”Framgång på jämställdhetsområdet och för kvinnors rätt till sin kropp och sitt liv är inte för alltid vunnen, den måste ständigt försvaras mot de krafter som vill tillbaka till dåtiden”, skriver Carina Nilsson och Pethra Ängquist, S-kvinnor Malmö, på internationella kvinnodagen.
Låt oss uppmärksamma internationella kvinnodagen, 8 mars, med en påminnelse om hur kvinnors rättigheter till att få styra över sin egen kropp och sitt liv har sett ut. I Polen hotas aborträtten och i våra svenska arkiv hittar vi kvinnors berättelser som hjälper oss att förstå hur kvinnor fått lida i historien.
Där hittar vi berättelserna om kvinnor som födde så kallade oäkta barn och fick sitta och skämmas på en skampall i kyrkan under söndagens gudstjänst. Kvinnor som födde i lönndom vilket ibland ledde till att både barn och moder dog. Kvinnor som blev dömda till långa straff för fosterfördrivning. Läkekunniga som utövat abort och fått tillbringa resten av livet i fängelse. Från vittnesmålen kan vi i vår tid dra lärdom av hur vi inte vill att ett samhälle ska se ut.
Det dröjde så länge som till 1974 innan en svensk abortlagstiftning trädde i kraft och som satte kvinnans vilja först. Hela historien fram till dess är full med kvinnor vars liv kom att ändas eller totalt förändras på grund av ett kort ögonblick, ett samlag som i bästa fall byggde på kärlek och närhet men ofta handlade om maktutövning, våldtäkt, incest och skedde under hot.
Dessa kvinnor och flickor ägde inte rätten till sin egen kropp, det var patriarkatet och en lagstiftning skriven av män som styrde. Då handlade det om Bengta, Anna, Elvira, Johanna och Elin och senare kvinnor som Ing-Britt, Marianne, Anne-Marie och Gunnel, de ägde inte rätten till sin egen kropp före 1974 i Sverige.
Nu i Polen 2021 handlar det om Maria, Krystyna, Teresa, Zofia och Elzbieta. Den rätt som kvinnorna har ägt sedan lång tid tillbaka har nu i stort sett tagits ifrån dem. I 1960-talets Sverige då abortlagstiftningen var mycket restriktiv, tvingades kvinnor åka till Polen för att göra abort. I dag är Polen ett av de mest restriktiva länderna i Europa när det gäller abort.
Precis som under hela historien kommer aborter att utföras i smyg, och kvinnor riskerar att dö. Det politiska partiet Lag och rättvisa, har fått makt i Polen de senaste åren och i Sverige ser vi Sverigedemokraterna (SD) med i huvudsak manliga företrädare och en konservativ politik som alltmer har fått fotfäste.
I Sverige blev abortfrågan mycket uppmärksammad i valrörelsen 2018, då SD lyfte fram att de vill begränsa aborträtten och det talades om ”samvetsfrihet” för barnmorskor som vägrade utföra abort. Att SD är ett kvinnofientligt och bakåtsträvande parti blev tydligt, men när det ledde till att väljarsiffrorna sjönk, ändrade SD fort riktning. Inställningen ligger dock kvar och pyr och kan säkert blossa upp igen när tillfället känns rätt för partiet.
Framgång på jämställdhetsområdet och för kvinnors rätt till sin kropp och sitt liv är inte för alltid vunnen, den måste ständigt försvaras mot de krafter som vill tillbaka till dåtiden. Vill vi ha det så vi kvinnor? Alla dessa som stred för vår sak, ska deras arbete vara förgäves? Det som händer i Polen sker på grund av de nationalistiska och konservativa strömningar som började så smått för ett tiotal år sedan och som nu är verklighet i lagstiftningen.
Vi socialdemokrater står upp för kvinnors rätt till sin kropp nationellt och internationellt. Oavsett vilka populistiska vindar som drar över oss. Vi måste lära av historien och vår omvärld, det som hände 2020 i Polen, låt det inte hända i Sverige!
