På internationella kvinnodagen den 8 mars lanserades Förtalskassan, ett initiativ till en rörelse som ska stödja den som döms för förtal efter att ha berättat om ett övergrepp i samband med #metoo. Snart öppnar kassans Swishkonto. Feministiskt perspektiv har intervjuat två av kvinnorna bakom initiativet.
Statsvetaren Merly Åsbogård berättar att hon blev engagerad i Förtalskassan redan förra året:
– Jag har haft en tanke om att organisation behövs kring denna frågan och träffade för ett drygt år sedan kvinnor som kommit längre i tanken. Därifrån växte organisationen fram, från alla oss tillsammans.
Även om det hittills är främst skådespelaren Lo Kauppi och Merly Åsbogård som, liksom författaren Maria Sveland, uttalat sig om Förtalskassan offentligt är de inga ledare för rörelsen, betonar Kauppi. Redan från start finns en bredd bland initiativtagarna och ambitionen är att växa, med sikte på att så småningom ha ambassadörer över hela Sverige.
Hur har responsen varit hittills?
– Otroligt positiv och förvånansvärt få troll. Annars får man alltid jobba så mycket med det, för de har så mycket tid fascisterna och nättrollen. Nu har det varit mest positiva hejarop. Alla frågar: ”När kommer swishkontot”?, säger Lo Kauppi.
– Jag har fått mestadels positiva reaktioner. En och annan har ifrågasatt huruvida det är lagligt, vilket det är, men ändå stött Förtalskassan i sak, berättar Merly Åsbogård.
Förberedelsearbetet har tagit tid, bland annat för att säkerställa att verksamheten inte bryter mot några lagar och regler. Den 8 mars var det dags för lansering. Nu återstår bara Swishkontot. Förhoppningen är att ha det på plats inom någon vecka.
Vad är nästa steg för Förtalskassan?
– Nästa steg är att börja samla in pengar och att vi får ännu fler ambassadörer som vill sprida ordet och att vi får in pengar så att de som nu är dömda kan få ekonomiskt stöd ur Förtalskassan. Förhoppningsvis kan vi också skapa samtal om sexualbrott överhuvudtaget i samhället, beroende på hur mycket ambassadörerna som brinner för det här och vill förändra orkar prata om det och lägga ner ideellt arbete, säger Kauppi.
Samma dag som Förtalskassan lanserades var Lo Kauppi med under förhandlingarna i det första förtalsmål med koppling till #metoo som överklagats till hovrätten.
Vad är dina starkaste intryck?
– Mina starkaste intryck var redan i tingsrätten. Berättelsen var inte bara ett sexistbrott utan även ett rasistbrott. Och det är 25 år gammalt så det går ju aldrig att ta upp rättsligt, för det är preskriberat. Den person hon, utan att namnge,
anklagade i en hemlig #metoo Facebook-grupp hade fått reda på det genom en läcka, och sedan gick han själv ut i Aftonbladet. Då nådde han ju miljontals människor, konstaterar Lo Kauppi.
Och det var först därefter som förtalsmålet – som först hade lagts ner – togs upp igen och drevs som ett allmänt åtal av åklagare, vilket är ovanligt och innebär att det är staten som står för rättegångskostnaderna.
– Det som gjorde mig så upprörd då i juni, och gjorde att jag bestämde mig för att vi måste samla in pengar, var att det kändes så fruktansvärt orättvist. Jag har ju varit med i olika #metoogrupper. Alla de här historierna vi delade med oss av och att vi stöttade varandra, som kvinnor gjorde över hela världen, skapade en förutsättning för att kvinnor ska få äga sina kroppar och sexualitet och att vi gemensamt säger ifrån. Då känns det så osolidariskt att hon ensam skulle stå för notan när vi var tusentals som vittnade om övergrepp.
I #metoo-grupperna var det många berättelser som inte anonymiserats tillräckligt, påminner Lo Kauppi. Överenskommelsen var att namn inte fick anges.
