Vita manliga, så kallade experter har de senaste veckorna tagit sig stora friheter. Om Sverige trodde det var klart med #metoo får man nog sätta på sig säkerhetsbältet. Utan bevis och belägg kampanjar vita kränkta män på bästa sändningstid för att separatistisk verksamhet utgör ett hot mot majoritetssamhället och jämställdheten. Varje kvinnojour, tjejgrupp och kvinnorättsorganisation vet bättre.

Den separatistiska verksamheten kan i många fall vara ett fundament för frigörelse, samhörighet och framtidstro. Så när gruppen Magnus Ranstorp, Aje Carlbom, Sameh Egyptsson och Peder Hyllengren anklagar studieförbundet Ibn Rushd för att vara ett hot mot Sverige, svenska värden och jämställdhet kan vi tack och lov bara upprepa vad aktivisten Malala Yousafzai säger:

”Ordet har inte kommit ner från himlen för att säga oss att varje kvinna ska lyssna på en man.”

Tvärtemot, erbjuder folkbildningen och Ibn Rushd en mängd trygga platser där kvinnor får kraft att göra egna bildningsresor utifrån sina förutsättningar.

Här utvecklar kvinnor sitt personliga ledarskap, växer, blir utmanade, höjer sin röst, får provtänka, lär sig tillsammans med andra och stärker i sin tur andra som vill göra samma resa.

Exempelvis, i Kristianstad arbetar en engagerad grupp kvinnor med den islamiska församlingen för att nå ut till hundratals barn och unga varje år med folkbildning som ökar förståelse för omvärlden, jämställdhet och civilsamhället. Projektet Motverka kvinnlig könsstympning är ett annat samhällsviktigt inslag under ledning av Skånes horn av Afrika. Och i Göteborg har Ibn Rushds plattformar möjliggjort interreligiösa dialoger och samtal med församlingar om jämställdhet och koranen.

I Flemingsberg i Stockholm finns Kvinnornas bildningshus. Kvinnorna som i dag leder verksamheten har genomgått egna folkbildningsresor tillsammans med Ibn Rushd. De berättar hur de gått från en känsla av isolering till att bli viktiga möjliggörare för andras inkluderingsresa. Folkbildningen har för dem både utgjort vändningen och vägen in.

Bildningshuset lockar i dag utrikesfödda kvinnor att delta i studiecirklar i bland annat svenska, samhällsfrågor, sömnad och dans. På ’öppet hus’ kan besökare få stöd exempelvis med att söka jobb eller skaffa e-legitimation. Bildningshuset har även blivit en mötesplats för lokalsamhället – polisen och Huddinge kommun är bara några som hälsar på för att berätta mer om hur de jobbar.

Men berättelsen om bildningshuset är inte unik. Den är berättelsen om Ibn Rushds verksamheter överallt: om vår värdegrund, uppdrag och bidrag till samhället i stort. Precis som i folkbildningens barndom, stärker vi marginaliserade grupper och ger dem verktyg att ta plats i samhället på samma villkor som andra.

Folkbildningen är en kraft för hållbar utveckling för hela samhället. Varje dag ger våra verksamheter belägg för det, hos Bildningshusets kvinnliga ledare och hos deltagare över hela landet. Vi tror på styrkan i kvinnors egna bildningsresa. Vad tror vita, manliga, så kallade experter på?