Inför kongressen 26-28 mars har Feministiskt initiativs valberedning nominerat två kandidater att leda partiet in i framtiden och stundande valrörelse. Sittande partiledare Farida Al-abani och nykomlingen Teysir Subhi har fått valberedningens förtroende. Samtidigt kvarstår en öppning för tre partiledare i och med Joakim Månsson Bengtssons fortsatta kandidatur.
Joakim Månsson Bengtsson, socialpolitisk talesperson, 28 år, Lund.
Hjärtefrågor:
Klimatpolitiken och att mänskliga rättigheter ska respekteras för alla. Att sätta frågor om hemlösas situation och hur hemlösheten kan bekämpas på agendan är något jag vill som företrädare för partiet.
Varför kandiderar du?
– Det korta svaret är att jag älskar partiet. Vi gör skillnad där vi finns och jag vet att vi kan sprida de goda exemplen nationellt och det vill jag gärna vara med och göra. Jag har själv varit kommunpolitiker och fått igenom en motion rörande ensamkommandes asylprocess som jag ser att stora delar av landet hade behövt få igenom. Jag vill nå ut och skapa engagemang i regioner och kommuner där vi inte finns i dag så att vi kanske kommer finnas där efter nästa val. Och nå ut till så många som möjligt så att vi blir en större medlemsorganisation igen.
– Vi är absolut inte en superliten organisation i dag, vi har många medlemmar men vi kan bli ännu större. Drömmen är ju givetvis att få samma kraft som under 2014, då var vi en stor rörelse och vi kan nå dit igen för vi behövs lika mycket nu som då.
Är det på lokalpolitisk nivå som satsningarna bör ligga?
– Ja, jag skulle säga att vi alla tre som kandiderar är ganska överens om det, att vi måste bygga en organisation bottom up så att säga. När vi får fler medlemsgrupper och mandat i kommuner och regioner kommer fler se vad vi faktiskt kan göra för skillnad för lokalsamhället och vården och äldreomsorgen, som ju är regionala frågor. Då kommer vi sprida oss och få tillräckligt mycket röster så att vi till slut sitter i riksdagen, och vi ska tillbaka till EU-parlamentet. Det blir som ringar på vattnet.
Vad krävs för att bygga upp en bred organisation?
– Jag tror att fokus måste vara att synas och höras så mycket det bara går, så att folk inte tror på det som vissa medier skriver, att vi har gått bakåt jättemycket och blivit ett mindre parti, för det har vi inte. Vi är en växande rörelse och vi måste visa att det gör skillnad när feminister sitter i de beslutsfattande rummen. Det är så vi förvaltar förtroendet, men det är också så vi skapar förtroende där vi i dag inte finns.
Hur ska ni nå ut?
– Vi ska såklart fortsätta att använda de digitala plattformarna där vi ett tag faktiskt var ledande. Sedan tror jag mycket på att bjuda in sig själv, till samtal och intervjuer. Jag tror att vi kan bli ännu bättre på att inte bara vara reaktiva, utan också ta initiativ, väcka frågor och komma med konstruktiva förslag. Och vi måste vara duktigare på att profilera både partiledare och kommunpolitiker.
I framtidskommissionens rapport lyfts bland annat vikten av en ”skarp och vardagsnära kommunikation”. Hur ska ni åstadkomma det?
– Jag tror att man alltid ska tänka på tillgängligheten när man pratar, så att man förklarar vad till exempel intersektionalitet innebär och att det sätts i en kontext som är lätt att förstå. Vi kan bli tydligare och mer tillgängliga i vår kommunikation.
Vad tycker du om förslagen om att byta namn eller partibeteckning till klimatinitiativet?
– Jag har all respekt för Gudrun (Schyman, reds anm) och jag tycker det är roligt att man tar initiativ, det visar på ett engagemang, men jag tror inte på själva förslaget, och det är utifrån att vi vet att kontinuitet är viktigt för att skapa tillit. Fi har fått förtroende i 13 kommuner varav en också är region och det förtroendet ska förvaltas. Jag är också inriktad på att vi ska bygga brett i kommuner och regioner och jag tror att förslaget om KI är mer inriktat på att vi ska in i riksdagen nu.
– Jag förstår allvaret i klimatfrågan, men vi måste hålla många bollar i luften samtidigt och jag ser att Feministiskt Initiativ som vi formar det nu kan det. Jag tycker ändå att man måste ta allvarligt på förslagen för det visar på en stark vilja inom Fi att klimatpolitiken måste prioriteras. Jag tror att det är klokt att bjuda in aktiva i miljörörelsen till politiken men det tänker jag kan göras utan att ändra partibeteckning eller öppna listorna.
Du ställer upp vid sidan av valberedningens två nomineringar, vad ser du för fördelar med att vara tre partiledare?