– I jättemånga av berättelserna visste man precis vem det var de pratade om, särskilt bland oss som är offentliga personer. Ofta fungerade det som självhjälpsgrupper, men ibland blir det som med ”kulturprofilen”, att man lyckas prata ihop sig så många att man faktiskt genom media kan stoppa en förövare. Det är hårfint, är det så att vi sitter här och pratar om samma förövare? Om man vill gå till polisen kan det verkligen finnas en styrka i att man är flera offer som anmäler.
Förra veckan fastställde hovrätten domen, förtalsdomen kvarstår. Är du förvånad?
– Det som ändå förvånar mig lite, för vissa säger att förtal handlar inte om ifall uppgiften är sann eller inte, utan om hur mycket man har spridit den och vad uppsåtet var, om det var att skada personen; ändå hade mannen karaktärsvittnen under rättegången som berättade om hur han är som person, mot kvinnor. Så han pratade ändå om att de hade ett samlag, där hon säger att han kallade henne n-fitta och våldtog henne och han säger att de hade sex och att det var samtycke. Så det handlade ändå om det. Oavsett, efter #metoo, känns det absurt att en kvinna ska bli utpekad så, och sedan betala.
Och det är där Förtalskassan kommer in:
– Det minsta vi kan göra är att betala tillsammans. Vi hoppas också att Förtalskassan kan vara ett sätt att trycka på. Så länge rättssamhället inte fungerar som det ska, så länge bara 95 procent av anmälningar av sexualbrott inte leder till åtal kommer vi behöva ha sådana här rörelser som visar på skevheten, både i hur man kan bli behandlad när man anmäler och hur rättssamhället lägger ner för snabbt för att ord står mot ord. Det finns massvis av fall som det inte lagts tillräcklig kraft på att ens försöka lösa och det ger signaler om att sexualbrott inte är så allvarligt, säger Lo Kauppi.
Sedan Förtalskassan lanserades har ett sexualbrottsmål uppmärksammats stort, då den anklagade haft en central roll inom rättsväsendet under flera decennier. Har du några kommentarer om karusellen Lambertz?
– Det är katastrofalt, men det kanske är bra att det kommer till ytan hur sjukt vårt samhälle ser på sexualbrott, på mäns sexualitet. Att vi kan låta en man sitta och prata som att han inte kan hjälpa att han blir lite kladdig, att han kan sitta helt obekymrat och säga det i tv. Att man fortfarande tror att män inte kan styra sin sexualitet. Det visar hur lång väg vi har kvar.
– Han satt och pratade som att det nästan var lite gulligt och att han var lite stolt över att han har fått knulla med en kvinna han kallar sig fadersfigur för – enligt honom fått ha sex med, men som enligt henne våldtagit. Den enda kritiska frågan han fick var ”Varför tror du att hon anmälde” och det borde alla som håller på med det här fråga sig – varför tror ni att någon över huvud taget som blir utsatt för sexualbrott anmäler? Alla vet ju att 90 procent anmäler aldrig, pratar inte om det, utan bara tystnar.
– Jag menar inte att det ska räcka att anmäla, och då ska alla tro på den personen, men man måste ta det på största allvar, för man utsätter sig själv för så enorma konsekvenser. Är du en offentlig person blir du garanterat uthängd på nätet, men även om du är en okänd person så blir du uthängd på trollsajter, plus att du blir också uthängd i din egen vänkrets för väldigt många har svårt att hålla två tankar igång samtidigt. Att man kan göra en bra handling och ändå vara en sexualförövare. Vänner och familjer väljer sida och splittras. Det en person behöver gå
igenom för att orka anmäla verkar det som om många människor är ovetande om. Istället pratar de om att hon vill ha pengar!? Vem kan ens ta ett sånt påstående på allvar när det är 95 procents risk att det inte ens leder till fällande dom.
Skulle Förtalskassan kunna användas för att hjälpa målsäganden i Lambertzfallet att anmäla honom för förtal?
