaliga dödshot och uppmärksammat internationella människorättsdelegater om att hennes namn fanns på en dödslista.

Hennes engagemang för lenca-folket, som hon själv tillhörde, och frågor som rör miljö och mänskliga rättigheter var internationellt välkänt och nyheten om mordet spreds snabbt över världen.

I grannlandet Guatemala, ett annat land där urbefolkningen är stor, och där förtryck och förföljelse av de mayaaktivister som motsäger sig gruv- och vattenkraftprojekt är konstant, var det många som visade bestörtning efter mordet.

– Det är uppseendeväckande att en urfolksledare som var internationellt känd och hade ett stort internationellt nätverk sköts till döds, sade Francisco Rocael från Rådet för mayafolket (Consejo de los Pueblos Maya, CPO) kort efter mordet.

Händelsen spädde på den rädsla som många aktiva urfolksledare som organiserar och uttalar sig i frågor som rör multinationella företags gruvdrift och dammbyggen alltid kämpar med att hålla ifrån sig.

Ohållbar situation

Berta Cáceres dotter Bertha Zúñiga Cáceres berättade att Cáceres hade levt under hot under så många år att det nästan hade blivit ett normalt inslag i vardagen. 2013, då kampen mot Agua Zarca gav framgångar och hon tillfälligt lyckades stoppa projektet, intensifierades hoten och trakasserierna.

– Jag trodde faktiskt att de för första gången, efter åratal av otaliga anmälningar, skulle inleda en brottsundersökning för att få ett slut på det, för situationen var nästan ohållbar, men istället dödade de henne, sade Bertha Zúñiga Cáceres några månader efter mordet.

Hon tillade:

– De personer i Honduras som försvarar marken är inte värda något och deras liv kan inte garanteras.

Tillsammans med övriga syskon har Bertha Zúñiga Cáceres tagit över aktivistrollen, som har gått i arv från mormodern, Austra Bertha Flores Lopez.

– Mordet har inneburit att kampen som Berta Cáceres förde har intensifierats för min del, särskilt det juridiska åtagandet, men även på ett organisatoriskt plan i COPINH, säger hon.

Berta Cáceres med sin mor Austra Bertha Flores Lopez.

Minst en av de dömda personerna var en tidigare anställd på företaget som drev dammprojektet Agua Zarca och en annan hade beteckningen major i den honduranska armén.

– Det är en signal om kopplingen mellan företagets intressen och staten, sade Zúñiga Cáceres.

Hon och hennes tre systrar har under alla år krävt att utredningen inte stannar där utan fortsätter tills huvudaktörerna, det vill säga de som beställde mordet, ställs inför rätta.




Utmanade eliter och investerare

Den 21 juni 2016 publicerade The Guardian en artikel, i vilken det framkommer att den mördade miljökämpen fanns med på en dödslista som distribuerades till USA-utbildade honduranska specialförband månader före hennes död. Det hävdar, enligt The Guardian, en tidigare honduransk soldat, förste sergeant Rodrigo Crúz som i samtal med tidningen säger att han är hundra procent säker på att Berta Cáceres dödades av armén.

Mordet på Cáceres har fått stor uppmärksamhet och skildras bland annat i nyutkomna boken Who killed Berta Cáceres? Dams, death squads, and an indigenous defender’s battle for the planet av den brittiska journalisten Nina Lakhani.




Under tjugo år stod Berta Cáceres orädd och outtröttligt upp för Lenca-folkets rätt till mark och till ett värdigt liv. Hon utmanade därmed den regionala ekonomiska eliten och de utländska investerare som ökade sin närvaro i Honduras, vilket gjorde henne till måltavla för ständiga dödshot och attentat. 


Cáceres var även en framträdande talesperson för civilsamhället i samband med statskuppen 2009 mot president Manuel Zelaya. I otaliga presskonferenser fördömde hon kuppen och vittnade om de brott mot mänskliga rättigheter som ständigt pågick. Trots hot och en påfallande hög militär närvaro på gatorna i huvudstaden Tegucigalpa jobbade hon och flera andra människorättsaktivister dygnet runt för att ge presskonferenser och skicka ut pressmeddelanden till omvärlden. De ville visa vad som faktiskt hände och ge en motbild till den som spreds via nationella och internationella medier.

Då var det inte många som skrev under på att det handlade om en statskupp, men i efterhand har det kommit fram att Hillary Clinton, som då var utrikesminister, och USA – som historiskt har haft och fortfarande har en hög militär närvaro i landet – i allra högsta grad hade ett finger med i spelet för att manövrera bort Zelaya och backa upp den regering som därefter tillträdde.

Rasistiskt system

Åren efteråt ökade koncessionerna, för gruvdrift och dammbyggen, till multinationella företag, bland annat på grund av att en ny gruvlag antogs, vilken gynnade utländska investeringar. I takt med att projekten blev praktisk verklighet ökade konflikterna mellan staten, företagen och lokalbefolkningen på de platser där projekten genomfördes.

Minst hundra aktivister mördades mellan 2010, året efter att den folkvalda presidenten, Zelaya, avsattes, och 2014, enligt den brittiska organisationen Global witness.

Men det var först när Berta Cáceres tillsammans med Lenca-folket lyckades få internationella investerare, såsom kinesiskt statsägda Sinohydro– världens största vattenkraftföretag – och Världsbanken, att dra sig ur det planerade vattenkraftsprojektet Agua Zarca i den för Lenca-folket heliga Guacarque-floden i Rio Blanco, som hon måste ha blivit ett så allvarligt hot att hon måste utraderas.

”Det är mycket troligt att mordet är kopplat till hennes arbete med att försvara urfolket Lencas mänskliga rättigheter”, sade FN:s urfolksrapportör, Victoria Tauli-Corpuz i ett pressmeddelande i samband med mordet.

Cáceres beskrev problemen i en intervju i The Guardian i samband med att hon mottog Goldmans miljöpris:

”Det handlar om flera hundra år av missförhållanden – en produkt av dominans. Det handlar om ett rasistiskt system som upprätthåller och reproducerar sig självt.” Hon påpekade också att den ”politiska, ekonomiska och sociala situationen i Honduras ständigt försvåras” med bland annat ”våldsamt förtryck och militarisering” som följd.”

Ett helt folks kamp

Honduras har beskrivits som världens farligaste land sett till antalet mord per capita. Just morden på miljöaktivister i utvinningsindustrins kölvatten har ökat dramatiskt det senaste decenniet och det finns inget som tyder på att utvecklingen är på väg att vända. Men våldet är mer generaliserat och även kopplat till gängkriminalitet. Tiotusentals människor har lämnat landet. Många har sett tv-bilder på de migrantkaravaner som rört sig norrut, och flera gånger slagits ner med brutalt våld.

Att skipa rättvisa i fallet Berta Cáceres innebär, för Bertha Zúñiga Cáceres och hennes systrar, även att rädda minnet av vem Berta Cáceres var. En viktig del av detta, som ofta osynliggörs när hon benämns miljöaktivist eller människorättsförvarare, handlar om att hon tillhörde urfolket lenca.

”Men det här är inte bara Bertas dotters kamp, utan ett helt folks, som törstar efter rättvisa, och som jag litar på har visdom nog för att göra sig fria.”, skriver Bertha Zúñiga Cáceres på sociala medier på årsdagen för mordet.