– Jag har fullt förtroende för både Teysir och Farida men jag ser det som gynnande för vårt parti om vi är tre partiledare. Både för att vi gör detta på ideell basis, men jag ser också att vi kan nå fler om vi är fler. Jag tror att vi kompletterar varandra på ett så otroligt bra vis, både kompetensmässigt och utifrån våra erfarenheter och representationsmässigt. Jag vet att valberedningen har mycket makt och att många lyssnar till deras förslag, men det har hänt förut att kongressen har gått emot valberedningen och jag hoppas på det i detta fallet också.
Teysir Subhi, civilpolitisk talesperson, 33 år, Göteborg.
Hjärtefrågor:
Rätten till en trygg bostad och så är vården är en jättestor och viktig fråga som jag följer på nära håll eftersom min mamma har arbetat som undersköterska i 40 år. Pandemin avslöjar hur katastrofala villkoren är och hur det skiljer sig åt från region till region. Jag vill ta tillbaka välfärdsstaten för vi ser att ju mer välfärden luckras upp och försämras, desto mer växer nationalistiska, rasistiska och fascistiska stämningar i landet.
Varför kandiderar du?
– Det var inte något jag hade tänkt på när jag gick med i Fi, men när olika röster tog upp det med mig började jag höra mig för. Jag tycker det är viktigt att veta och undersöka varför någon tycker att man ska få en nominering, och jag såg att den riktning som jag vill att vi tar stämmer bra överens med vad många i partiet känner just nu. Även om jag inte har den längsta erfarenheten i partiet så tror jag att jag förhoppningsvis har kvaliteter som ändå kan stötta arbetet för att ta den riktningen.
Vilken riktning är det?
– Jag tror det är viktigt att vi blir mer ideologiska och att vi förstår att det viktigaste just nu är att skapa en stark organisation. Jag tror verkligen att vägen till riksdagen går via kommunerna, jag tycker att både väljare och även folk som har varit i partiet lite har glömt den här viktiga långsiktigheten som egentligen alla partier som sitter i riksdagen någon gång har varit tvungna att genomgå. Vi måste lyfta det arbete som vi nu gör i 13 kommuner och vara duktigare på att visa att vi verkligen förändrar människors vardag.
– Sedan vill jag också arbeta för att vi ska vara så tydliga som möjligt, vi har uppfattats som otydliga och ibland till och med elitistiska. Vi måste kunna presentera en konkret vision om det samhälle som vi vill ha. Jag är en väldigt resultatinriktad person, jag älskar såklart ideologiska debatter och diskussioner, men jag tror att det är viktigt att inte stanna där och det känner jag att vi lite har gjort inom Fi. Många håller med oss om att vi behövs men om vi inte visar vilka konkreta förändringar det skapar för människors vardag så förstår jag att man inte vågar rösta på oss. Så mina största ambitioner är att konkretisera så mycket som möjligt och att försöka bygga en stark organisation tillsammans.
Hur ska ni bli tydligare i er kommunikation?
– Jag tror det är viktigt att prata med vanliga människor där ute. Jag har varit i kontakt med väldigt många till exempel ute i förorterna i Göteborg som inte alls var representerade bland våra väljare. Det har varit ett jättestort glapp mellan oss, vilket är lite konstigt tycker jag för vår politik behövs ju i missgynnade områden. Och det har varit min kritik från början, att det är ingen idé att prata till de redan frälsta utan vi måste nå utanför våra filterbubblor och då måste vi också ha ett vardagligt språk som är lätt att förstå.
Vad tycker du om förslagen om att byta namn eller partibeteckning till klimatinitiativet?
– Jag kan inte bli annat än upprörd faktiskt, för jag tycker ju att vi har den mest radikala klimatpolitiken redan som det är. Jag blir upprörd som svart kvinna när någon säger, men nu lägger vi antirasismen och feminismen åt sidan – det kan man ju göra om man är en privilegierad person och inte behöver oroa sig för saker som rasism, men på ett personligt plan blir jag väldigt ledsen för då har man inte förstått hur allt hänger ihop. Min mamma kommer från Sudan och där ser man hur klimatförändringarna redan drabbar människor i tredje världen.
– Ju svårare konsekvenser vi får på grund av klimatförändringarna desto mer kommer klyftorna också att växa mellan tredje världen och den rika världen. Klimatfrågan har aldrig varit fredad från rasistiska strukturer, till exempel tycker jag det är jättebra man pratar om begreppet ekofascism. Det är därför behöver vi det här intersektionella tänket där feminism, antirasism och klimatfrågor går hand i hand. Jag vill gå till riksdagen med Fi, med vår ideologi, som jag anser är den bästa politiken för klimatet, mot patriarkala strukturer och för ett antirasistiskt samhälle.
Två eller tre partiledare?
– Jag tycker det är jättebra att det finns en öppning för tre, men själv har jag jättestor tilltro till valberedningens motivering och hur de har tänkt.