– Ja det vore ju jätteintressant. Det är inte så som Förtalskassan är nu, enligt stadgarna vi har kommit överens om. Men växer Förtalskassan kanske man kan utveckla det så. På samma sätt som facket hade stridskassor kanske det blir så att vi måste trycka på och samla in pengar för att stödja. Men man önskar ju att staten skulle gå in på samma sätt som med #metoo-fallet som prövades i hovrätten, det är ju staten som stämmer målsäganden i det fallet för grovt förtal.
Men det verkar inte som om staten ser lika allvarligt på den typen av förtal, där en målsägande offentligt utmålas som lögnare och bedragare.
– Jag har aldrig sett att några som gått ut och pratat illa om brottsoffret blivit stämda för förtal, medan offer efter offer efter offer har fått hela sina liv förstörda. Man har väldigt lite att vinna på att försöka få upprättelse efter att sexualbrott har begåtts. Det som också är väldigt förvånande, med hela digitaliseringen, är att människor som på något sätt pratar mot rasism eller sexism, framför allt offentliga kvinnor, vi blir ju påhoppade digitalt.
Om Lo Kauppi finns det 70 sidor av både sexistiskt och rasistiskt hat på Flashback.
– När jag polisanmälde kunde de inte göra någonting, inte ens åt de som skrev ”Här bor hon. Hon förtjänar att våldtas”, ”Så här ringer du till henne id-skyddat”. Det finns andra som har varit med om mycket värre, och polisen gör ingenting, för männen säger bara ”det var inte jag vid datorn”. Medan kvinnorna som är dömda för #metoo-förtal, de erkänner ”ja det var jag vid datorn för det är sant det jag skriver och jag står för det”. Det är så uppenbart var samhället lägger sin kraft. Jag har sagt det i många år, men säger det igen: För att bevara demokratin så inför mobilt bank-id på sociala medier så man måste stå för vad man skriver.
Under rättegången i hovrätten påtalade den förtalsdömda kvinnans ombud att förtalslagen skrevs under en helt annan tid, innan digitaliseringen, vilket är tänkvärt menar Kauppi.
– Med bara några knapptryckningar på internet, så kan du ta reda på vem som bor i varje lägenhet, vad den tjänar och allt. Så det är väldigt lätt, om du på något sätt öppnar dig på internet, om du berättar, att det sprids vidare och att det går att ana vem det är. Risken är att det blir en enorm tystnadskultur igen. Jag undrar om det verkligen är så det var tänkt.
– Det bästa skulle vara om samhället av sig själv började prioritera sexualbrottsmål och lägga pengar både på offren och att vårda förövarna, förändra synen på mansrollen och sluta dela upp kvinnor i horor och fina kvinnor. Jag önskar att det inte skulle vara så svartvitt med sexförövare, utan jag skulle vilja höra den första mannen som erkänner en våldtäkt och ber om förlåtelse och är beredd att ta sitt straff och vård. De som verkligen döms har mycket lägre återfallsrisk än vid andra brott, säger Lo Kauppi.
Vilken betydelse tror du att rörelsen kan få på sikt?
– Vi är precis i början nu. Om det går åt det hållet som det verkar, en otrolig backlash för hela #metoo och kvinnors sexualitet, och vi återigen är tillbaka i att kvinnor ska hålla käften, då tror jag att det här kommer att bli en jättestor rörelse. Jag hoppas ju på ett sätt att vi inte ska behöva bli det, men eftersom det värsta redan skett, att den första överklagan i ett förtalsmål efter #metoo kom upp till hovrätten och hon fälldes, blir den säkert vägledande för andra domar, säger Lo Kauppi.
– Min förhoppning är att vi i framtiden kan lyfta blicken och förändra systemet från grunden. Det hade behövt göras förändringar i lagen som tar hänsyn till den skevheten som finns. En kvinna kan alltså inte i dag, ens med en fällande dom mot förövaren, få prata om dennes gärningar. Det leder till en ansvarsförskjutning från förövaren till offret och göder en redan välgödd skadlig tystnadskultur, konstaterar Merly Åsbogård.
