”Vittnesmålen, som beskriver systematisk användning av våldtäkt och annan sexuell tortyr i lägren, är extremt tunga att läsa.” Jytte Guteland (S) om den kinesiska statens brott mot uigurers mänskliga rättigheter och behovet av stärkt feministisk utrikespolitik.
Den internationella solidariteten med utsatta kvinnor i konflikter borde finnas med högst på agendan, vid varje utrikesdeklaration. Användandet av sexuellt våld i konflikter är ett av de grymmaste, mest förnedrande vapen som finns. Våldtäkt har därför använts som vapen mot kvinnor i konflikter så länge någon kan minnas.
Sexuellt våld fyller ofta den utsatta kvinnan med starka känslor av skam och förnedring. Offret tar ofta på sig skulden själv, och får inte tillräckligt med stöd från omgivningen. Förutom våldtäkter är påtvingade äktenskap, sexuellt slaveri, tvångsaborter och sterilisering exempel på hur sexuellt våld används mot människor i konfliktområden. Det är en särskilt diabolisk strategi för att demoralisera fienden och destabilisera etniska grupper.
Andra världskriget brukar nämnas som det krig när systematiska våldtäkter blev ett utbrett fenomen. På 90-talet vet vi att det var utbrett i kriget på Balkan och i Rwanda. På senare tid har uppmärksamheten varit stor på det sexuella våldet som förekommit under konflikten i Kongo.
Nyligen avslöjade BBC att sexuellt våld används på ett systematiskt sätt mot kvinnor i den kinesiska minoritetsgruppen uigurer.
I de så kallade ”omskolningslägren” som den kinesiska staten har upprättat har det sen 2014 rapporterats om mängder av brott mot uigurernas mänskliga rättigheter i och omkring Xinjangprovinsen. Vittnesmålen, som beskriver systematisk användning av våldtäkt och annan sexuell tortyr i lägren, är extremt tunga att läsa.
Enligt uppskattningar så har mer än en miljon män och kvinnor hållits fängslade i dessa läger där de utsätts för massövervakning, indoktrinering och tvångssteriliseringar. Nu också organiserade system för gruppvåldtäkter, sexuellt våld och sexuell tortyr. Vittnesmålen kommer från kvinnor som inte längre befinner sig i Kina.
Även om det kommer ut väldigt lite information om vad som pågår, så vet vi tillräckligt för att förstå att detta rör sig om av den kinesiska ledningen sanktionerat sexuellt våld som en del av vad USA, Kanada och Nederländerna kallar ett folkmord på uigurerna.
Det internationella arbetet för kvinnors rättigheter fortsätter. Vi har alla ett ansvar att synliggöra och fördöma detta grymma vapen vid varje tillfälle som ges. Arbetet med en feministisk utrikespolitik behöver stärkas och omfatta fler nivåer. Sanningen är ju att ingen av oss kan vara riktigt fri förrän alla är fria.
