Under det gångna decenniet har andelen kvinnor i de svenska börsbolagens ledningsgrupper ökat med två tredjedelar, antalet kvinnor på vd-poster mer än fördubblats och fyra gånger fler av bolagen är jämställda. Men: utvecklingskurvan har planat ut helt. Det visar Stiftelsen Allbrights vårrapport Mycket gjort. Mest kvar. som släpptes på internationella kvinnodagen, 8 mars.

En stor del av utvecklingen ägde rum i början av 2010-talet. De senaste fem åren har dock andelen kvinnor i storbolagens ledningsgrupper legat still på en fjärdedel, och land efter land kommer ikapp eller går om. Enligt Allbrights prognos riskerar Sverige snart att ligga sämst till i Norden och tillhöra den sämre halvan i Europa.

Gamla meriter

Det som var en framsynt nivå 2015 är nu i mittfåran. Andra nordiska länder har en fortsatt utvecklingskurva i jämställd riktning, medan det svenska näringslivets siffror landar i ett rakt streck. Feministiskt perspektiv frågade Amanda Lundeteg, vd för stiftelsen Allbright, vad orsaken kan vara.

– I samband med den senaste temperaturmätningen i höstas lyfte vi att coronapandemin bromsat börsbolagens framsteg. Nu när vi tittar på de nordiska länderna går det fortfarande framåt för våra grannländer, så vi är inte säkra på pandemikopplingen längre, säger hon och framhåller att grannländerna tycks vara bättre på att hantera kris och mångfaldsarbete samtidigt.

Lundeteg påminner även om supervalåret 2014, då debatten med Feministiskt initiativ var intensiv och mycket hände politiskt.

– Vi hade fortfarande ett kvoteringshot, som förvisso påverkar styrelserna, men det diskuterades jämställdhet och ledarskap på ett annat sätt. Nu har debatten falnat. Det påverkar jättemycket att vi inte jobbar lika aktivt med frågorna. Vi har nöjt oss med att vara mediokra och lever lite på gamla meriter, men självbilden att vi är så bra på de här frågorna rimmar illa med verkligheten.

Med rankningarna som grund talas det ofta om länder i termer av att de är mer eller mindre jämställda, vilket enligt Amanda Lundeteg kan vara ett tveeggat svärd:

– Det blir nästan kontraproduktivt att prata om bäst och sämst. Sverige tillhör länderna som sticker ut och är i framkant, men då är vi ändå bäst av de sämsta, för inget land är bra på de här frågorna. Samtidigt har listorna där man jämför sig effekt. Ofta blir de en väckarklocka.

Het potatis

Sedan en tid förespråkar Allbright insamling av statistik om diskriminering på fler grunder än kön.

– Det är en het potatis och jag uppfattar att det svenska näringslivet är engagerat i den frågan. Vi menar att precis som statistik om kön hjälpt oss att ta jämställdhetskliv kan statistik om andra diskrimineringsgrunder hjälpa oss att ta mångfaldskliv.

Jämlikhetsdata förespråkas även av Amnesty, och har börjat användas av fackförbundet DIK. Metoden är omgärdad av både förhoppningar och farhågor. En del av kritikerna tillhör minoriteter som historiskt och i nutid utsatts för rasistisk registrering och profilering av statliga myndigheter.

– Det ska man ha respekt för, men den metod vi slår ett slag för syftar helt enkelt till att göra det man gjort med kön: ta reda på orättvisor. Det är ett etiskt, vetenskapligt och rättssäkert sätt att kartlägga grupptillhörighet som bygger på anonymitet, självidentifikation och frivillighet. Ingen ska bestämma att du är svart, brun eller vit, utan personen som svarar uppger det. Och ingen data ska kunna kopplas till individer, utan statistiken belyser strukturer, förklarar Amanda Lundeteg.

EU och FN kritiserar återkommande Sverige för att relevant kunskap och statistik om olika minoriteters situation inte samlas in, vilket osynliggör diskriminering och gör det svårt att följa upp effekterna av åtgärder mot diskriminering. Den statistik som SCB samlar in handlar om utländsk bakgrund, och har använts i en del Allbright-rapporter.

– Problemet med utländsk bakgrund är att det inte säger så mycket om du själv är utlandsfödd eller har två föräldrar som är det eftersom diskrimineringen ofta handlar om hudfärg eller utländskt klingande namn. Det vore bättre om man kunde titta på de parametrarna, säger Amanda Lundeteg.

Pressar på

I samarbeten med enskilda bolag kartlägger Allbright redan representation med avstamp i jämlikhetsdata. Att debatten spelar roll märktes inte minst i samband med #blacklivesmatter-rörelsens manifestationer förra sommaren. Sedan dess har Allbright börjat få förfrågningar från börsbolag som vill ha hjälp med att arbeta antirasistiskt, berättar Amanda Lundeteg:

– Man vet inte riktigt hur, har inte heller begreppsapparaten och är rädda för att göra fel.

Förra året togs frågor om representativitet bortom kön för första gången med i urvalsprocessen till Allbright-priset. Då blev det ändå bara jämställdhet som belönades, eftersom inget av bolagen levde upp till andra kriterier. Än.

– Det är ett sätt att medvetandegöra och pressa på. Jag hoppas att fler aktörer vågar vara öppna med att de gör det här. Många är fortfarande rädda för att få kritik, säger Amanda Lundeteg, som dock noterat att världens största kapitalförvaltare, Blackrock, i januari gick ut med att de kommer ställa krav på etnisk mångfald i styrelser för bolagen de investerar i:

– Min spaning 2021 är att fler kommer vara öppna med att man använder den här metoden.