Farida Al-Abani, partiledare, 33 år, Stockholm
Hjärtefrågor:
Folkhälsopolitiken. Målet måste vara att vi ska ha en hälsosam befolkning och det kan vi nå genom att skapa ett samhälle med system som är gjorda för vad som är bäst för oss och för planeten istället för tvärtom. Sedan har jag jobbat mycket med den antirasistiska delen av vår politik, som diskrimineringspolitik och migrationspolitik.
Varför kandiderar du?
– Jag vill fortsätta det arbete som jag har påbörjat, vilket bland annat är att se till att det finns stabilitet i organisationen, vi har haft en stor vana i att personer bytts ut ofta. Det som också driver mig handlar om vad jag faktiskt vill göra: Internt handlar det om att bygga upp en trygg organisation där man kan vara med och påverka under en längre tid än bara inför val eller korta perioder. Jag vill även vara med och tydliggöra vår ideologiska grund och vad som särskiljer oss i svensk politik.
– Externt ser jag ett stort behov av att lyfta upp feministisk antirasistisk politik. Det kanske låter klyschigt men allt går verkligen i motsatt riktning. Vi har kanske blivit bättre på att prata om feminism och jämställdhetspolitik, men det är utifrån en väldigt snäv kontext. Vi behöver bredda vad vi menar med jämställdhet och jämlikhet och där behövs ett parti som vågar sticka ut och vara visionära.
Vad ska definiera Fi:s ideologi?
– Dels handlar det om den pluralism som vi ändå tror på. Vi säger inte att vi endast är ett parti som är socialistiskt eller tror på konservatism, utan vi tror på att ta gemensamt ansvar och på en stark välfärd. I det ska vi inte glömma bort minoriteter eller att värna om individens frigörelse från maktfullkomlig politik eller marknad – en frihetlig vänster. Till exempel har vi en annan syn på arbete än den socialistiska synen och vi tror inte på nationalismen som idé.
– I mångt och mycket är vi ett förebyggarparti, kring brott och straff till exempel, men även när det gäller folkhälsa och sjukvård, hur kan vi se till att vi inte har så stort behov av sjukvård? Att ha en intersektionell politik innebär att man inte bara kan ha en fråga i fokus eftersom de samvarierar. Vi behöver dock ha vissa prio-områden som vi ska besluta om inför valstrategin 2022 och där har styrelsen föreslagit områdena skola, folkhälsa, klimaträttvisa, antirasism och mänsklig säkerhet.
Hur ser du på det lokala arbetet kontra politik på riksnivå?
– Vi måste ha en långsiktig politik och vara realistiska utifrån våra resurser och lägga större fokus där vi har mandat i dag så att vi sitter kvar. Vi behöver också växa som politiker för skulle vi bli ett riksdagsparti har vi ett helt annat krav på oss. Vi ska fortfarande ställa upp i riksdagsvalet men vårt primära fokus just nu är att behålla vår makt och öka den i kommuner och regioner.
Hur ska ni nåt ut bredare bland väljarna?
– Det kanske inte alltid är vår ambition. Det är klart att vi tror att vår politik gagnar alla, men vissa partier har stora väljargrupper som baserar sin politik på rasistiska ideologier och det är inte vår primära uppgift att övertyga dem och vara ett brett parti. Det handlar mer om att vi behöver vara begripliga i hur vi beskriver våra mål. Vi har en uppgift att folkbilda så att även den som inte är så insatt som en Fi-medlem är, eller har en viss politisk kompetens eller erfarenhet, kan förstå vad vår omsorgspolitik eller vår politik för fred innebär.
Vad tycker du om förslagen om att byta namn eller partibeteckning till klimatinitiativet?
– Jag har varit tydlig med att jag är inte en förespråkare av det, för det går emot allt jag har sagt om att bygga organisationen långsiktigt och fokusera på där vi är och har förtroende. Det är en kortsiktig idé baserad på att vi ska utnyttja att vi har fri utdelning av valsedlar, som inte lyfter inte upp de personer vi redan har i partiet utan är tänkt att ragga stora namn till en gemensam lista.
– I partistyrelsen föreslår vi att vi går från den nationella vallistan till att ha lokala listor för att ge mer makt till medlemmar och öka människors delaktighet. I dag har vi alldeles för få människor som är engagerade i partipolitiken generellt, jag vill att fler av dem som vill förändra sitt liv och andras ska kunna känna att jag har möjligheten att ha inflytande över samhället.
Två eller tre partiledare?
– Jag har funderat på det här, jag har ju både haft en fantastisk partiledarkollega i Gita Nabavi och sedan också varit själv under halva perioden. Jag tror att vi behöver vara två men att det är för mycket om vi är tre, vi behöver profilera oss som parti och det blir svårare om vi är fler personer. Dessutom tror jag det blir svårt att dela upp arbetet mellan tre personer, det är nog så komplicerat med två.
